Många ensamkommande barn och ungdomar på ön mår dåligt av att inte veta om de måste flytta mitt i asylprocessen, på grund av att de fyller 18.
– I allmänhet är det oro i gruppen. Många mår dåligt – mer än förut, säger Cecilia Herdenstam, kontaktperson för rörelsen "Vi står inte ut Gotland".
När en asylsökande fyllt 18 har kommunernas socialtjänst inte längre ansvar för dennes boende. Det är då Migrationsverkets boenden som gäller om man inte har något eget. Många får då flytta till en annan kommun i Sverige och starta om det sociala livet på nytt. Med det nya förslaget ges kommunerna stöd för att kunna behålla ungdomarna i kommunen – även efter det att de fyllt 18. Ersättningen till varje kommun baseras på hur många som finns i riskgruppen. Totalt handlar det om 195 miljoner kronor i riket, enligt förslaget till höständringsbudgeten.
– Jag tror att det ligger på ungefär 1,2 miljoner för Gotland, så det finns ju ingen möjlighet för regionen att hålla med den standard man haft tidigare på HVB-hem med de pengarna, säger hon.
Rörelsen ser gärna att regionen tar hjälp av civilsamhället för att använda pengarna på bästa sätt.
– Kan man få till ett samarbete med regionen kanske det finns någon lokal eller så som man kan jobba kring. Många kommuner har redan börjat så fort de fick reda på det. Det bästa är om vi kan hjälpas åt allihop, säger hon.
Vid Region Gotland jobbar man på att få till en plan för pengarna.
– Planen är att så fort som möjligt fatta nödvändiga beslut för att kunna göra en så bra verksamhet som möjligt för de unga som vi numera har rätt att ha kvar i regionen. Vi kan fatta beslut när socialförvaltningen är fullt operativ efter semestern, säger Saga Carlgren (v), regionråd på Gotland.
Regionen har försökt lösa problemet tidigare, som andra kommuner gjort - men stött på problem.
– När vi undersökte saken i våras kom våra tjänstemän fram till att det inte ens var säkert att det var lagligt för oss att behålla dem. Men nu har ju regeringen varit väldigt tydlig, och då ska det vara fritt fram för oss att möjliggöra för dem att vara kvar på Gotland – så det tänker vi göra så fort det går. Oavsett lösning så kommer vi vara alldeles beroende av civilsamhället för att det ska bli bra, säger Saga Carlgren.