Självmord är ett tabubelagt ämne och det finns ofta skamkänslor förknippade med det.
Men pappan Bert Norrby och systrarna Åsa Jansson och Sandra Breiler har bestämt sig för att vara öppna och prata om Andreas Norrby, den yngste familjemedlemmen som sedan i november i fjol inte längre är i livet.
Vi träffas i föräldrahemmet i Eskelhem, där Andreas bodde fram till sin död.
Kring utebordet i trädgården en solig eftermiddag formulerar familjen sin berättelse.
Att Andreas tog livet av sig kom inte som en överraskning för familjen. Han mådde psykiskt dåligt och hade gjort flera självmordsförsök tidigare.
Systrarna har svårt att hålla tårarna tillbaka när de berättar om den tunga tiden i november.
- Den sista veckan ringde jag polisen och frågade om det inte gick att tvångsomhänderta honom. Men de sa att så länge han inte var en fara för någon annan kunde man inte göra något, säger Sandra.
- Att han var en fara för sig själv, det räknades tydligen inte, säger Åsa.
Brann för rally
Andreas var en framgångsrik rallyförare som brann för sporten. Det blev många helger om året med tävlingar på fastlandet och pappa Bert var alltid med.
- Rally var det han levde för.
- På papperet var han Sveriges bästa grupp E-förare och han vann de tre största cuperna i Sverige, säger Bert.
Till minne av sonen har Bert instiftat AN-trofén, en rallycup bestående av flera tävlingar på Gotland.
- Det har betytt hemskt mycket. Han och jag hade pratat om att starta en sådan här rallycup och jag tyckte att det här var ett bra sätt att hedra hans minne.
- Jag försöker att uppsöka de här sakerna vi gjorde tillsammans, säger Bert.
Var Andreas fick ångesten ifrån är det ingen i familjen som riktigt vet.
- Han hade ett kärleksfullt hem, ingen taskig uppväxt eller så. Han var omtyckt och hade ett stort kompisgäng, säger Åsa.
Hade höga krav
Han var dessutom intelligent, hade lätt för sig i skolan och skrev ett bra högskoleprov, berättar Bert.
- Ändå tyckte han inte att han dög. Han hade otroligt höga krav på sig själv. Jag vet inte vad det berodde på.
- Sista gången jag träffade honom satt vi och pratade om det här. Han sa att han inte förstod själv varför han mådde dåligt, säger Sandra.
Redan 2007, när han var 18 år, gjorde Andreas sitt första självmordsförsök. Han blev mycket besviken på bemötandet från psykiatrin i Visby efteråt och tappade förtroendet för psykologer.
Förra sommaren gjorde han återigen flera försök. Psykiatriska kliniken bestämde sig för att starta en utredning - men Andreas fick besked om att det skulle dröja tre månader. Bara en vecka senare tog han sitt liv.
- De borde ha tagit honom mer på allvar och tagit in honom direkt, säger pappan.
"Man måste vara öppen"
Efter självmordet var det många som ställde upp och hjälpte familjen, inte minst Andreas vänner.
Hur har det varit att prata med andra människor om det som hänt?
- Det har varit positivt. Vi har varit öppna om allting, vi har inte velat hymla om det, säger Åsa.
- Jag tror att man måste vara öppen och prata om det, säger Bert.
I december gjordes en Lex Maria-anmälan om Andreas Norrbys självmord.
En sådan måste vårdgivaren göra om ett självmord inträffar inom en månad efter kontakt med psykiatrin.
Utredningen påbörjades i december och har ännu inte avslutats.