DU&JAG
Det handlar om att göra något bra och oväntat av livet, så ser de det. Dubai. Om någon sagt Dubai för några år sedan hade de kanske sagt ”vadå?”.
Inte såg de sig bo där, inte en chans.
Men livet blir sällan riktigt som man tänkt sig, så många korsvägar att passera, så många flyg att borda, så många val, så många möjligheter.
Storebror Jesper har bott där i tre år nu, lillebror Joakim kom dryga året senare. Nu delar de lägenhet på Alkhaya Street vid Dubai Marina, precis som de tidigare delat bostad i Oslo, faktiskt.
– Vi trivs väldigt bra tillsammans, det är både tryggt och roligt att bo med brorsan, säger Joakim.
Världen är full av utflyttade gotlänningar, det här är första delen i en liten serie om öbor som givit sig av. Vem det blir nästa gång? Vänta och se.
Vi ska dit igen i den här intervjun, till Dubai i Förenade Arabemiraten på spetsen av den arabiska halvön.
2,5 miljoner invånare, massor av skyskrapor, högst av dem är Burj Khalifa, världens högsta byggnad, 828 meter och 163 våningar. Inte sällan sticker den hål på molnen.
Men först bakåt i tiden, till Visby på Gotland. Barndom och uppväxt fylld av idrott; innebandy och fotboll.
Som de minns det, där vi sitter vid var sin telefon, fanns det ingen längtan ut i världen. I den mån det fanns någon så var det bort från skolbänken.
– Jo, säger Joakim och skrattar. Man var väl inte den vassaste där, jag ville bara ut och jobba praktiskt.
Och så blev det, för båda.
Jesper som är tre år äldre och den som banat väg hade samma tankar, nämligen. Han utbildade sig till rörmokare för att tidigt komma ut i arbetslivet och hamnade i Norge.
Han tjatade på bror sin, brorsan som var anläggningsarbetare på Nybergs i Visby med sikte på att bli grävmaskinist, om hur bra allting var. Karl-Johann, Holmenkollen, langränn och mackor till lunch – och fick honom att så småningom också flytta dit.
Där bodde de så samman i en lägenhet i stadsdelen Majorstuen. Jesper krökte sina rör och Joakim jobbade verkligen som grävmaskinist, drömjobbet.
Men så var det det där med vägskäl som dyker upp när man minst anar.
…för en sommar på Gotland mötte Jesper Erik Bjerlestam, vd på Bfound, ett digitalt marknadsföringsbolag i Dubai. Bjerlestam lät sig övertalas av en ivrig storebror Andersson att ge honom en chans.
Tankarna hade börjat gro, nämligen. Deras far, Peter, hade ju verkat som säljare i restaurangbranschen. Kanske var det tid för förändring, tid att göra något mer socialt.
– Så jag satte mig på planet till Dubai och började sedan som säljare utan att varken ha erfarenhet eller kunskap om digital marknadsföring, skrattar han.
Men den som vill kan, på detta är Jesper ett gott exempel. Ty han klättrade snabbt, först till teamleader och sedan vidare till försäljningschef, vilket han är i dag.
Det digitala marknadsföringsbolaget Bfound har fokus på små och medelstora företag och hjälper dem att etablera sig online via exempelvis hemsidor och sociala medier.
När Jesper bott något år i Dubai kom lillbrorsan och hälsade på…och ett år senare, i oktober 2019, var lägenheten i Oslo lämnad och väskorna packade för ett liv i Dubai, anställd på samma företag som storebror.
Det händer att de reflekterar över det där, säger de. Deras systrar finns på Gotland, men att brorsorna hamnat där de faktiskt hamnat!? Så märkligt, så roligt, så surrealistiskt, så...rätt.
Inte heller Joakim hade någon erfarenhet som säljare.
– Man fick ta fram krigaren i sig, upp vid sex på morgonen och börja jobba. Det krävs hög arbetsmoral för att lyckas, jag är glad att det gick vägen, säger han.
Tidiga morgnar, långa dagar, sena kvällar, idoghet och dedikation.
– Både Jesper och jag är sociala personer, det är vad den här branschen handlar om, säger Joakim. Personkännedom, att kunna möta folk.
Men ändå, ett ganska stort steg att byta rörtång och grävmaskin mot kostym?
De skrattar i luren, högtalartelefon:
– Jo, jag kan sakna de produktiva dagarna i grävmaskinen, i slutet av dagen var det tydligt vad jag gjort. Nu kan man jobba i flera dagar utan att se resultat…men så plötsligt smäller det till.
Jesper håller med, omställningen var stor:
– Just det där att inte se mätbara resultat var ovant, men det har sin charm också. Det roligaste är att vi båda lyckats bra.
Mätbart, i alla fall märkbart, är deras sätt att klara det engelska språket. "De behöver jobba lite mer med engelskan" som budskapet ofta var på utvecklingssamtalen i skolan, den de ofta längtade bort från. Kanske var det så. Då. Not any more.
Bröderna Brothers sitter i ett konferensrum på Bfounds kontor i Icon Tower i Barsha Heights-området nära First Al Khail Street när den här intervjun görs.
Första våningen, vilket i praktiken är fem, sex våningar upp. I botten flera plan av p-garage.
De är, berättar de, omringade av skyskrapor och just lyftkranar, Dubai är en ständig byggarbetsplats.
Det har det varit sedan 1970-talet då de första nybyggarna anlände till det som då inte var mer än ett ökenlandskap, lockade av oljefyndigheter som gjorde Dubai till ledande handelsplats i regionen.
