Vid ett välfyllt skrivbord sitter Johan Presto och Jonas Eriksson. Pappersritningar med vindsnurror trängs med energidrycksburkar och flimrande datorer. På golvet står Jonas egenhändigt designade spännbandskontorsstol, som är snygg men inte riktigt känns stadig nog att använda. Johan och Jonas förbereder en pressrelease som ska ut om någon dag eller vecka, om en tävling de tänker marknadsföra sig genom; den som lämnar ett vinnande förslag på en ”grön produkt” vinner konsulttid till ett värde av 200 000 kronor, av deras gemensamma design-/marknadsföringsbyrå Pitchin Industrial Design.
Tätt mellan företagarna
Pitchin är ett av 13 företag som trängs i turistföreningens gamla lokal nere vid hamnen. De har aldrig varit fler.
Här sitter företagarna några få meter från varandra, i ett öppet kontorslandskap med en gemensam kaffebryggare i mitten. Några av dem har egna rum, övriga får nyttja en liten telefonskrubb om de vill dra sig undan för oavlyssnade samtal med kunder eller kontakter. Annars samarbetas det mycket mellan skrivborden.
Detta är Gotland Interactive Park av idag. En inkubator, ett drivhus, där nyutexaminerade studenter från högskolan hundra meter därifrån får testa att driva företag under stöd och handledning. Några av dem har ännu inte slutat plugga. Ett företag består av nio studenter, som på deltid bygger dataspel.
Mest designers
Förutom Swaggering monkey, som är deras namn, är det bara rumsgrannen intill som utvecklar spel. På övervåningen sitter Cecilia Boman och säljer byggnadsantikvariekonsulttjänster. Bredvid Pitchin huserar ATO Antik som säljer antikviteter via nätet. Alla övriga är industridesigners.
Redan här är det något som inte stämmer med ursprungsprojektet. Spelutveckling skulle ju vara kärnan i det ”nationellt ledande företagskluster” med ”40 bolag och 400 nya jobb”, som Gotland Interactive Park borde ha varit vid det här laget – enligt beslutsunderlag och anslagsansökningar för sju år sedan.
Johan Zillén ägnar mycket tid åt att vara pedagog, peppare och ”pappa” åt de unga företagaradepterna. Han hyr ut arbetsplatser, håller i nycklarna, ger råd och förmedlar kontakter. Ser till att företagen formulerar mål för sin verksamhet och försöker ställa krav på att målen följs. Men säljkrav kan han aldrig ställa. Eller fixa finansiering. Där hänger det på de unga företagarnas egna engagemang.
- Vi har sagt att en halvtid måste man i alla fall lägga på sitt företag för att få vara här, plus att delta i rådgivningen, säger Johan Zillén.
Ingen företagspark
Som verksamhetsledare för GIP Incubator har han fungerat ett drygt år. Inget ansvar för GIP:s svajiga förhistoria faller alltså på honom. Fast efterdyningar finns där. De ligger och lurar bakom exempelvis frågetecknet han nödgats skriva till i målformuleringarna i 2008 års verksamhetsplan , där det står om ”stöd för utflyttade företag, en blivande företagspark?”
Faktum är att Gotland Interactive Park inte är någon företagspark. Ännu mindre en forskningspark, vilket så sent som 2007 fortfarande var menat som ytterligare ett steg i utvecklingen.
När Gotlands Näringsliv frågar runt bland politiker och regionutvecklare framgår tydligt att oenighet råder om huruvida GIP:s framtid är att vara öppen endast för studenter eller för vem som helst som vill starta företag, om inkubatorföretagen ska vara bundna till vissa verksamheter, samt om GIP ska vara något mer än en inkubator det vill säga kunna erbjuda ett samlat ”kluster” av självständiga företag – en företagspark.
Inte ens namnet GIP känns egentligen riktigt hundra, med tanke på att 90 procent av verksamheten som bedrivs där handlar om annat än interaktiva medier. Johan Zillén erkänner att han funderat på ett namnbyte. Men tänkt att det är dumt att överge ett inarbetat varumärke.
Oenighet
Och oenigheten är ingalunda ny. Så här ser GIP-historien ut i snabbversion:
År 2000 var det första omställningsarbetet igång på Gotland, samtidigt som det pågick välfyllda arbetsmarknadsutbildningar med medieinriktning och snackades generellt om ”nischer” som framgångsrecept för regional utveckling. Gotlands kommun, som ju har det regionala utvecklingsansvaret på ön, fastnade för ”upplevelseturism” som det ena och ”interaktiva medier” som det andra profilområdet och började genast söka finansiering. GIP föddes som utvecklingsprojekt, och övergick i föreningsform 2004.
Inte mindre än 66 projektmiljoner gick från staten och från EU till Gotlands satsning på interaktiva medier under åren 2003-2006.
Misslyckat projekt
Den konsultutredning (Ledningskonsulterna i Stockholm, juni 2006) som räknade ut den summan konstaterade då att GIP, kärnan i satsningen, efter fyra år egentligen misslyckats med varje enskild investering utom möjligen den lilla del som idag återstår: inkubatorn.
Men även den behövde mer resurser och mer tid för att utvecklas enligt plan. Och det var viktigt, enligt utredningen, att behålla fokus på teknikintensiv verksamhet inom profilområdet.
Idag är inkubatorn varken resursstark eller särskilt teknikintensiv.
Men den är i alla fall aktiv. Aktivare än någonsin faktiskt, mätt i antalet företag.
- Kul, säger Mats-Ola Rödén när han får höra om antalet nuvarande hyresgäster i inkubatorn.
Mats-Ola Rödén var vd för GIP 2004-2007. Han fortsätter:
- Vi har var länge nere på två. Det går åt rätt håll!
Efterträdaren Johan Zillén hävdar själv att inkubatorn precis nu har nått den kritiska massa som behövs för att få driv i drivhuset.
Aktiv inkubator
Johan Zillén räknar med att det, precis som tidigare, blir ett bortfall från inkubatorföretagen. Att 30 procent faller väljer att göra annat än att driva företag, eller flyttar.
- Får vi kvar hälften så är det bra. Då blir det ett tillskott.
På en rak uppmaning definierar Johan Zillén GIP:s viktigaste roll som att förmå folk som pluggat här att stanna på Gotland, och förhindra att HGO bara producerar akademiker för fastlandet.
Att döma av Pitchins ambitioner och förväntningar finns det hopp därvidlag. Både Johan Presto och Jonas Eriksson (från Uppsala respektive Stockholm) planerar en fortsatt företagarkarriär på Gotland. Båda kan leva på sin designbyrå idag. Och det är tack vare GIP Incubator, säger de:
- Det här har varit en förutsättning. Hade vi inte fått komma hit så hade vi åkt tillbaka till Stockholm.