Catharina Gotby bor största delen av året i huset mellan heden och himlen på Fårö. Branden orsakade en krisreaktion, men resulterade också i en bok – ett avslut för att skapa något konstruktivt av det som hände.
Lugnet vilar förrädiskt över heden där storspovar flöjtar vackert över den nedbrunna ladugården. Catharina Gotby har täckt de brända tjocka kalkstensväggarna med presenningar, för att skydda dem mot väder och vind. Som ett monument och något skulpturalt berättar resterna om det som hände.
Längtan till platsen, gårdsbebyggelsen vid Friggars med sin gamla köksträdgård och fruktträd bakom en skraltig trägrind, föddes hos fotografen Catharina Gotby långt innan branden.
– Det var 2003 som jag hyrde en bod i skogen vid Lauters med mina barn och såg det här huset, säger hon och berättar att Friggars då stod tomt sedan förre ägaren hade gått bort flera år tidigare.
Catharina fortsatte att hyra på Fårö, nu vid Lansa, men drömde om att en dag få ta över huset vid Friggars.
– Jag cyklade förbi varje år och frågade Britt, som är född på och ägde gården, om jag fick köpa ägg eller jordgubbar, säger hon och berättar att gården, den fick hon inte köpa.
Med hjälp av vänner som är arkitekter började Catharina Gotby istället att rita på ett nytt hus i Katthammarsvik.
– Katthammarsvik är trevligt, men jag passade inte in i det trevliga. Jag letade efter nakenheten och utsattheten som finns på Fårö, det vilda. Det har jag jobbat mycket med, att människor är utsatta, och det är ett fantastiskt ljus här, säger hon.
Efter att ha knackat på i tio års tid blev Catharina Gotby erbjuden att köpa gården vid Friggars. Huset saknar vatten och avlopp, liksom modern uppvärmning, men nio månader om året bor hon och är skriven här.
– Jag brukar ge upp i slutet av november, och komma tillbaka i mars om det går, säger hon och berättar att hon har en lägenhet i Stockholm att övervintra i.
Ladugården var totalrenoverad med gamla metoder. Catharina Gotby hoppas kunna återuppbygga den med tiden.
Delvis med stöd av länsstyrelsen och pengar för byggnadsvård kunde en kulturhantverkare under 2016 hjälpa Catharina Gotby att totalrestaurera den nedgångna ladugården.
Tre år senare befann hon sig i sin lägenhet i Stockholm när hon fick telefonsamtalet:
– Det var strax efter klockan 11 måndagen den 18 februari som en hantverkare ringde och frågade om jag visste om att det huset hade brunnit ner. Han sa: "Det ryker fortfarande och ser ut som efter en explosion". Chockad ringde jag till SOS, säger hon och berättar att Fårö brandvärn, räddningstjänsten i Fårösund och polisen larmades till platsen.
Själv bokade Catharina Gotby första flyg till Gotland.
– När jag stod på Bromma ringde polisen. Jag sa att det varken fanns el eller något brännbart i byggnaden, säger hon och berättar att två sängar var allt möblemang i ladan som tidigare varit salteri, gris- och hönshus och nu var tänkt att användas som gästhus.
Brända balkar står svarta och svedda mot stentunen hos Catharina Gotby på Fårö.
I sin lägenhet hade Catharina Gotby en motorsåg som hon hade fått av Britt på Fårö och som hon haft på reparation.
– Jag var så förvirrad och försökte få ner motorsågen i min kabinväska, men bladet stack ut. Först efteråt förstod jag att jag aldrig hade fått kliva ombord med en motorsåg – de hade väl trott att jag skulle kapa planet, säger hon.
När Catharina kom fram till Fårö var det mörkt. Hon kunde ändå se att ladugården var borta – men inte ta in vad som hade hänt.
– Jag var i chock. Länge kunde jag bara tänka en mening i taget. Koncentrationssvårigheterna skapade minnesproblem. Jag hade en normal krisreaktion av det jag utsatts för, säger Catharina Gotby.
Ett intrång och en plötslig händelse som en brand resulterade i total osäkerhet. Den trygghet Catharina Gotby alltid upplevt kring Friggars och Fårö var borta.
– Friggars var en plats jag alltid känt mig så trygg på. Jag hade kunna gå ut mitt i natten och titta på stjärnorna, säger hon.
Hon började dra ut kontakter och låsa dörrar, och kolla alla brandvarnare. Som dokumentation för polis och försäkringsbolag började hon fotografera brandplatsen, inte olikt en tekniker på en brottsplats.
Hur kunde en tom byggnad av friskt kärnvirke plötsligt börja brinna mitt i fuktig vinter?
Branden tog sängar och möbler, väggar och tak. Presenningar täcker idag murarna för att skydda dem mot vatten och frostsprängningar.
Under två månader som följde tog Catharina Gotby omkring 500 bilder på brandplatsen.
– Utan att vara medveten om hur jag fotograferade, säger hon.
Förkolnade rester av byggnadens delar och uppbrunna sängar blev i hennes kamera till våldsamma stilleben. Men i det hemska växte en förgänglig skönhet fram.
– Det var så förfärligt att se brandresterna, och så destruktivt att se hur huset var förstört. Så mycket av hantverkarens arbete vara borta. Men samtidigt skapade jag något vackert i det förskräckliga. Det gör materialet mycket starkare. Det finns en motstridighet som skapar spänning, säger hon.
Catharina Gotby har sparat de brända byggnadsdetaljerna.
Den känslomässiga reaktionen kom först efter lång tid, när boken var färdig, berättar hon. Hon visade tidigt alla bilder för en vän, idén föddes att sammanställa dem till en bok och en utställning.
Tidigare har Catharina Gotby gett ut flera böcker och också arbetat med radiodokumentärer. Hon planerar att fortsätta att bygga vid Friggars, både ladugården men också att dra in värme i boningshuset så att hon kan bo där året om, och ge ut fler fotoböcker. Hon arbetar redan med en som handlar om gården som plats, och hennes relation till den, som planeras komma ut under 2023 eller 2024.
Den nyutkomna "Brand" är inskickad till flera olika fotografiska pristävlingar, för den ovanliga grafiska formen och uttryck i en rygg som sytts ihop med brännsvart tråd.
– Jag har skapat något konstruktivt av destruktiviteten i branden. Jag har gjort en bok – den är lika omsorgsfullt gjord som huset var byggt. Boken finns kvar trots att huset är borta, säger hon.
Målet för Catharina Gotby är att fortsätta rusta på den gamla gården och få in värme, så att hon kan bo där under hela året. Den nedbrunna ladugården skulle hon vilja återuppbygga igen.
Tre år har nu gått sedan branden på Fårö.
– Genom boken har jag kunnat uttrycka mina upplevelser. Jag har återtagit tryggheten, säger Catharina Gotby.
Tre gånger har hon kommit in på psykologutbildningen, men aldrig bestämt sig för att hoppa på. Hon menar att många bär på trauman, större eller mindre, som inre sår. Kan de bearbetas kan de leda till starkare upplevelser av livet, menar hon.
– Man kan inte fly undan sorg, då blir symtomen kvar. Smärtan måste genomlevas.
25 bilder ur boken visas i en utställning på Stockholms fotoantikvariat. Catharina Gotby berättar att hon letar efter lämplig lokal också på Gotland, men att hon i september planerar att visa dem vid Friggars i anslutning till brandplatsen där de är tagna.
– På Fårönatta vill jag visa dem här, antingen på byggnaden eller vid garaget. Det kommer att bli en väldigt stark och säregen upplevelse, säger hon.