Jag tar mig dit via datorn, flyger in över det gulbruna ökenlandskapet, till Dubai som förutom en stad också är namnet på ett av sju emirat, lett av emir Mohammed bin Rashid Al Maktoum. Zoomar sedan in i centrum, tar mig längs dess gator; ser byggkranarna, bilarna, tänker mig i den vita hettan.
Utomhus är det förhållandevis svalt den här dagen, berättar de. 25, 26 grader, i höjden skiner solen. Det gör den alltid.
– Det är därför vi är här, säger Jesper. För att slippa grådasket där hemma.
Nu, när den här intervjun görs, har det inte varit en enda soltimme på Gotland på flera veckor!
– Nej, vi hörde det. Det är svårt att föreställa sig, med tanke på hur det ser ut här.
För mig känns det fasansfullt att alltid ha sol, inte ha de svenska skiftningarna, de välgörande regnen; vårarna, höstarna, vintrarna.
Så jag säger det, att jag inte skulle fixa att leva med en ständigt skinande sol.
– Jo, säger Joakim, jag kan hålla med. Jag gillar kontrasterna, men det är klart, hellre solsken än att inte se solen alls.
– Hellre en sommar i Dubai än en vinter på Gotland, som Jesper uttrycker det.
Bröderna delar alltså en lägenhet, tre rum, 120 kvadrat, 45:e våningen i en skrapa på Alkhaya street vid Dubai Marina. Där bor också Joakims flickvän, hon heter Neda och är från Kanada.
Det är nästan osannolikt högt upp, det hände att de till en början rent av kände svindel.
När de tittar ut ser de hela världen, skyskraporna, den konstgjorda ön The Palm Jumeirah, Persiska vikens vatten, öknen långt borta, pulsådern Sheikh Zayed Road på vars andra sida kontoret ligger. De brukar ta firmabilen, det tar tio minuter.
– Ja, det är verkligen en vy, det är osannolikt närmast men man vänjer sig. Tyvärr, det är lite läskigt att man gör det, att man inte riktigt tar in det här varje dag, säger Joakim.
Dubai är en plats i utveckling och ett stort turistparadis, med det har också, liksom hela Förenade Arabemiraten, en baksida, hårt kritiserad av bland annat Amnesty International. Utrikesdepartementet noterar på sin webbplats stora brister i demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, dessutom starkt begränsade politiska rättigheter.
Jesper säger att hans första upplevelse av den största skillnaden mot Norden var hur internationellt det är i Dubai.
Sökningar på nätet ger vid handen att omkring 200 nationaliteter är verksamma i staden.
Internationellt är det också på deras arbetsplats:
– Det finns så otroligt många kulturer, bara hos oss har vi 22 nationaliteter. Det är så otroligt intressant att ta del av hur folk tänker, i Sverige och Norge är det ungefär samma. Man lär sig väldigt mycket om världen.
En annan skillnad är naturligtvis temperaturen, om sommaren uppåt 50 grader. Då håller de sig helst inomhus, det finns AC överallt. Några långpromenader utomhus är aldrig aktuellt.
Det händer att de ser sig om, även om jobbet tar mycket tid finns det tid för annat.
– Vi har varit runt i de sju olika emiraten och även uppe i bergen mot Oman. Öknarna är magiska, som milslånga Norsta Auren-stränder.
Kite-surfing är ett intresse vilket de ägnade sig åt redan på Gotland. Då i snålblåst och kylslaget vatten, nu i t-shirt; det goda livet.
2020 har inte varit som andra år och också Dubai har drabbats av corona-viruset. Nu är läget, som de upplever det, under kontroll.
I våras genomfördes en total lockdown i fyra veckor, endast var tredje dag tilläts medborgarna gå till affären. Det var tufft, men det gick.
Alltjämt gäller att hålla avstånd och framför allt att använda munskydd utomhus, den som glömmer riskerar motsvarande 8000 kronor i böter.
Än har det inte glömt, Bröderna Brothers.
Det var också coronapandemin som gjorde att de inte reste hem till Gotland över jul och nyår, vilket annars var planen.
De har sett hur smittotalen ökat i Sverige och på Gotland och valde därför att stanna i Dubai över helgerna.
Då kändes det aningen längre bort än annars, just jul är ju hemvändandets viktigaste högtid.
– Annars känns det inte så långt, det är bara en flygresa till Stockholm, sex, sju timmar, sedan är man i Sverige. Men just i och med coronan har man känt sig lite avskuren, säger Jesper.
Då var då, nu är nu och sedan kommer resten av livet. Vad det innebär vet de inte.
Nu går de båda Visby-bröderna med Burj Khalifa och Emirates Towers omkring sig med samma självklarhet som de tidigare omgavs av ringmuren och Sankta Maria.
En gång i framtiden kommer även det att vara historia, en tid i livet att tänka tillbaka på.
Hur tänker du, Jesper, ska du bli gammal i Dubai?
– Jag har inte planerat så långt framåt, jag trivs mycket bättre här än jag trodde från början, så jag blir kvar i alla fall något år till, vi får se hur det utvecklas.
Så säger även lillbrorsan. Han kom inte till Dubai som plats utan för ett spännande och utvecklande jobb. Just nu ger han det sin tid, hur länge vet han inte.
– Jag är inte färdig med Gotland, jag kan mycket väl tänka mig att återvända fram i tiden. Men än är det inte dags, säger han, Joakim.