Svinen Didrik och Doris grymtar glada i trynet från geggan i hagen mot besökarna. Och besökare har det varit gott om.
– Vi hade 19 000 personer här i somras, det här har blivit så stort, säger Linda Jarl och slår ut med armarna.
Det är sex år sedan familjen Jarl köpte gården i Eskelhem, och flyttade från Stockholm med en vag längtan efter att skaffa egna djur. Richard hade förälskat sig i dvärggetter på Skansen, och de blev de allra första djuren att flytta in. Två islandshästar följes av lilla vallabyn Ralf, känguru-ungen som Linda födde upp innanför sin egen tröja.
– Där spårade det ur och spärren släppte. Vi ville bara ha mer och mer, skrattar hon.
Kameler, zebror, alpackor, lamor, åsnor, kalkoner, emu, vattenbufflar, flera raser grisar och kaniner – frågan är snarare vilka djur som inte bor på gården i Eskelhem. Näst på tur är figuren Timon från Disneys klassiker Lejonkungen.
– Vi har bokat en hane och en hona surikater från Kolmårdens Tropicarium. Vi har planer på att bygga Europas största surikathägn – kombinerat med piggsvin, säger Linda Jarl och berättar om det pigga lilla rovdjuret från släktet manguster.
Det lugna första året på gården har i dag bytts mot att bo mitt i offentligheten och dela privatliv med besökarna.
– Vi hittade en tant nere i källaren som trodde att det fanns djur där också, skrattar Richard Jarl.
Linda jobbar parallellt med att förmedla semesterbostäder på Gotland, men djurparken har snurrat på så pass bra att Richard i somras med blandade känslor kunde lämna in sin polisbricka.
– Det var skönt, samtidigt som det har varit en identitet i 24 år att vara polis, säger han.
Förutom Linda och Richard jobbar också ytterligare två personer heltid och vinsten återinvesteras varje år i nya satsningar och djur.
– Vi är aldrig lediga. Vi jobbar 365 dagar om året, och jobbar mycket med djurens välfärd. Det är hela tiden på deras villkor, säger Linda Jarl.
Så här års är skolklasser och förskolor på besök, men till påsk öppnar djurparken för säsongen. Då måste toavagnar hyras in och en trång sektor är att få parkeringsplatserna att räcka.
– Första sommaren hade vi ett skräckscenario. Vi hade plats för 60 bilar, men det kom så många att vi var tvungna att sparka undan halmen och låna grannens åker. Folk här hade aldrig sett så mycket bilar i Eskelhem, säger Richard Jarl.
På gården har alla djur egna namn och ofta följer besökarna sina favoriter på sociala medier. Richards favoriter är zebrorna, färgade i guld av den nedgående solen. Linda gillar grisarna bäst:
– Jag kan ha 50 besökare runt omkring mig när jag matar grisarna på sommaren. Ska vi vara lediga måste vi åka bort, men vi vill inte tappa hemmakänslan för besökarna, säger hon.
Mycket tid och pengar har investerats för att bygga upp det som i dag heter Gotlands djurpark.
– Man blir inte miljonär på att driva djurpark, man måste älska det man gör, säger Linda Jarl.