Att dykningarna genomförs just nu beror på att havet normalt sätt är lugnare under sommaren och att sikten nere vid Estonia är relativt god, säger gotlänningen och utredningens ordförande Jonas Bäckstrand.
Sju gotlänningar omkom när Estonia sjönk natten den 27 september 1994, på väg från Tallinn till Stockholm. För första gången sedan bogvisiret bärgades kort efter olyckan ska nu delar plockas upp till ytan.
Gotlänningen Jonas Bäckstrand, sedan snart tolv år ordförande för Statens haverikommission, befinner sig på det norska fartyget Viking Reach som natten till torsdag beräknas nå olycksplatsen där MS Estonia förliste.
– Vi kommer att jobba 24 timmar om dygnet i fem till sex dagar, säger han och berättar att målet med expeditionen är att bärga Estonias bogramp.
Statens haverikommission ska, tillsammans med myndigheter från Estland och Finland, dyka ner till vraket för att försöka räta ut frågetecken kring förlisningen. Med hjälp av fjärrstyrda undervattensrobotar ska man fotografera insidan av bildäcket.
– Fartyget ligger instabilt på botten och det är för stora risker med att skicka ner dykare. Fartyget vilar på en bergsrygg och det har vridit sig. Det är anledningen till att man nu ser stora delar av styrbords sida, säger Jonas Bäckstrand och berättar hur bogrampen av rörelser på botten har lossnat från sina gångjärn och nu står fritt mot vraket.
Det gör också att det för första gången blir möjligt att ta sig in med undervattensrobotar på bildäck bland last och fordon.
– Vi väntar oss inte att se kroppar men det är klart att det kan finnas människor på bildäck. Det finns uppgifter om att en del skulle kunna ha övernattat i sina fordon, säger Jonas Bäckstrand.
Han berättar att mänskliga kvarlevor har hittats utanför vraket, vid ett tidigare tillfälle. Dykningar utförda av myndigheter i syfte att utreda olyckan strider inte mot den lagstadgade gravfriden. Samtidigt försöker myndigheterna att respektera kvarlevorna av de som är kvar på Estonia.
– Man känner vördnad inför att mer än 700 personer finns kvar där, säger han.
I november 1994 bärgades bogvisiret från Estonia. Nu ska också rampen bärgas för att undersökas med modern teknik.
Expeditionen kommer att undersöka vilka möjliga vägar vattnet kan ha tagit efter att ha forsat in på bildäck vid förlisningen. Det ska göras genom att fota dörrar, ventilationssystem och luckor för att se om de har några skador.
– Det finns uppgifter och resonemang kring att vatten har trängt ner under bildäck och därför är det intressant för oss att följa hur vattnet kan ha flödat, säger Jonas Bäckstrand.
En fråga man hoppas kunna besvara är förlisningens snabba händelseförlopp. Bilrampen kan bli en viktig del av att lägga pusslet.
Enligt de slutsatser den tidigare internationella utredningskommissionen presenterade 1997 slets fartygets bogvisir loss i den grova sjön. När visiret föll av drogs även bilrampen med, vilket ledde till att stora mängder vatten strömmade in på bildäck.
Rampen kommer att bärgas och transporteras till Estland för ytterligare undersökningar.
– Att fartyget tappade bogvisiret är inte det som ska leda till en förlisning, utan det är ju rampen som ska skydda fartyget mot vatteninträngning. Den är väsentlig för händelseförloppet och det är därför vi vill plocka upp den för att förstå det bättre, säger Jonas Bäckstrand.
Fartyget Viking Reach, i Verköhamn Karlskrona, innan avgången mot MS Estonias olycksplats.
Beslutet om att göra nya undersökningar vid Estonia grundar sig i en dokumentärfilm från 2020 där tidigare okända hål i skrovet visades upp och teorier om hur de uppstått presenterades.
Estlands olycksmyndighet bestämde sig för att inleda en ny utredning för att granska uppgifterna. Statens haverikommission och Finlands olycksutredningscentral tillfrågades om att delta. Sommaren 2021 och 2022 har man bland annat fotograferat utsidan av fartyget och tagit prover av botten.
– Det har varit mycket spekulationer, men allting tyder på att den gamla utredningen är korrekt, säger Jonas Bäckstrand och berättar att haverikommissionen däremot inte längre anser att fartyget var säkert:
– Vår bedömning är att fartyget inte var sjövärdigt och inte skulle ha fått gå på den här rutten.
En av de första bilderna som spreds efter dykningarna 1994 visar fartygets namn och hemmahamn.
Att se när rampen hissas upp i dagsljus menar Jonas Bäckstrand kommer bli en emotionell känsla. Varje år är han med att utreda ett 20-tal svåra olyckor.
– Det här är exceptionellt. Det här är den största fartygskatastrof vi har haft och det är många liv som gick till spillo. I och med den här undersökningen blir Estonia det mest undersökta vraket.
När expeditionen är avslutad väntar den fortsatta utredningen, och dokumentationen av den bärgade rampen. Men först ska Jonas Bäckstrand ha lite ledigt och vila ut på ön.
– Jag har mina föräldrar kvar på Gotland, säger han.
Akterdäck med kranen som senare i veckan ska bärga bilrampen.