Erik Levander är fjortonde generationen lantbrukare på Bols och tog över föräldragården 2006. Först som arrendator och 2012 köpte Erik och Maria gården tillsammans. Fram till 2009 fanns det ett 40-tal mjölkkor på gården som sedan gick upp i det då nystartade projektet Sudermjölk AB, som Erik var en av tre delägare i, vilken blev en av öns största gårdar med cirka 400 mjölkkor. Det innebar att det blev tomt med djur på Bols under cirka fem års tid, men när Erik efter några år hoppade av Sudermjölk skaffade han och sambon Maria djur på gården igen och startade aktiebolaget Havdhem Bols AB.
– Det började med att Maria skaffade hästar och frågade om vi inte kunde ha några kalvar också, säger Erik och skickar ett glatt leende till Maria, som är verksam som veterinär sedan många år tillbaka, men för närvarande är sjukskriven.
Det som för flera år sedan började med tre kalvar har nu utökats till 22 nötkreatur och till våren väntas 12 kalvar som ytterligare utökar djurbeståndet.
– Djuren har tillkommit för att få liv på gården och för att göra betesmarkerna, som numera är snåriga, öppna igen, säger Maria bestämt och förklarar att poängen är även att få fram ett naturbeteskött som på sikt ska gå ut till försäljning. Djuren betar från maj till november om vädret tillåter och för närvarande går hela flocken nere på Grötlingboudd. Merparten av gårdens 105 hektar åker är utarrenderad under lång tid. Till gården hör även cirka 40 hektar skog.
– Vi har för en blygsam kostnad gjort om den gamla ladugården från 1970-talet, förklarar Erik och instämmer när jag påstår att gården på sätt och vis är tillbaka där hans föräldrar en gång drev den.
– Vi odlar inte spannmål på en åker för att ge djuren och sedan äta upp djuren utan här betar djur på marker som vi inte kan använda! Det är resurssmart. Det enda vi odlar till djuren är vallfoder, säger Maria med eftertryck.
Erik nickar instämmande och båda förklarar livligt hur de ser på dagens debatt när det gäller miljö och på dilemmat huruvida man ska äta kött eller inte.
– Jag tycker att debatten blivit snedvriden om att man inte ska äta kött. Blir alla vegetarianer så blir det inte bra rent klimatmässigt. Då drabbas miljön av andra belastningar. Jag tycker att man som köttproducent, och det kan vi inte riktigt kalla oss ännu, måste göra det smartare, säger Maria med stort engagemang och fortsätter:
– Jag ser vårt kött som lite av en lyxprodukt och att man gärna kan äta lite mindre kött, men kött från djur som produceras klimatsmartare. Det är bättre att vi lantbrukare tar den bollen själva, innan det blir en massa pålagor.
Man märker tydligt att paret diskuterat miljöfrågor ofta och länge i hemmet, vilket också var vad som gjorde att de, praktiskt taget över en natt, valde att göra omställningen till förnybart, fossilfritt, bränsle i produktionen.
Över en lunch träffade de Fredrik Sundblad, platschef på Gotlands slagteri, och han berättade om projektet ”Fossilfritt kött” som Gotlands slagteri driver tillsammans med LRF och som syftar till att främja en hållbar köttproduktion.
– Man kan säga att vi halkade in på det på ett bananskal. Vi har en ganska omfattande maskinverksamhet med en anställd och vi bestämde oss för att ska man göra det, så ska man göra det direkt, säger Erik.
Sagt och gjort. En egen tank införskaffade och tvärt lade paret om till att köra gårdens alla fordon, inklusive personbilar på fossilfria bränslen. I dag kör de på RME, det vill säga rapsmetylester som är omförestrad rapsolja och HVO, hydrerad vegetabilisk olja som kan utvinnas ur olika restprodukter.
– Förhoppningen är att snart går ett antal bussar och lastbilar på Gotland på RME så att vi kan få ner priset när man köper in större volymer till ön, säger Erik och förklarar att RME:n oförtjänt fått lite dåligt rykte.
– Den RME vi köper in är ren. Den har en renhet på 99 procent och kostar cirka 10,50 kronor per liter just nu och följer raps-, diesel- och elpriser. HVO däremot följer strikt dieselpriserna.
Erik och Maria välkomnar alla som är intresserade av att köra på RME att höra av sig till dem.
– Vi har sagt att vi ofta har cirka 10 kubik RME hemma så vill man testa att köra på den så är det bara att höra av sig! säger Erik.
Paret ser ljust på framtiden trots att de tror att såväl RME som HVO i framtiden kommer vara ett minne blott.
– De är inte fulländade någon av dem. Vi ser varken HVO eller RME som optimala utan de är ett steg i utvecklingen mot ett framtida fossilfritt bränsle, säger Maria.
Dock har förra årets svåra torka resulterat i ett ekonomiskt bakslag för Bols såväl som för andra lantbrukare i Sverige.
– Den 1 juli 2019 till och med den 31 december 2019 har återbetalningen av dieselskatten höjts som en del i regeringens torkstöd. Den sänks i steg från och med 1 januari 2020. Det innebär att staten inte precis gynnar dem som gör något för miljön! Denna del i torkstödet ges bara till dem som kör på diesel och för vår del innebär det en kostnad på 40 000 kronor mer per år för att köra fossilfritt så vi börjar faktiskt fundera på om vi ska fortsätta, säger Erik lite dystert.
Både han och Maria drömmer om att utveckla den egna gårdens hittills ganska blygsamma köttproduktion och vill kunna märka upp och sälja ett kött som är framtaget på ett så miljövänligt sätt som det bara går. Paret, som har två döttrar i yngre skolåldern, värnar om den miljö som morgondagens generationer ska ta över.
– Det känns faktiskt skönt att kunna säga att vi sparar in cirka 100 ton utsläpp av koldioxid per år och det utan några större konstigheter. Den känslan är faktiskt ganska skön nu när det är en sådan klimatdebatt, säger Erik.