Ungar som plaskar i strandkanten och sommargäster som lufsar runt med en glass i hamnen. Kanske är det så man föreställer sig hamnen i Burgsvik. I dagarna kunde den bilden inte vara mer falsk. Just nu är det rena industrihamnen, med en kakafoni av dialekter och språk.
Vindkraftskonsulenten Andreas Wickman håller i planeringen för danska vindkoncernen Momentums räkning. Han var med och byggde upp den havsbaserade parken på 90-talet.
– Det som pågår nu är ett projekt för nära 25 miljoner kronor. De fem verken har haft en kapacitet för motsvarande 250 villors el-förbrukning. Nu blir det dubbelt så mycket energi.
Rotorerna, bestående av nav och vingar, och maskinhusen byts ut. Vingarna på de renoverade tornen får en längd på 23 meter, jämfört med tidigare 17. Vingarna monteras i navet, eller huben som man också säger, i hamnen och transporteras sen ut till sjöss. Det sker med hjälp av en stor rigg från Svensk sjöentreprenad, SSE, som dras av fartyget Sound Horizon. Ombord på riggen står en imponerande mobilkran, som fraktats till Gotland med en DG-färja. Som mycket annat i projektet krävde det noggrann planering, för färjan måste vändas för att kunna ta ombord kranen.
En annan nyckelperson i projektet är Lars-Inge Larsson, som driver Larssons Vind & Marin. Med tre anställda kör han ut sin båt Pelikan till kraftverken, där utbytet förbereds.
– Det här är skitkul, jag var med redan när vindkraftverken byggdes, säger han.
Daniel Wahlgren, en av de anställda, fyller i:
– Det här är häftigt. Jag har varit med och bytt utrustning på så många vindkraftverk på land att det till slut kändes som att man kunde göra det i sömnen. Men det här är första gången jag är med när man jobbar från en rigg ute till sjöss.
Framme med vid vindkraftverk nummer fem förtöjer Lars-Inge Pelikan. Daniel och kollegorna Mats Jakobsson och Jonas Nylund svingar sig upp för lejdaren till tornets plattform och halar upp sin utrustning. Förhållandena är fina under fredagen, strålande sol och knappt någon vind. Under natten har de redan hunnit med det första tornet. Deras uppgift är se till att vingarna pekar i exakt rätt riktning. Riggens stödben ska "grensla" kabeln och komma så nära tornet att mobilkranen kan arbeta effektivt.
Under normala förhållanden, när verken är i gång, sker anpassning till vindögat med hjälp av elmotorer. Nu måste justeringen göras för hand. De klarar jobbet med en kraftig hand-borrmaskin och man förstår att utväxlingen är riktigt häftig, för det är många ton som ska vridas rätt. Men det tar bara någon timme innan de tre vind&marinarna kommer ner från tornets topp.
Under tiden i hamnen pågår förberedelserna. Det handlar inte bara om tunga lyft, det ska finnas mat ombord på riggen också.
– Det här köket är vi nöjda med. Vi jobbar nära varandra och det här är litet och behändigt, bättre än de flesta bygdegårdar, är det samfällda omdömet från kocken Roland Axelsson och kallskänkan Kerstin Johansson-Norrby.
I vanliga fall driver de medeltidsgården Kattlunds. Nu ska de servera frukost, kaffi, lunch, kaffi, kvällsmat och se till att det finns färdiga nattmackor på riggen. Kroppkakor och smörgåstårta har det frågats efter – och så blir det också.
Riggen är stor, men trångt blir det ändå när en färdigmonterad rotor ska lyftas på. Det är millimeterpassning när huben ska fästas på en ställning, men allt går som det ska.
– Förhoppningen är att klara ett verk på 24 timmar, säger Andreas Wickman.
Men då måste vädret vara med. Nu är det nästan bleke, om några dagar har det spåtts kuling.