Marleen Kolmodin och hennes man Michael driver ett lantbruk i Hörsne. Under sexton år, då barnen var små, har hon varit som hon kallar det själv, bondmora.
Hela tiden har dock
drömmen om att bli vårdare av det kyrkliga kulturarvet legat i bakhuvudet.
- Jag har alltid velat det här. Det låg där och pyrde. Att jag vill vara med och bevara kulturarvet. Det ligger mig mycket varmt om hjärtat.
När så barnen blev stora läste hon upp betygen på Komvux samtidigt som hon gick en tvåårig konstutbildning med inriktning måleri, vid Gotlands konstskola. Efter det gick hon byggnadsantikvarieprogrammet vid högskolan på Gotland där hon studerade i tre år och tog examen, (fil. kand i byggnadsvård). Då tilldelades hon Restauratorsstipendiet till minne av Tord Andersson, en av grundarna till byggnadsvårdsutbildningen. Mellan terminerna var hon lärling vid Stenkultur i Stockholm AB som arbetar med att konservera arkitekturdelar i sten, exempelvis portaler och masverk på bland annat Gotlands kyrkor. Efter examen 2009 startade hon eget företag, Ars mundi konservering sten och muralt AB.
Ödets uppdrag
Det föll sig så lägligt att Samfälligheten Gotlands kyrkor och församlingen i Vallstena i samma veva tog beslut om, att rekonstruera det murala måleriet. Marleen Kolmodin hoppade högt av glädje då hon blev tillfrågad om att genomföra arbetet.
- Måleri och kyrkor är mina absoluta intressen och just nu arbetar jag med båda.
Att hon är uppväxt i Vallstena gör att arbetet med kyrkan ligger extra varmt om hjärtat.
- Det här är ett drömjobb! Jag är konfirmerad och vigd här. Att få göra det här jobbet i sin hemkyrka är helt fantastiskt. Det är ett stort privilegium. Och jag känner mig väldigt ödmjuk för min uppgift.
Konst i Vallstena
Under 1700-talet pryddes väggarna i Vallstena kyrka av ett akantusmåleri (mönster av klättrande akantusväxter). Men i slutet av 1800-talet låg det i tiden att allting skulle vara vitt och därför kalkades väggarna inne i kyrkan. Året var 1897. Turligt nog var det någon som innan det hann fotografera väggarna. Det är efter de bilderna som Marleen Kolmodin arbetar för att kunna rekonstruera det hela.
Övade i stall och vedbod
Akantusornamentet börjar vid ingångsporten och löper längs med sidorna i långhuset fram till koret och stegrar sedan upp för att mötas högt upp på östra väggen bakom altaret.
Spåren av de förberedelser hon gjorde för att hitta rätt färg och måleriteknik, kan man se hemma på gården i Hörsne. Stallet, ladugården och vedboden fick vara testobjekt och är nu vackert dekorerade med gula akantusblad.
Trots alla förberedelser var det lite läskigt den junidag 2010 som hon kom in i kyrkan med sina penslar och färgpytsar. Då var det ju på riktigt.
- Men det är ju bara att tvätta och kalka om ifall det blir fel.
Om hon ska lämna sin signatur någonstans i kyrkan har hon inte kommit fram till. Men all dokumentation kring förarbete, fotografier och information om färgblandning ska hon sammanställa och lämna till församlingen för arkivering. Och man kan ju med all rätt påstå, att hennes arbete i kyrkan inte kommer gå någon besökare obemärkt förbi.
- Det är verkligen ett oerhört avtryck. Och det känns så fint att få göra det i sin hemkyrka. För Vallstena kommer alltid vara "hem" för mig. Men det gör också att det är en extra stor press. Jag vill inte göra något fel så jag är rätt trött när jag kommer hem.
Saknar inte jobb
Förutom konstmåleri tar hon även uppdrag som stenkonservator.
Det handlar om att rengöra, bevara och reparera arkitekturelement i sten exempelvis stenportaler och masverk (stendekorationer vid till exempel fönsternischer). Hon har bland annat jobbat med portalerna vid kyrkorna i Levide, Hall och Bunge. Till sin hjälp har hon haft fyra deltidsanställda, men just nu arbetar hon ensam.
Klinte kyrka nästa
Nästa uppdrag för Marleen Kolmodin är, att tillsammans med ett par kollegor, konservera det murala måleriet i Klinte kyrka.
- Det är vår viktigaste uppgift att bevara det kyrkliga kulturarvet till efterkommande generationer. Och så länge det finns medel till att bevara våra kyrkor så hoppas jag kunna vara med och göra det. Det är ju det jag har drömt om i hela mitt liv.