Aina Maj växte upp i Brygge, Belgien, med en belgisk mamma och en svensk pappa. När hon var 22 år var hon på semester på Gotland och blev genast förälskad i ön.
Tiny house-rörelsen föddes redan på 1970-talet i USA som ett alternativt sätt att leva. Efter år 2008, när bostadsbubblan sprack, tog den ordentligt fart i USA. När hundratusentals amerikaner inte längre hade råd att bo kvar i sina hem började de istället att bygga mindre, enklare och billigare hem.
I dag finns minihusen över hela världen och oftast handlar det om en livsstil – att leva miljövänligt, konsumera mindre och bo enklare.
En som nappat på konceptet är 35-åriga Aina Maj.
– Det grundar sig i ett hållbarhetstänk, att bo och arbeta mindre. Det ligger i tiden. Jag gillar att bo litet, och därigenom trappa ner på utgifterna. Vissa tycker att det är klaustrofobiskt, men jag tycker att det är läskigt med stora hus.
De senaste åren har Aina Maj flyttat mellan England, Frankrike, Belgien och Gotland, så det har tagit några år innan hon kunde gå till verket med sin husdröm. Under pandemin beslutade hon sig till slut för att bosätta sig permanent på ön och i januari började hon skissa på ritningen.
– Jag älskar att ha koll på det jag äger och gillar att inte ha så mycket. När jag flyttade tillbaka till Sverige fick jag med allt jag ägde, inklusive katten, i min lilla bil. Det var en häftig utmaning.
I januari började Aina Maj att skissa på sitt minihus.
Aina Maj insåg dock snart att det skulle bli svårt att få bygglov till sin dröm, eftersom hon inte äger tomt. Även om hon hade gjort det skulle det krävas att ett bostadshus redan fanns på fastigheten för att hennes minihus skulle klassas som en attefallare.
Om minihuset istället placerades på någon annans tomt skulle det räknas som husbil och då hade hon blivit tvungen att flytta det efter ett visst antal veckor.
– Jag vill inte bo så, konstaterar Aina Maj.
Vid den bakre väggen ska Aina Maj bygga ett sovloft. El och vatten blir en senare fråga, men för naturbehoven har hon köpt en förbränningstoalett.
För att inte fastna i regelverken fick hon ta till plan B.
– Jag är en företagare i hjärtat och insåg att jag kan "göra business" av min dröm istället.
Så länge minihuset står på en lantbruksfastighet krävs inget bygglov om det klassas som ekonomibyggnad. Därför frågade hon vännen Gunnar Bolin, som har Buters Ekogård i Eskelhem, om hon kunde ha sitt projekt där.
– Nästa sommar ska huset agera butik åt mina snittblommor och torkrum åt eternellerna.
För att göra huset flyttbart har Aina Maj valt att bygga huset på hjul, likt familjen Pip-Larsson i den gamla SVT-serien.
– På så sätt kan jag köra huset till företagen som vill hyra det. Vad det används till spelar ingen roll, det får vara hur kreativt som helst.
Underredet som huset står på har en maxvikt på 7,7 ton. Därför kommer det att krävas traktor för att förflytta det. "Hade jag satt gränsen vid 3,5 ton hade jag behövt väga varenda skruv. Nu kan jag bygga i gotländskt virke, och jag kanske kan få in ett badkar framöver?", säger Aina Maj.
När affärsidén var klar började Aina Maj snickra på sin dröm.
– Jag vet inte när jag trodde att det skulle bli klart, men allt har tagit längre tid än vad jag trodde. En snickare hade smällt upp det här på några månader. Jag hade knappt byggt ihop ett Ikea-skåp innan det här.
Tanken har slagit henne att man hade kunnat köpa ett färdigt hus.
– Men det jag ville ha kostade 600 000 kronor, och det kändes som att fuska.
När det var dags att resa tak och väggar i somras bjöd Aina Maj in alla som ville hjälpa till via ett evenemang på Facebook, i utbyte mot en bit mat. "Jag trodde att det skulle ta en dag att få upp taket – det tog sex veckor", säger hon.
Trots en del krokiga spikar längs vägen – och otaliga som fortfarande ska bankas i – är Aina Maj optimistisk:
– Jag har fått så otroligt mycket hjälp från vänner och bekanta, och främlingar. Det är så underbart att folk faktiskt är beredda att dyka upp, hjälpa till, få en bit mat – och sedan tackar de mig för att de fick komma. Det är helt sjukt.
Så Aina Majs främsta tips är: Våga be om hjälp.
– Jag har haft väldigt svårt för det tidigare, men nu blev jag tvungen – när jag ska bygga något jag inte kan bygga.
Utöver all fysisk hjälp har hon även fått en del materiella gåvor. Bland annat ska ytterväggarna kläs med rester från det gamla spåntaket på Tofta hembygdsgård.
– Om jag får ihop det här för 500 000 kronor är ja helt klart nöjd. Men jag får bygga tills pengarna tar slut, sedan får jag fylla på kontot.
Husets ytterväggar ska kläs med rester från det gamla spåntaket på Tofta hembygdsgård.
Även om stress inte är något Aina Maj jobbar med har hon en liten kamp mot klockan: Fönster och dörrar måste vara på plats innan första höststormen. När det är klart kan hon börja fylla det 20 kvadratmeter lilla huset.
– Tanken är att alla detaljer ska kunna plockas bort när de blir överflödiga, så att man kan sätta in annat. På så sätt kan huset användas till att från studentlägenhet till foodtruck.
När huset ska gå från att vara en ekonomibyggnad till att bli ett hem är en fråga för framtiden.
– Jag tror att många kan känna igen sig i att ha en dröm som de inte vågat följa. Jag hoppas att jag kan inspirera andra genom det här.