”Ett gulligt hus på Gotland för den som har lite tid och kärlek över”, så beskrevs det gamla sekelskifteshuset i Ekeby i ett inlägg på fastighetsmäklarens sociala medier under försäljningen. Frågan är om inte dessa rader hade en viss försköning i sig.
För köparna Wilma Olsson och Felix Wedin, som fick nycklarna förra hösten, har varje ledig stund gått åt till att få huset beboeligt igen. Och än är de långt från färdiga.
Vi tar det från början. Snart efter att paret träffades för drygt fem år sedan, började de prata om att de vill bo i ett eget hus.
– Vi har ju sett hur priserna stigit mycket på ganska kort tid. Så det har inte varit lätt att hitta något, säger Wilma.
Men en dag, berättar Wilma, såg hon en annons som fick henne att kasta sig på telefonen.
– Jag förstod nog direkt att det här var en chans som inte dyker upp så ofta. Ett lagom hus med mycket att göra på, men det var ju det vi letade efter. Och så låg det bra till, med nära till stan.
Beskedet från mäklaren blev dock en kalldusch. Någon hade redan lagt ett bud och säljaren var nöjd med det.
– Men vi gav oss inte och ville bjuda över. Då tyckte mäklaren att vi skulle se huset först, åtminstone, och vi fick till en visning, säger hon.
Det slutade bra, Wilma och Felix fick köpa huset i oktober förra året fick de nycklarna.
– Då visste vi inte mycket om husets historia. Men nu vet vi att ingen har bott här på åtminstone 50 år. Flera som bor här omkring har varit förbi och berättat en del, och en granne har sagt att han aldrig sett någon i huset på de 50 år som han bott här. Vi har också fått veta, från grannar men också av mäklaren, att huset ska ha varit en barnmorskemottagning en gång i tiden. Det är troligtvis därför som planlösningen sett ut som den gjort, med flera mindre rum, säger Wilma.
Den som sedan ägde huset under många år ska själv inte ha bott där, åtminstone inte permanent utan som ett slags extrahus.
– Det var när ägaren sen gick bort som en släkting till honom, som fått ärva huset, la ut det till försäljning. Varför den förre ägaren inte sålde huset när han levde, vet vi ju inte riktigt, men vi har fått veta att han hade en önskan om att huset skulle hamna i rätt händer, av gotlänningar som bor här, säger Wilma.
Tack vare en hel del eget kunnande och vilja, tillsammans med en hjälpande hand från familj, har Wilma och Felix lyckats lösa sakerna själva – steg för steg.
Utöver nytt avlopp, en ny vattentäkt till huset, nytt tak och nya väggar såväl invändigt som utvändigt, har de precis satt igång arbetet med att sänka golvet i källaren – för att kunna öka takhöjden i husets bottenvåning.
Vissa saker är viktigare än andra att få gjorda tidigt, förklarar Felix och Wilma. Med tanke på hur igenvuxen tomten var när de köpte huset, var en rejäl grusning av infarten det allra första som stod på att göra-listan.
– Sen var det en hel del jobb att bara röja tomten, säger Wilma och ser sig om på markplätten bakom huset.
– Det är inte mycket mark som ingår men det är tillräckligt för att vi ska ha gott om plats. Nu ser det förstås inte kul ut, men man blir bra på att visualisera hur det kommer att se ut – snart, tillägger hon.
I dag bor paret i en hyresrätt i Follingbo. Men så snart som bottenvåningen är beboelig, vilket förhoppningsvis är i början av nästa sommar och lagom till semestern, går flyttlasset till Ekeby.
En semester som lär tillbringas i huset, med de arbete som återstår. För så har det sett ut hittills, i Wilmas och Felix nya liv som husägare. De berättar att alla kvällar, helger och andra lediga stunder, men också i stort sett alla sommarens semesterdagar, har gått åt till att bygga eller fixa på huset.
– Man måste ha ett visst synsätt på allt. Att det är en livsstil, och en vana, säger Felix.
– Först kunde det kännas motigt ibland, särskilt i vintras när det var svinkallt och vi ännu inte fått in isoleringen i väggarna. Men efter ett tag var det rätt skönt att veta vad som väntade efter en dag på jobbet, "då ska vi till huset", visste man, säger Wilma.
Under tidens gång har det dykt upp nya saker om vartannat, nya åtgärder som de inte riktigt väntat sig. Men trots det har Wilma och Felix inte ångrat sitt val att köpa det gamla huset – som onekligen krävt en hel del kärlek, och ännu mer tid.
Att köpa en tomt och bygga ett helt nytt hus, hade kanske varit enklare enligt vissa. Men, som Wilma beskriver det, var det huset som sådant, som blev startskottet till detta projekt.
–Just att det var ett sekelskifteshus med så fin snickarglädje. Även om vi renoverar huset så vill vi bevara stilen på det, säger hon.
Felix är rörmokare till vardags vilket har varit en stor fördel, men de har båda två lärt sig mycket under det här året.
– Vi får ut så mycket av det här, det är ju också en hobby och ett intresse. Och snart börjar den roliga biten när vi kan börja med själva renoveringen invändigt, säger Felix.
För parrelationen har det varit en prövning, men Wilma och Felix har tagit sig igenom helskinnade och utvecklats på kuppen.
– Vi har lärt oss vad samarbete verkligen innebär, för vi har varit tvungna att lära oss det. Annars är det nog svårt att göra en sån här grej. Det har varit tufft, men i dag skulle jag säga att vi är ganska enade i ganska mycket, säger Felix.