Malena Bendelin rattar en silverfärgad pickup över en av gårdens nyskördade vallar. Hon är på väg till den tio hektar stora provodlingen av bruna bönor som odlas på familjens ägor i Väte.
På släktgården där hon bor sedan tre år tillbaka har hon ett stort färgglatt målat bord där hon jobbar på distans som projektledare för Landsbygdsriksdagen som nästa år arrangeras i Västernorrland.
– Jag har mina kollegor i Bohuslän, Dalarna och Jämtland, säger hon.
Hon reser i arbetet några dagar per månad men oftast jobbar hon hemifrån i huset där hennes farmor och farfar tidigare bodde. Hon är uppväxt på gården och efter några år på olika platser valde hon 2014 att flytta tillbaka till Väte. Men hon vill inte kalla sig för ”Hemvändare”.
– Hemvändare är ett problematiskt uttryck. Bakgrunden ligger i att det finns en norm i att man ska åka iväg ett tag och att det är bra att komma tillbaka. Normen är ju då att man ska bort från landsbygden och hur känns det då för de som är ”kvar”?
Genom sitt arbete och engagemang för landsbygden försöker hon förändra sättet att prata om landsbygden. Hon menar också att det är viktigt att vara medveten om den urbana normen som råder.
– Jag kan inte komma på en enda fråga som är viktigare att jobba med, säger hon.
Både regeringen och många kommuner liksom Region Gotland arbetar med landsbygdssäkring genom den så kallade Flataklocksmodellen.
– Det blir problematiskt om man utgår från att staden är rätt och att man sedan måste ”komma ihåg” landsbygden. Det finns en maktobalans där staden står för tillväxt och landsbygden är en exotisk plats som står för det förgångna, säger hon.
Synen på landsbygden påverkas även av hur media och politiker talar om landsbygden, menar hon.
– Det är intressant. Vi på Gotland har ett jättestort jordbruk. Bara i Väte producerar vi enorma mängder livsmedel. Odlar man i stan så kallas det för framåtanda och i en industri pratar man om tillväxt, det blir andra ord och man talar om det på ett annat sätt.
Som exempel tar hon ett uttryck som hon sett användas på sociala medier efter en semester på landsbygden.
– Man kanske skämtsamt säger: ”Åhh vad det är skönt att komma tillbaka till civilisationen”. Det finns inget hemskare uttryck. Vad är då landsbygden, är inte den civiliserad?
När Malena Bendelin flyttade till Väte blev hon invald i Hembygdsföreningens styrelse och efter ett år utsågs hon till ordförande. Året efter utnämndes Väte till årets socken.
”Med framsynta företagare och ett rikt förenings- och kulturliv, med plats för alla åldrar, är Väte inte bara Årets socken på Gotland, utan också själva grundämnet till en levande framtidssocken.
Dags att stanna till i Väte!” Så ljöd juryns motivering.
På frågan om vad hon gjort för Väte svarar hon:
– Landsbygden har ett imageproblem. Någon måste berätta om den och det var det jag gjorde när jag flyttade hit, säger hon.
I Väte finns ingen skola, ingen affär eller naturlig mötesplats. Här finns många barn men de går i skolor på många olika orter.
– De får ingen relation till sin socken, jag vill att våra unga ska ha en lokal identitet och känna stolthet. Att jag valde att flytta tillbaka till Väte berodde ju på att jag har en identitet här. Annars kunde jag lika gärna ha flyttat någon annanstans, säger hon.
För ett år sedan startade hon Facebooksidan ”Vi i Väte” där alla kan läsa och skriva om vad som händer i socknen. Väte har nu även en egen hemsida där aktuella evenemang och facebookflödet från ”Vi i Väte” går att läsa.
– Mitt råd till alla andra socknar är: kommunicera, säger hon.
I år är första gången på många år som fotbollsplanen i Väte har klipps och i änget har hembygdsföreningen byggt en lekplats som även den fungerar som en mötesplats.
– När människor träffas så händer det saker, det är väl det som är min grundtanke, säger hon.
Malena Bendelin gillar statistik och har tagit fram uppgifter som exempelvis genomsnittsåldern i Väte och hur mycket livsmedel som produceras i socknen.
– Aha, är vi bara 40 år i genomsnitt och producerar vi 20 procent av alla ägg och 15 procent av alla grisar på Gotland? När de som bor här hör de siffrorna så märker man att det finns en stolthet.
Hon hävdar bestämt att landsbygden har en framtid.
– I en värld där vi pratar om hållbarhet och miljö så tror jag att landsbygden har en mer öppen och ljus framtid än staden. Har staden en framtid? Det är skillnaden; en stadsbo behöver aldrig svara på den frågan, säger hon.