När vi knackade på dörren till Eva Gustafssons mottagningsrum hade hon redan sagt adjö till sin sista två patienter.
– De visste att det var mina sista dag, men det var inga konstigheter, helt vanliga besök, berättar hon.
Hur mår du såhär efteråt?
– Jag mår utmärkt! Men jag undrar hur det blir när jag ska ta med mig tofflorna och gå hem. Än så länge har det inte sjunkit in att jag slutar, jag förstår nog först längre fram i vår att jag inte har något arbete att gå till längre.
Eva Gustafsson är från lilla Tvärred i Västergötland, gick natur på gymnasiet i Ulricehamn, jobbade ett år som outbildat vårdbiträde i Växjö och kom sedan in på sjuksköterskeutbildningen i Jönköping.
Efter det vändes blickarna mot Gotland – hon hade som tonåring sommarjobbat på pensionat Brucebo och träffade redan då den gotlänning som senare skulle bli hennes make.
– När jag kom till Gotland 1974 blev jag placerad på intensivvårdsavdelningen; jag sade att de var helt galna eftersom jag var nyutbildad, men de gjorde det ändå. Och jag lärde mig massor, med undersköterskorna som viktiga stöttepelare.
1981 flyttade paret till Grötlingbo och Eva Gustafsson sökte sig till mödravården i Hemse.
– Då jobbade Berit Larsson här, hon var en riktig legend och det var hennes tjänst jag fick när hon pensionerades. ”Så sa alltid Berit” fick jag ofta höra då. Nu lär de väl säga att ”så sa alltid Eva” till den som kommer efter mig. Men jag lämnar över till en väldigt erfaren och stark person, så det kommer gå jättebra, säger hon.
Då, 1981, var Hemse vårdcentral nybyggd. Den nya barnmorskan gillade stämningen där och de var flera i personalen på mödravården än de är numera. På den tiden gjordes också veckobesök på dåtida filialer i Havdhem, Burgsvik och Ljugarn.
Men det var då det.
– Visst har jag märkt en ökande stress genom åren, att mer arbete läggs på färre personer utan att resurserna ökar, säger Eva Gustafsson.
Men det är ändå tudelat för henne – mer ensamjobb har samtidigt inneburit mer kontroll över den egna tidsboken. Och hon har gillat variationen; förutom mödravård har sådant som preventivmedelsrådgivning, gynekologiska undersökningar och information i skolorna ingått i uppdraget.
– Jag har verkligen jobbat med hela biten och kunnat följa hela livsberättelser. Det har varit fantastiskt att se hur vilsna ungdomar ändå kan bli trygga vuxna och föräldrar. Och vilken mognad många kvinnor får under en graviditet.
En stor förändring som den mångåriga barnmorskan har märkt genom åren är ökad dokumentation.
– Det finns journaler från förr det där knappt står någonting, även om jag vet att det fanns problem i flera av fallen. I dag skriver vi mer utförligt. Men vi jobbar också mer psykosocialt och med fler stödåtgärder.
Här märker Eva Gustafsson också en stor skillnad i själva folkhälsan.
– Det har blivit tuffare att vara människa och svårare att må bra i själen. De som inte är väldigt framåt har inte sin plats längre, det är det samhälle vi byggt.
Och visst tänker hon även på landsbygdens problem. Barnmorskan uppskattar att över 170 gravida kvinnor per år skrevs in i Hemse i början på 90-talet – i dag är de glada om de når ett 60-tal.
Många av de kvinnor som besökt mottagningen i Hemse har mötts av Eva Gustafsson, under de senaste 36 åren. Men nu lämnar hon alltså över.
Avtackningen av ”legend nummer två” inom Hemses mödravård började redan förra veckan och fortsatte med en känslosam avslutningsfika i måndags.
Summeringen av karriären är positiv:
– Jag har alltid trivts på jobbet. Det är ett privilegium och det får du gärna skriva, avslutar Eva Gustafsson.