Hur får man balans när gränserna mellan jobb och privatliv suddas ut?
Klockan är 10 på förmiddagen och för surikaterna på Gotlands djurpark är det matdags.
– I dag står kycklinghjärta på menyn, säger djurparksägaren Richard Jarl medan han vant öppnar grindarna.
I inhägnaden sitter surikaterna på en jordhög och tittar avvaktande på honom. Att hålla vakt på högre utkikspunkter är ett sätt att skydda flocken mot rovdjursangrepp. Men när maten tas fram skuttar de glatt fram – och efter måltiden låter de sig till och med klappas en stund i solen.
– De har ett varmt hus, men de är så nyfikna att de nästan alltid är ute ändå, berättar Richard Jarl.
Surikater är sociala djur som lever i stora kolonier på upp till 30 individer, där alla hjälps åt att ta hand om ungarna och vakta reviret.
Surikater ställer sig gärna mot solen och värmer upp sig, på samma sätt står de upp när de ska hålla vakt.
På gården bor även grisar, getter, hästar, kaniner, alpackor, fiskar och katter. Till de lite mer exotiska djuren hör kameler, zebror, påfåglar, nandus, vallabys och två ormar. Än är parken stängd för allmänheten, öppning planeras till mitten av maj.
– Först måste vi vänta på att marken torkar, det är så lerigt nu. Det har varit den snöigaste vintern på länge, konstaterar Richard Jarl.
Själv bor han i ett hus mitt på gården tillsammans med fru och barn. När familjen flyttade till Gotland 2013 visste de inte att gården elva år senare skulle delas med 100 djur.
– Många frågar hur man kommer på idén att starta en djurpark. Men det gjorde vi inte, det bara blev så.
När flytten gick från Stockholm till Eskelhem införskaffades hästar och getter för eget bruk.
– Sen blev det det ena djuret efter det andra. Efter ett tag började folk komma hit för att titta.
Kamelerna Stellan och Toulo är en höjdpunkt hos många besökare.
I Stockholm bodde familjen Jarl i ett villaområde med grannar ”inpå knuten”. Tanken med Gotlandsflytten var att hitta ett lugnt ställe på landet. Med tiotusentals personer i trädgården om somrarna blev det inte riktigt som de hade tänkt sig.
– På många sätt är det kul. Men det är också lätt att tappa bort sig själv när man bor mitt i det.
Gotlands djurpark slog officiellt upp portarna år 2018. Efter det gick allt i rasande fart. Richard Jarl sa upp sig från jobbet som hundinstruktör hos polisen för att ägna sig åt gården på heltid. När djurparkstillståndet var på plats öppnades fler möjligheter.
– Vi fick djur från andra parker till exempel, verksamheter delar ofta med sig till varandra.
Fler djur innebar fler besökare – och fler besökare krävde ytterligare utveckling. Toaletter skulle byggas, hus renoveras och djur tas hand om. Till slut blev det för mycket.
– Man tänkte bara på jobb från morgon till kväll. Här kan vi inte stänga dörren, låsa och gå hem för dagen.
Grisarna Alva, Agnes och Klara tillsammans med Richard Jarl.
Zebrorna Chrille, Sparven och Hansson.
Parkens klövsjöfår njuter av solen.
I fjol var första gången familjen bestämde sig för att dra ner på tempot, landa och sluta tänka i termer av konstant utveckling. Ett koncept de planerar att fortsätta med i år, med fler anställda och mer tid för ledighet. Richard Jarl tror att det finns risker med att hela tiden pressa sig själv till förnyelse.
– Till slut blir det ens livsuppgift och man glömmer bort sig själv.
Nu är familjens plan att ta ett år i taget och se var det leder. Omvärldsläget märks även här, inte minst i fråga om högre kostnader.
Helagotlands soliga – men leriga – rundtur börjar lida mot sitt slut. Ett sista stopp blir katten Lum-Lum, som springer oss till mötes på parkeringen. Bland gårdens åtta huskatter är det alltid någon som hälsar gästerna välkomna under besökssäsongen.
– Det är ju typiskt. Man har djur från hela världen men så är katterna ändå populärast, säger Richard Jarl och skrattar.
Katten Lum-Lum möter ofta besökare vid parkeringen.
2013 flyttade Richard och hans familj till Gotland. Att de 11 år senare skulle dela gården med 100 djur var inte planen.
På Gotlands djurpark i Eskelhem finns flera sorters getter.
Gotlands djurpark i Eskelhem.
Åsnorna Elvira och Flora.
Nanduer är strutsfåglar som bor i Sydamerika, precis som vanliga strutsar kan de inte flyga.