Det är så lite som skiljer, en bokstav bara. Ett ”s” istället för ett ”r”, separera i stället för reparera, och allt är plötsligt över.
Kerstin Danneholm är legitimerad psykoterapeut med inriktning på familjeterapi och en av två på Gotlands familjerådgivning.
Hon är inne på sitt femte år, tidigare arbetade hon i 23 år inom barn- och ungdomspsykiatrin.
På senare år har augusti blivit den stora bröllopsmånaden. Och även om antalet singlar såväl som samborelationer är stort väljer fortfarande många att ingå äktenskap. Från bottennoteringen knappt 32 000 vigslar 1998 till runt 53 000 under 2017, varav 266 på Gotland, visar siffror från Statistiska centralbyrån, SCB.
Men statistiken visar också att ungefär hälften senare går skilda vägar.
Det är inte mycket som förvånar Kerstin Danneholm längre, för mönstren är tydliga: De allra flesta relationsproblem bottnar i brist på kommunikation.
Människor vars ögon glött av kärlek har, sedan åren gått, tappat sin lyster:
– Man tror man vet allt om varandra och tappar samtalet, tappar nyfikenheten och glömmer bort att vårda relationen.
Varför är vi sådana, vi människor?
– Ja, säg det. Vi är bekväma, kanske, för det kräver en del jobb. Relationen är den bas som ska ge harmoni och bärkraft, men ibland krockar det och låser sig.
Besöken på Gotlands familjerådgivning håller sig stadigt runt 500 per år, vissa är relativt nyblivna par som stött på svårigheter, andra har levt samman i årtionden utan att riktigt se varandra. Plötsligt sitter de där i samtalsrummet och öppnar sig på sätt de kanske aldrig tidigare gjort.
Som terapeut går Kerstin Danneholm bakåt i tiden för att hitta mönster.
– Ofta är det där man måste börja. Alla har olika beteenden för att ”överleva”. Vissa vill reda ut allt, andra drar sig tillbaka, det är sådant som kan skapa låsningar.
I krisen ligger möjlighet till förändring och i bästa fall även förbättring. För även om vissa par redan bestämt sig för separation och söker hjälp för att avsluta snyggt, går att rädda en relation där tystnaden ätit sig in, det vet hon av erfarenhet. Det gäller bara att sortera upp och få syn på mekanismerna.
Så hur hittar man tillbaka till kärleken?
– Genom att börja prata igen men också hitta en gemenskap. Laga mat tillsammans, spela golf, gå promenader eller vad det kan vara, återskapa det ”vi" som gått förlorat.
Det är inte sällan det som tidigt i relationen var spännande och lockande som med tiden skapar irritation. Det handlar om att vara medveten om det.
– Risken är att fastna i att kritisera och anklaga, ”du gör aldrig det och det och det”. Det blir ofta ett mönster.
Istället brukar hon ge par i uppgift att samtala utan att ramla i de fällorna: Att prata om det man behöver, att förstå varandras perspektiv men utan att döma.
En del säger att semesterledigheten är en grogrund för slitningar i relationen, men Kerstin Danneholm ser inget stöd för det. Det kan lika gärna, är hennes erfarenhet, vara då en sårig samvaro får tid att läka.
Däremot finns andra tillfällen det gäller att vara på sin vakt; när barnen kommer, när de sedan flyttar ut, i samband med stress, sjukdom eller sorg.
Vilka tecken ska man vara vaksam på, som du ser det?
– Bråken, förstås. Om man lever parallella liv, om man bara driver ”Företaget familjen” och faktiskt även om ”vi har det så bra”-tanken dyker upp. Det kan vara en varning, kanske har man då slagit sig till ro och slutat utforska varandra.
Ibland är det, menar hon, läge att stanna upp och stämma av: "Hur har vi det? Vad säger du, ska vi köra ett år till?".