Först ut att gratulera Osborne Nyström var Mait Juhlin från Slite utveckling. ”Om jag känner igen dig? Klart jag gör!” Spelmannen gjorde en utflykt till Enholmen tidigare i år, så presenten blev en hatt med Enholmentryck.
Det har gått två år sedan Osborne Nyström syntes i spalterna senast. ”Jag är glad att jag är så pigg som jag är”, sa han till GT:s Magnus Ihreskog när 98-årsdagen närmade sig.
I den åldern kan det som bekant snabbt gå utför. Osborne Nyström däremot, han tycks vara sitt vanliga jag.
Spelmannen, som roat gotlänningarna med sin fiol i decennier, har av naturliga skäl trappat ned en aning på senare tid, men minnet är det inget fel på.
– När jag var som mest i farten brukade jag åka 3 500 mil om året. Man var ju inte hemma så mycket på den tiden. Då kan man väl ta igen det nu, säger Osborne Nyström, djupt nedsjunken i hedersfåtöljen mitt i lokalen.
Vi befinner oss på Fårö, närmare bestämt i Stora Gåsemoras matsal, som abonnerats för att fira jubilaren. På gästlistan står 150 personer.
– Jag gick upp klockan sex i morse. Sen började det genast ringas i telefonen. Och brev från kungen och landshövdingen har man fått. Det du, säger Osborne Nyström.
Vad gör du om dagarna nu för tiden?
– Jag är hemskt road av blommor, så det blir att jag pysslar om dem. Sen målar jag mycket, säger han pekar på matsalens väggar, som pryds av spelmannens målningar.
– Det mesta har jag gjort under året. Så spelar jag fortfarande, även om pacemakern råkar sitta precis där jag lägger fiolen. Det är en olägenhet. Det har blivit mycket piano istället.
100-årsdagen firades med ett storstilat kakkkalas på Stora Gåsemora. 150 personer hade anmält att de skulle komma. Väglaget ledde dock till att många tvingades stanna hemma.
Musiken har betytt kolossalt mycket för honom, understryker Osborne Nyström.
– Jag var en kontorsmänniska innan jag flyttade hit. På Gotland blev jag en entertainer. När folk är glada och applåderar, det är det bästa jag vet. Vi fick ofta höra att ”det är så roligt att få se er och lyssna på er, för man märker att ni har så roligt själva”. Bättre beröm kan man inte få.
Är det så man ska göra för bli riktigt gammal? Ha roligt.
– Jag tror det. För oj, så kul vi haft det. Och vilka fantastiskt fina människor jag mött.
De första gästerna har kommit och börjar bilda kö vid hedersfåtöljen.
Har du några sista visdomsord till läsarna?
– Jag hoppas att det kan bli mer aktivitet och verksamhet i bygdegårdarna igen, det är min förhoppning, säger Osborne Nyström.
”Jag var en kontorsmänniska innan jag flyttade hit. På Gotland blev jag en entertainer”, säger Osborne Nyström, här gratulerad av teatermannen Örjan Herlitz.
Intervjun är över och uppvaktarna stegar fram till födelsedagsbarnet, som genast flyger upp ur fåtöljen, skakar hand, jabbar lätt i luften och spexar på klassiskt Osbornevis.
Spelmannen och entertainern är i farten igen.