Stenskramlet är troligen ett gammalt flistak som rasat samman. Nu måste alla stenar lyftas bort så att man kan gräva sig djupare ner i backen.
Sammanlagt deltar cirka 30 personer i sommarens utgrävningar, varav ungefär hälften är internationella elever och resterande från olika delar av Sverige. Vissa är nybörjare och har kommit för att delta i en prova-på-kurs i fem dagar. Andra kan anses vara proffs vid det här laget.
– Det kan man lugnt säga. Vi har personer som varit med i 30 år. Jag blir aldrig av med dem, skrattar Dan Carlsson, arkeolog och ledare för kursen.
– De blir duktiga och erfarna, mycket bättre än många arkeologer eftersom de har hållit på så många år. Det är bara att sätta en skärslev i handen på dem så fixar de jobbet.
Någon bebyggelse finns inte längre kvar på platsen. Enligt Dan Carlsson försvann den någon gång vid mitten av 1800-talet. Kanske flyttades gården. Men det är inte de gamla byggnaderna som han är intresserad av. Han vill veta när gården etablerades för allra första gången. Hans hypotes är att den anlades någon gång mellan 600- och 700-talet.
– Under 500-talets andra hälft sker en flyttning, man byter boplatser och flyttar till de platser där många gårdar ligger när vi möter dem i kartorna från 1600-talet och där de i de flesta fall ligger än idag.
Men att gräva i en gård som funnits fram till våra dagar, det är som att leta efter en nål i en höstack säger Dan Carlsson. Det finns mycket material i marken och mycket är rejält omrört.
Flera äldre stolphål har hittats på platsen.
– Vi måste leta oss ner genom 1600– och 1700-talsbebyggelsen för att komma ner i det som jag vill komma åt i botten, förklarar han.
Hur långt ner i marken måste ni gräva?
– Inte så förfärligt långt tror jag. Högst en halvmeter. Vi börjar hitta äldre lämningar som gör oss intresserade. Bland annat har vi hittat stolphål under de yngre husen och skärvstensgropar som troligen använts för matlagning av något slag. Jag har fått kol från dem så jag kommer att kunna datera dem. Det skulle kunna vara vikingatid, men det vet vi alltså inte riktigt än, säger Dan Carlsson och fortsätter:
– Sen har vi hittat delar från ett dosformat spänne från vikingatid så det börjar finnas en antydan om att det finns en äldre historia på den här platsen. Och det är ju syftet – att visa att här etablerades en boplats under vikingatid eller tidigare.
På ett parti av utgrävningsplatsen – där det ser ut som att ett gammalt flistak rasat in - håller de garvade fälteleverna till. Birgitta Ågren från Stockholm är en av dem.
Birgitta Ågren från Stockholm har varit med på sommarkurserna i 25 år.
– Jag hörde talas om den här arkeologikursen och anmälde mig. Det var för 25 år sedan. Det har blivit en semestersyssla där man träffar gamla vänner och så får man ju komma till Gotland, säger hon.
Vad är det som lockar med arkeologin?
– Varje år tänker man att nu, nu ska jag få svar på en massa frågor. Men det slutar alltid med att man kommer hem med nya frågor. Det är spännande.
Strax utanför utgrävningsområdet sållar amerikanskan Missy Kness uppgrävd jord i jakten på historiska fragment. Hon berättar att hon studerar arkeologi vid ett universitet i Oregon och att fältskolan på Gotland utgör utbildningspraktik för henne. Att hon valde att praktisera i Sverige beror på att hon har emigrerade släktingar från Sverige och var nyfiken på landet de kom från.
Missy Kness från Oregon sållar jordmassor från utgrävningarna i Eke.
Sen visar hon upp ett fynd. Det visar sig vara ett mynt som de rutinerade svenska arkeologerna antagligen gäspat åt. En skilling från 1805.
– För oss amerikaner är det här bara; WOW! 1805! Då var ju vårat land bara ett barn, strålar hon.
Förutom mycket spik, hästskor och knivar som man kan förvänta sig att hitta, har man funnit mycket djurben. Främst från nöt, får och gris, men också från säl.
– Lite anmärkningsvärt är att vi hittade en hel ung-gris begravd här borta, säger Dan Carlsson och fortsätter:
– Varför den låg där vet jag inte. Kanske det var en husgris som något barn tyckte om och så dog den och begravdes. För den är verkligen begravd – inte nerslängd utan den låg så fint på sidan.
En hel liten gris var fint begravd på platsen.
När fältskolan är avslutad kommer platsen att återställas, men för första gången ska detta ske i samarbete med länsstyrelsen och markägaren för det har visat sig att på platsen trivs insekter – inte minst det mycket rara rödtoppebiet.
– Vi ska återställa så att platsen gynnar bin, blommor och insekter eftersom de gillar att bo i sådana här öppna sandmarker. Så det här är samtidigt både ett kultur- och naturprojekt och det är första gången vi gör så här. Riktigt intressant faktiskt, avslutar Dan Carlsson.