Gotlandsdebatten bara växer. Efter några knökfulla år i en av Wisby Strands mindre lokaler har arrangemanget avancerat till stora salen. Och då blev det publikrekord också, jag gissar på omkring 250 i publiken.
Gotlands Allehanda lockar förvisso med en enorm kakbuffé, men det är naturligtvis den stora debatten som är huvudnumret.
Det är fjärde gången jag ytterst subjektivt recenserar politikernas insatser på scen. De tidigare vinnarna är Eva Nypelius (C), Björn Jansson (S) och Brittis Benzler (V).
Årets deltagare var Saga Carlgren (V), Meit Fohlin (S), Stefaan De Maecker (MP), Eva Nypelius (C), Johan Thomasson (FP), Anna Hrdlicka (M) och Lennart Pettersson (SD).
Feministiskt Initiativ lämnade så att säga walk over, trots att de hade en plats i panelen.
Två av deltagarna var rookies, alltså med för första gången, och jag var också mest nyfiken på Anna Hrdlickas och Meit Fohlins insatser.
Nu är ingen av dem någon gröngöling direkt, båda har gedigen erfarenhet av debatter från fullmäktige, men det är annorlunda när publiken fritt får ställa frågor som de rimligtvis inte kan vara förberedda på.
Som debatt betraktat var detta dock en ljummen tillställning. Antagligen beroende på frågeställningarna som rörde sådant där det finns en bred samsyn över blockgränserna som bostäder och vatten. Om man håller med varandra blir det mer en diskussion, och det ur publikens synpunkt underhållande politiska käbblet uteblir.
Bästa ordväxlingen var på temat Gotlandshem och utförsäljningen av allmännyttan där det blev alla mot Saga Carlgren. Vänstern är ju det enda partiet som motsatt sig försäljningsplanerna.
Men den reflektion jag gör i efterhand är att vi är bortskämda med pålästa, ödmjuka och initierade politiker. Det är ingen som faller ur ramen. Förutom Lennart Pettersson (SD) då som kom med ett och annat yrvaket inlägg som ingen förstod.
Johan Thomasson är en duktig retoriker, och liksom Saga Carlgren gör han alltid ett kompetent och vältaligt intryck.
Rutinerade rävarna Stefaan De Maecker och Eva Nypelius höll en lägre profil i år än tidigare, men de är båda genuina och goda förespråkare för sina respektive ideologier.
Men nykomlingarna då, ja det är faktiskt mellan dem det står.
På ena sidan Meit Fohlin (S), lugn, trygg och redig. Klara och tydliga svar, koncist och kunnigt. Precis som Anna Hrdlicka (M) på den andra sidan. Hon tar alltid stor plats när det vankas debatt utan att för den skull vara onödigt stridslysten.
Och det blir också Anna Hrdlicka som vinner detta, hon gör helt enkelt en strålande debut i Gotlandsdebatten. Det blev inga politiska rallarsvingar, däremot några väl valda nålstick. Subtilt och snyggt.