–Det är inte alla som varnar, av mina är det fyra av nio. Jag skaffade dem för att jag ville ha en fåraherde, säger Birgitta Dahlqvist och ögonen lyser.
Det är tydligt att hon är förtjust i sina alpackor och att de kommit till gården för att stanna. Alpackorna är nämligen inte bara utmärkta vaktdjur, de ger även en förnämlig ull.
–För lammull kan man få 50 kronor per kilo medan man för alpackaull får 500 kronor per kilo och den jättefina babyullen ger 650 kronor per kilo!
Ullen saknar hullingar, förklarar Birgitta, och det gör att den inte kliar. Den är att jämföra med kashmir och är utmärkt för personer med hudproblem.
Eftersom alpackorna kan ha 22 olika färger och minst 250 olika nyanser så finns det mycket att välja på rent färgmässigt.
Kvalitén på ullen analyseras i USA och med hjälp av färgkartor kartlägger man vilken nyans på ullen man har.
I dag har Birgitta Dahlqvist, tillsammans med maken Ken Rohnström, förutom nio alpackor även lamm, totalt cirka 140 tackor och 160 lammungar. Av alpackorna är fyra hingstar, fyra är ston och så har de ett föl. Birgitta för daglig loggbok över såväl lamm som alpackor och till sommaren kommer alpackaflocken ha utökats till tolv individer. Då har hon nått det mål hon en gång satte upp så det tänker hon flytta fram, för fler vill hon ha.
–En alpacka är dräktig i 11,5 månad och de brukar föda ”under kontorstid”. Stoet ligger ner när hon betäcks av hingsten som har ett högljutt kärleks-läte. Efter två veckor gör man spottprovet. Om stoet spottar åt hingsten så kan hon vara dräktig, lägger hon sig ner är hon inte dräktig, säger Birgitta och skrattar.
Hon berättar att det finns ett talesätt som säger att ”när en alpacka ska föda ska ägaren binda ihop sina ben och ha en kikare för att se”.
De vill med andra ord vara i fred och inte bli störda. En alpacka väger runt 6–7 kilo som nyfödd och som vuxen mellan 50 och 80 kilo och de kan bli 20–25 år gamla.
De beskrivs av Birgitta som lite speciella. De har bra lynne, är väldigt nyfikna och lättskötta, men kräver regelbunden fotvård eftersom de har två klor på varje fot och tänderna slipar man en gång per år med en speciell tandvinkelslip. Det sker oftast i samband med den årliga klippningen.
Det finns tre olika kvalitetsgrupper av alpackor: betesdjur med sämre kvalitet på ullen, som kostar 5 000–10 000 kronor, mellandjur med bättre kvalité på ullen och som kan vara med på lättare utställningar. De ligger i pris runt 20 000–50 000 kronor.
–De riktigt fina alpackorna kostar 60 000–250 000 kronor. De har fin ull och är fina djur som oftast används till utställningar och avel, förklarar Birgitta.
Alpackan finns i dag över hela världen, men kommer ursprungligen från Anderna. De är släkt med lamor, kameler och dromedarer fast är ett mindre djur än vad de är. De har tre magar, inte som lamm som har fyra, och när de blir trängda kan de spotta.
–Fast mina gör det inte än! säger Birgitta och ler stort, men beskriver i nästa andetag deras lynne som en katts. Alpackor gillar nämligen att bli klappade. Dessutom måste man syna av dem med händerna för att kolla hullet då pälsen gör det svårt att med blotta ögat se hur välgödda de är. De äter gräs, hö och hösilage och ett speciellt alpackafoder.
Stängslingen är som för häst, men trots att det ibland är bromsspår utanför gården i När och folk gärna både vill klappa och gå in i hagen så ska man absolut inte göra det.
–Alpackor ska man se på avstånd! Hagen är deras hem och de kan lätt döda en hund om de vill, säger Birgitta och berättar om ett alldeles speciellt tillfälle när hon insåg vilka förnämliga fåraherdar hon skaffat:
–Det var en räv långt nere på åkern och den upptäckte alpackorna på en kilometers håll. Då samlade de ihop lammen, som de går med, och såg till att lammungarna var i mitten, lammen i en ring längre ut och så samlades alpackorna längst ut. Hingsten ställde sig längst fram, mot räven, som en spjutspets!