”Macchiariniskandalen”, eller ”KI-skandalen” som den även kallas i Sverige, borde kanske nått sin kulmen redan 2014 då fyra högt uppsatta läkare anmälde misstänkt forskningsfusk vid Karolinska institutet. Så blev det inte. Först långt senare har Paolo Macchiarinis forskning – och hans experimentbetonade operationer – uppmärksammats ordentligt.
En sak som däremot hände 2014 var att gotlänningarna Jakob Larsson och Johannes Hallbom fick praktikplatser på SVT-programmet ”Dokument inifrån”. Projektledaren Johan Brånstad hade fått upp ögonen för den Svenska spel-granskning som gotlänningarna påbörjat tillsammans med kursaren Anna Nordbeck på journalisthögskolan JMK – och som resulterade i deras första SVT-dokumentär, ”Jakten på storspelarna”.
– Jag hade ingen tanke på att hamna på Dokument inifrån eller ens på tv. Jag halkade in på ett klassiskt bananskal, berättar Jakob Larsson.
Media hade dock varit ett långvarigt intresse, ända sedan duon Jakob och Johannes drev sitt fanzine Starkey under högstadietiden.
Johannes Hallbom började efter gymnasiet höras i P4 Gotland. Jakob Larsson hakade på 2007.
– Jag gjorde några reportage åt sommarprogrammet. Mitt första var med gotländska fallskärmshoppare och det första som hände var att jag råkade köra över bandspelaren med en elmoppe, berättar han.
Utrustningen klarade sig, som tur var. 2008 gjorde duon programmet ”100,2 procent sommar” och senare blev det förmiddagsradio. 2012 började de på JMK och 2014 blev det alltså praktik på ”Dokument inifrån”.
Ungefär samtidigt hade redaktionen fått tips om de fyra läkarnas anmälan. Producenten Bosse Lindquist började titta på detta.
– Det verkade finnas något i detta oavsett vem som hade rätt, antingen var det forskningsfusk och experiment på människor eller så var det fyra välmeriterade läkare som ljög, förklarar Jakob Larsson.
Intressant i sammanhanget är att Paolo Macchiarini själv ställde upp på att följas mycket närgånget av Bosse Lindquist, trots att han tidigare inte velat kommentera anklagelserna.
– Han ville egentligen inte säga något om utredningen förrän den var klar, men han var medveten om att vi pratade med andra också, berättar Jakob Larsson – och nämner den belgiske läkaren Pierre Delaere, som i en artikel anklagat Macchiarini för ”en av medicinhistoriens största lögner”.
Men KI-kirurgen hade varit med i dokumentärer tidigare, där han beskrivits närmast som en hjälte – kanske trodde han att det skulle bli så även denna gång.
– Ja, bland annat i en som NBC har gjort och som de nu har tagit bort från sin webbplats.
Jakob Larsson blev tillfrågad om att ingå i dokumentärteamet i mars 2015. Då var han på väg att flytta till Gotland och trodde att det skulle vara en klar nackdel. Men Johan Brånstad tyckte att själva efterforskningsarbetet och sorteringen av allt material mycket väl kunde skötas från ön.
– Det lät lite läskigt, men då hade jag ju plötsligt klart med jobb när jag flyttade hit igen. Mängden material var dock helt vansinnig, säger Jakob Larsson.
Han jobbade hårt med att försöka skapa en tidslinje.
– Då blev det bland annat uppenbart att en viktig uppgift i huvudartikeln byggde på endast en enda provtagning. Och att det som beskrevs i artikeln inte stämde överens med journalen i det fallet.
Var det då du insåg att ni hade hittat något riktigt intressant?
– Nej, det var nog senare. I maj 2015 kom en extern granskare fram till att Macchiarini hade fuskat och då trodde vi att vårt tredje program skulle handla om att han blivit fälld. Men rektorn på KI, som fattar det slutgiltiga beslutet om forskningsfusk, valde att fortsätta ge Macchiarini sitt stöd. Det var i det ögonblicket vår chef sade att det gick från en bra story till ett riktigt scoop.
