Så har jag fått chansen tycka till i denna illustra spalt. Tack tack. Sysslat med statistik och planeringsunderlag har jag gjort på denna ö sedan Hedenhös. I alla fall sedan 1978, först på länsstyrelsen och sedan ledningskontoret på kommunen, eller förlåt regionen. Gotlandsutveckling har det handlat om. Statistikservice mest. Hur öka befolkningen, få hit mer av företag och kompetens? Nu är det snart slut med det kommunala, förlåt regionala, arbetslivet för min del. Snart blir jag pensionär. En sådan där som det blir allt fler av på ön.
Något jag haft anledning att fundera över många gånger är vad som gör att befolkningen ökar eller minskar på Gotland. Har alla miljonerna i regionalpolitiskt stöd till projekt och företagsutveckling haft effekt? Det lär bli svårt att bevisa.
Dels är det svårt bevisa att stöden verkligen varaktigt och till rimlig kostnad - leder till fler nya jobb. Dels kan man ifrågasätta om försöken att skapa fler jobb i sig får människor att flytta hit eller avstå från att ge sig iväg. Studier visar att motiven till varför man flyttar från eller till en region alltmer beror på annat än jobb. De stora flyttströmmarna står nu - mer än förr - unga människor för. Flyttmotiven är nu - mer än förr - av slaget anknytning till, kärlek, flytta hem/tillbaka, god miljö, trygghet.
SJÄLVKLART HÄNGER arbetsmarknaden och befolkningsutvecklingen ihop, men sambanden har blivit mer otydliga. På 60-talet var det avgörande att lokaliseringspolitiken lyfte hit industrijobb med Ericssonfabriken, därför att det pågick en dramatisk omvandling/rationalisering av jordbruksnäringen. Utbyggnaden av offentlig sektor, med vård och omsorg, bidrog till en mångsidigare arbetsmarknad som ända in på 1990-talet fick befolkningskurvorna att peka uppåt. Den stolta målsättningen om 65 000 invånare var inte orealistisk i början av 1990-talet. Men är den realistisk nu? Knappast om man ser på utvecklingen det senaste decenniet. Målet är uppskjutet till 2025 i den nya nu gällande Vision Gotland.
VAD ÄR VIKTIGAST för att nå målet? En blomstrande turistnäring gör Gotland fortsatt välkänt. Högskolans utveckling är central, med tanke på de ungas lättrörlighet. Men det gäller att de som kommer hit och pluggar kan stanna kvar. Billiga bostäder tror jag är en nyckelfråga.
Unga barnfamiljer som inte hunnit rota sig kan lockas att flytta till den goda miljön på Gotland. Med bredband och fungerande serviceorter får man lättare till naturnära boende och försörjning hemmavid.
Den goda miljön på Gotland måste vi vara rädda om: för turismen, för oss som bor här, och för naturens egen skull. Det är viktigt med stadsnära natur att ströva i, typ Södra Hällarna. Det är viktigt att inte tillåta överdriven mineralbrytning i känsliga hällmarker och att inte belamra landskapet med vindsnurror, med sina nyckfulla och ganska marginella bidrag till elförsörjningen.
Jag tror också att turismen måste styras mot mer kvalitativ natur- och kulturturism och mindre av Kallis, Stockholmsveckor, fylla och nedskräpning. Kan man byta en del av massturismen i juli mot mer av åretruntturism?
Nyckeln finns hos de unga. Det är naturligt att många vill flytta och se andra miljöer, men det måste bli ett bättre netto: fler unga måste förmås att komma hit, och att stanna kvar.
Men gör som ni vill. Jag säger som den nypensionerade stinsen: "Där kommer ett tåg och det ger jag fasen i"...