Tina ersson - Arbetsförmedlingen
Eva nypelius – ordförande Region gotland
Per-Ole Morken – platschef Cementa
Henrik Svensson Vd Sweprod
Tina: Gotland är drabbat av både en konjunkturnedgång och en strukturförändring. Konjunkturnedgången påverkar i princip alla branscher, strukturomvandlingen gör att man flyttar ut de enkla jobben till andra länder.
Eva: Men en styrka med våra industriföretag är att man är specialiserade, har spetskunskap, gör mindre serier och klarar av det där lilla extra, det tror jag är en jättestyrka som Gotland har och som vi ska bli bättre på att berätta om.
Hur viktig är industrin för Gotland?
Henrik: Vi måste ju ha en basindustri så länge vi inte har något annat som sysselsätter folk året runt.
Per-Ole: Jag tror att det viktiga är att vi har fokus på den industrin vi har kvar, att vi klarar att ha den kvar.
Tycker du att kommunen har fokus på det?
Per-Ole: Ja, absolut det tycker jag.
I Vision 2025 nämns ordet industri två gånger, en gång med ordet livsmedel och en gång med anledning av att det krävs energi till kalkindustrin . Det verkar inte vara ett prioriterat mål med industri om man läser visionsdokumentet.
Eva: Det är ju ett prioriterat mål med tillväxt, med bra företagsklimat, att vi har bra förutsättningar och infrastruktur för näringslivet. Sen är ju industrin som bransch direkt utpekad.
Det vi gör just nu är att Gotlands kommun, Tillväxt Gotland och Tekniskt Resurscentrum tillsammans inventerar de industriföretag som finns på ön och vilka resurser som finns, för att stötta och utveckla de företagen genom att uppmuntra dem att samarbeta.
Räcker det med att få kunskap om vad som finns?
Henrik: Nej, det måste ju vara starten på att bygga ett nätverk för företagare emellan. Ska man överleva inom industrin då måste man utvecklas. Kan vi då vara fler som gör gemensamma investeringar, ja då halverar vi kostnaderna varje gång.
Ska man bygga upp en gemensam maskinpark menar du?
Henrik: Nej, det behöver man inte göra. Men om vi till exempel har behov av ett visst moment fräsning och jag vet att Lasse Holm nere på Gotlands gummifabrik köper precis samma tjänst från fastlandet, då om jag köper en fräsmaskin kan Lasse Holm flytta sin produktion till mig så att jag får full beläggning. Då har jag en lönsam investering. Vi kanske inte äger maskinen tillsammans, men vi fyller upp den tillsammans. Det är såna upplägg vi måste hitta.
Vem tar initiativet där då?
Henrik: Det måste ju ägarna göra. Det kan inte kommunen.
Kommer du själv att ta tag i den frågan?
Henrik: Ja, vi jobbar med det. Det är det som är grundtanken med att rädda Danielsson, att på sikt komma uppåt i värdekedjan. Kunna erbjuda fler produktionssteg. Och då måste vi samarbeta med fler företag och ha fler underleverantörer.
Drömmen, om man ska gå direkt på resultatet, är att om ett år så kan ni åka ut och hitta ett antal produkter som tillverkas på Gotland gemensamt. Vi gör gummit i Hemse, plasten i Roma, vi har Danielsson som gör någon form av grafik, vi har sammansättning i Klintehamn. Att vi tillsammans gör en hel produkt istället för att vi har företag som gör varsin del. Vi ska vara systemleverantörer, inte styckeleverantörer.
Vem ska vara underleverantör till vem?
Henrik: Du kanske är på pudelns kärna där. Det är många små företag med många olika viljor, så det är klart att det där är inte lätt. Men jag tror att en lågkonjunktur gör det lättare, nu handlar det om affärer och att få mat på bordet. Det finns ju inge prestige hos någon längre, inte just nu i alla fall. Det är nu vi ska smida, när det är kärvt.
Det här åtgärdsdokumentet du har skrivit Eva, tillsammans med landshövdingen på uppdrag av regeringen; en elkabel, utbyggt bredband, upprustade hamnar och fler yrkesutbildningar. Kan man inte tänka sig fler offensiva satsningar? Subventionerade tomter eller utbildningspaket?
Eva: Det här är det vi såg att man snabbt kan få en återkoppling på från regeringen. Nya platser till högskolan till exempel. Och bredband är viktigt för mindre företag.
Det kommer tillbaka till att det som kommunen kan göra handlar om infrastruktur och de här grundläggande förutsättningarna. Vi kan aldrig gå in i de enskilda företagen, där måste finnas ett engagemang, en vilja att utveckla det här.
Vad tycker ni företagare om de här önskemålen till Regeringen?
Per-Ole: Frågan som omedelbart dyker upp är att jag vill se ett lite längre perspektiv. För kalkindustrin så skulle jag väldigt gärna se att man tar klar politisk ställning till var går egentligen gränsen för vad man av miljömässiga eller estetiska skäl kan sätta stopp för. Vad önskar vi av kalkstensbrotten? Vad kommer sedan? Det handlar om framtidsmöjligheterna för hela kalkstensindustrin.
Eva: Vi är positiva till kalkindustrin. Det viktiga är att vi i första hand klarar vattenförsörjningen på Gotland. Och det tror jag alla håller med om att det är nummer ett. Sedan är jobben det viktiga och i sista hand kommer blommor och lavar och naturintressen.
Henrik: så det här är er offentliga hållning?
Eva: Ja, i princip är vi överens i kommunstyrelsen. Det är två partier som inte är med.
Så jobben är viktigare än blommor?
Eva: Jo, men sen tror jag att man måste inte alltid sätta det här i motsatsställning till varann. Om man nu kan göra det här på ett bra sätt där man tar vara på det naturvärden vi har. Då är det ju faktiskt de här kalkbrotten som kan bli besöksmålen framåt.
Vilka är egentligen de största hindren för industrins fortsatta utveckling?
Per-Ole: Att det estetiska vinner framför arbetstillfällena. Om jag ser det med kalkstensögon igen. Jag tycker att kalkbrott är jättesnyggt! Men det är inte säker du gör.
Henrik: Jag tror att den industrin som jag representerar här idag har det största hindret i ett generationsskifte vi har framför oss i många företag. Vi måste få hit kompetenta, ursäkta uttrycket, yngre medelålders. Vi måste höja tempot och effektiviteten och få in nytt blod i företagen.
Tina: Att utse det största hindret är ju svårt. Jag tror också det här med kompetensförsörjningen är viktigast. Och att våga bryta vissa traditionella mönster och börja samarbeta. Jag tror att det kan finnas ett visst motstånd som vi måste förbi.
Eva: Jag tror framförallt att det är en inställningsfråga, man måste våga se möjligheterna. Man måste våga och vilja växa och utveckla företagandet. Sen behöver vi faktiskt fler entreprenörer.
Arbetsförmedlingen hävdar att 2 500 gotlänningar är sysselsatta med tillverkning eller verkstadsjobb. Hur många är sysselsatta 2015?
Eva: fler än i dag om man lyckas med den här utvecklingen på livsmedel, energisatsningen som jag tror är viktig, och att man hittar de här nätverken och börjar samarbeta på ett helt annat sätt. Industriföretagen på Gotland är för dåliga på att tala om att de finns!