Parallellt med detta gjorde Johannes Hallbom flera intervjuer ”ute i fält”, bland annat med anhöriga till människor som kirurgen opererat på. Johannes skriver så här om detta, i ett mejl till GT:
”Mycket av den här historien och den tillhörande debatten har rört sig kring frågan om huruvida Paolo Macchiarini har talat sanning eller ej i sina vetenskapliga artiklar om hur det gick för hans plaststrupar och patienter. När man kom i direktkontakt med anhöriga till människorna förflyttades frågan om Paolos lögner till en annan, kanske mer smärtsam, nivå. Det var uppenbart vilket ofattbart lidande dessa patienter och anhöriga hade gått igenom efter operationerna, och hur de i stort sett hade plågats till döds. Dessa människor hade inte bara fått leva i tron att Macchiarini aldrig gjort något fel, de hade även levt med en falsk bild av att deras älskade varit mer sjuka än vad de egentligen var innan de opererades. De vittnade även om vilka löften som Macchiarini hade gett dem innan operationerna för att övertyga dem, samt hur han sedan ljugit i deras namn för att rädda sig själv.
För mig som reporter var det tufft att vara den som berättade hela sanningen för dem, eftersom mycket av det jag berättade kom som en chock och rev upp avgrundsdjupa sår. På något vis bar man sedan deras börda och det var svårt att skaka av sig den när man gick hem från jobbet. Det blev många långa telefonsamtal nattetid där jag ibland kände mig mer som psykolog än journalist. Men samtidigt fanns det något fint i att de i slutändan kände en enorm tacksamhet för att de äntligen fick veta vad som hade hänt, och att de någonstans kanske kände en början till upprättelse”.
För till slut briserade skandalen ordentligt, efter fler granskningar – efterskalven fortsätter alltjämt och upptar tidningssidorna fler gånger i veckan.
Teamet bakom dokumentärserien fick för några veckor sedan tv-priset Kristallen i kategorin Bästa granskning.
– Kul med priset, men framförallt att få vara en del av något bra, jag vet inte om jag någonsin kommer få uppleva något sådant här igen. Det här kan påverka patientsäkerheten och forskningsetiken i Sverige och det innebär upprättelse för anhöriga och för de fyra läkarna. Vi gjorde ett bra jobb, men vi hade inte haft en chans utan modiga visselblåsare.
Just visselblåsarnas roll framhåller även Johannes Hallbom i sitt mejl:
”Naturligtvis fantastiskt att så många tittat och tyckt att programmen var både bra och viktiga. Samtidigt är det viktigt att påpeka att de fyra läkarna som slog larm från början är de som ska ha den verkliga uppmärksamheten. Utan dem hade det här kanske aldrig uppdagats”.
De fyra läkarna har också fått årets Visselblåsarpris från organisationen Transparency international Sverige.
Jakob Larsson hoppas att fler vågar följa deras exempel:
– Även på Gotland finns det säkert folk som vet en massa saker och jag hoppas de vågar höra av sig till radio eller tidningar. Jag hoppas de har det förtroendet för oss journalister.
Var du själv aldrig orolig för följderna?
– Nej, jag var del av en så stark redaktion med lång erfarenhet, med en chef som varit med när det blåser tidigare. Men vi faktagranskade också varenda ord i tre veckors tid. Då blir man trygg i att vi har svar på varje fråga som kan komma upp.
Det är nu Jakob Larsson fäller en av intervjuns bästa citat: ”Det finns inte en annan sida av fakta”. För så är det ju, onekligen.
Bosse Lindquist har fortfarande kontakt med Paolo Macchiarini – som alltjämt hävdar att han ska rentvå sitt namn efter alla granskningar.
För Jakobs och Johannes del är det ett avslutat kapitel. Nästan.
– Det är fortfarande kul att se alla debatter och känna att jag kan precis allt om det här, tycker Jakob Larsson.
Men han har gått vidare till nya projekt, på samma redaktion. Och jodå, det kan nog hetta till igen.
– Det är svårt att säga vad det landar i, men vi har spännande saker på gång...