Under slutet av 1940-talet fanns det 44 gårdar på Fårö som lämnade mjölk. När kravet på mjölktank infördes 1976 sjönk antalet till tolv.
– Sedan 2004 har det bara varit vår gård kvar, men den här sommaren gör det omöjligt att fortsätta. Att köpa in foder för att klara vintern skulle kosta närmare en halv miljon kronor, men det finns inte ens foder att få tag i, säger Ronny Kellström uppgivet.
De vitkindade gässen som mellanlandar på Gotland varje vår är ett annat stort problem. På sin väg hem till Ryssland käkar de upp hela skördar.
– De sticker iväg i mitten av maj och om det kommer ordentligt med regn så hinner skörden växa upp igen, men i år har vi inte fått en droppe.
Ronny Kellström har jobbat på gården sedan han gick ut lantbruksskolan 1989 och 2004 tog han över helt och hållet efter sina föräldrar. I nuläget har han 30 mjölkkor, men också en del lamm. Plus att han har Fåröpotatis samt säljer en del ved.
– Vi har flera ben att stå på, men det är klart att det är väldigt tråkigt att behöva ge upp mjölken, säger han.
Vad kommer att hända nu?
– En bra fråga! Jag hoppas verkligen att vi kan behålla gården. Vi är en stor familj som lever här och vill vara kvar.
För att förstå omfattningen av krisen ber vi Ronny förklara vad som skulle krävas för att överleva till nästa sommar och kunna behålla mjölkproduktionen.
– Jag skulle behöva köpa in ungefär 400 ensilagebalar och de kostar runt 1 000 kronor styck. Med frakt till Fårö och andra omkostnader skulle det landa på ungefär en halv miljon och det går inte, säger han.
Samtidigt är köerna till slakteriet i Visby långa.
– Och alla djur som står i kö måste ha foder. Man kan säga att slaktkön har ätit upp mycket av det foder som skulle kunna ha räddat djuren i år.
Anna Törnfelt, ordförande för LRF på Gotland, berättar att det 1994 fanns omkring 680 mjölkbönder på ön. 2014 var antalet nere i omkring 180 och i vintras drygt 150.
Sommarens extrema torka gör att LRF under hösten kommer att ordna flera krismöten för öns lantbrukare. På tisdag kväll hålls det första i Wisbygymnasiets aula där det bland annat ska ges en lägesbild samt diskuteras strategisk och ekonomisk rådgiving. Senare väntar fördjupande möten inriktade på bland annat grönsaksodlare, lamm- och grisbönder.
Anna Törnfelt efterlyser större engagemang från rikspolitiken:
– Sveriges politiker har inte fattat vad det här handlar om, och det är det som är mest upprörande. Regeringen beslutar om ett stöd till lantbruket på 1,2 miljarder kronor, trots att kostnaden för lantbrukarna egentligen är 10 miljarder.
Anna Törnfelt konstaterar att sommarens kris kan få konsekvenser under flera år, bland annat genom ökade livsmedelspriser.
– Man kanske inte kommer att ha råd att köpa alla statusprylar man vill ha, utan måste lägga mer pengar på mat.
För familjen Kellström gäller det att tänka strategiskt.
Planen är att skicka 25 mjölkkor till slakt inom några veckor. Ett 30-tal ungdjur ska däremot behållas.
– De är så små att de inte äter så mycket. Men jag tror att de kan bli värda en hel del nästa år om det blir brist på mjölkkor efter allt som hänt i år, säger Ronny Kellström.
Om något skulle kunna ha räddat mjölkproduktionen, vilken hjälp skulle det ha varit och var skulle den ha kommit ifrån?
– Uppifrån!