Christina Huhtasaari, som leder projektet ”Reglerbara dämluckor i öppna diken på Gotland”, och Claes Jakobsson som är ordförande i Stånga myrs dikningsföretag möter upp vid en av dämmarna, vid bron i Linde. Vi slår oss ner en stund vid kanalkanten för en stunds samtal om gotländska dämmen.
– Dikningar gjordes redan i slutet på 1800-talet, men de vattendomar jag har gått igenom i det här projektet är de som tillkom på 1940-talet och framåt, förklarar Christina Huhtasaari.
Hon berättar att det var på 40-talet som de första vattendomarna kom som föreskrev att man måste ha reglerbara dammluckor (dammar), vilket var ett sätt att hålla kvar vattnet i landskapet. Vi blickar ner i det gråbruna vattnet nedanför oss som kommer från Lojsta och rinner i en tre mil lång kanal ner till Kvarnåkershamn.
– Man ska komma ihåg att i slutet av 1800-talet emigrerade folk från Sverige, helt enkelt för att de inte hade någon mat och det mer eller mindre tvingade folk till att dika ur. Svälta, dika eller emigrera var en realitet. Det var att säkra livsmedelsförsörjningen som var anledningen till en början, påminner Claes Jakobsson med visst allvar.
I början av 1880-talet påbörjades därför utdikningen av de gotländska myrarna och detta reglerades genom vattendomar hos Vattendomstolen. Under 1940-talet drabbades Gotland av flera år av svår torka och myrarna blev uttorkade. Försök med dämning påbörjades i syfte att hålla upp grundvattenytan så länge som det gick under växtperioden för att det inte skulle uppstå sprickbildning som gjorde att myllan försvann ner i sprickorna. Det finns 208 vattendomar utfärdade på Gotland från och med 1940, varav 21 har dämmen. I dag används 12, resterande används ej på grund av att de inte fungerar, enligt Christina Huhtasaari. Under åren 1940-1949 föll 133 vattendomar, enligt uppgifter i länsstyrelsens register, mellan 1950-59 var det 55, 1960-59 var det 14 och från 1970 och framåt 6 domar. De tolv dikningsföretag som använder sina dämmen omfattar totalt drygt 6 000 hektar.
– I dag tänker man nog inte på vilken värdefull resurs myrarna är, säger Claes Jakobsson och Christina Huhtasaari nickar instämmande.
– Vatten är basen för vår livsmedelsproduktion och myrarna håller vatten även torra år, säger hon.
Claes Jakobsson förklarar målande hur myrarna kan liknas vid ett stort badkar med ett hårt lerskikt i botten och genomsläpplig mark, bleke, ovanför. Han upphör inte att förundras över hur sex av de gotländska dämmarna som byggdes mellan 1967-68 fortfarande fungerar alldeles utmärkt och hyllar de entreprenörer som en gång gjorde dem.
– Dämmen är även resurser i händelse av, till exempel, en skogsbrand, säger han.
Statens geologiska undersökningar, SGU, har gjort analyser av gotländska marker och resultatet visar att många av de gotländska marker som lämpar sig redan har reglerbara dämmen, men att det finns möjliga arealer för nya dämmen på cirka 1 600 hektar.
– Men det är viktigt att veta att om man ska göra nya dämmen bör man kontakta länsstyrelsen för att bland annat ta reda på om det finns några allmänna intressen som kan påverkas negativt, påpekar Christina Huhtasaari.
Både hon och Claes tycker att det är viktigt att förklara och informera om att dämmen på Gotland är något som är till gagn för miljön. Att myrarna inte påverkar tillgången till grundvatten.
– Det viktiga är att det här är ett sätt att hålla kvar vatten på land efter vintern vilket är till nytta för både miljö och odling. Bra för livsmedelsförsörjningen, helt enkelt, säger Christina Huhtasaari.
Den 23 maj blir det därför fältvandringar vid tre olika dämmen på Gotland för att ge information och öka kunskapen bland såväl lantbrukare som allmänheten. De dämmen som visas vid det tillfället finns i Martebo myr, i Etelhem på Bar myr samt i Linde, intill bron.
– Dessa tre dämmen representerar olika tekniker och har olika typer av fälluckor. Det handlar verkligen om ”lågteknologi” och de har funkat i årtionden, säger Christina Huhtasaari med viss beundran.
Förhoppningen är även att fältvandringarna ska ge idéer till mindre dämmen runt om på Gotland och både Claes och Christina när en dröm om att man ska nyttja potentialen som myrarna har än mer än vad man gör i dag och att man använder sidokanalerna mer optimalt.
– Vi hoppas på att man kan bredda arealen och hålla kvar mer vatten, säger Claes.
– Gotlands befolkning i allmänhet och gotländska lantbrukare i synnerhet är väldigt duktiga i vattenfrågor och intresset är stort. Alla förstår att det här är en typ av försäkring. Att samla ytvatten vintertid är det som gäller, säger Christina Huhtasaari bestämt.
En annan förhoppning är att projektet även ska leda till att man i övriga landet ska få upp ögonen för vikten av dämmen och att de kunskaper som nu samlats in ska ge landet i övrigt en bättre kunskap om denna typ av vattenförsörjning. Det är dock inte bara dämmen som kan öka vattentillgången i naturen. Claes vill slå ett slag för att även ta tillvara på bryor:
– Rensa gärna kring de bryor som finns. Det är också något man kan göra för att hålla kvar vatten och öka mängden vatten i landskapet till nytta för både djur- och växtliv.