Om vi dessutom lägger till de andra fina sandstränderna på Fårö beräknar jag lite snabbt den yta som strandbesökare har att tillgå till omkring 200 000 kvadratmeter inklusive Sudersand. (Observera att detta är en mellan tummen och pekfingret beräkning.) Det är med andra ord ungefär en promille av all sandstrand på Fårö som skulle kunna anses vara begränsad för människors rörelsefrihet av Sudersannas rep. En yta som inte stänger av tillgängligheten till stranden eller möjligheten att gå längs vattenbrynet fram och tillbaka på den långa stranden.
Någonstans har vi landat i en byråkrati som finns till för att garantera oss alla tillgång till stränder, men som nu riskerar att minska den möjligheten. Eller i alla fall minska vårt intresse att besöka stränderna.
För vad kan följderna bli på Sudersand? Om jag uppfattat det hela rätt ägs stranden av en samfällighet, på ett liknande sätt som en stor andel av öns fina sandstränder. Samfälligheten har därmed ett ansvar för renhållning och skötsel vilket i sin tur kostar pengar. Sudersannas har tagit ett större ansvar än de behöver och sett till att stranden i ett relativt stort område runt deras verksamhet hållits ren och snyggt. Restaurangen har upplåtit sina papperskorgar till allmänheten och dessutom sett till att ha en välfylld växelkassa för att förse strandens besökare med mynt till toaletterna. Om Sudersannas verksamhet nu inte får lov att fortgå riskerar stranden att bokstavligt talat bli nerskiten. Vi riskerar att få en liknande diskussion om renhållningen på stranden som vi har gällande enskilda vägar. Vem ska betala för det slitage, eller nedskräpning, som besökare orsakar för att vistas i vår natur. Vi har visserligen alla ett ansvar, men hur ska vi lösa ett akut behov av en toalett när vi inte på ett enkelt sätt kan hitta mynt. Dessutom såg vi vilket "ansvar" Visbys besökare tog i somras för exempelvis matkartonger. Seriösa företagare som känner att stort ansvar för orten måste få vara en del i utvecklingen av Gotland och där ingår våra stränder. Det finns så mycket för oss alla att vinna på samarbeten mellan olika seriösa aktörer.
Här måste alla myndigheter tillsammans med näringen hitta en gemensam inriktning för framtiden. Ska det överhuvudtaget finnas möjlighet att utveckla våra stränder måste det också finnas en samsyn som dessutom tillåter en rimlig utveckling.
Och nej, jag skrev inte att alla gotländska stränder ska översköljas av restauranger, kiosker eller diverse krimskramsförsäljning. Jag skrev att det bör tas fram en plan där vissa stränder kan utvecklas mer, medan andra stränders skydd kanske ska stärkas. Exempelvis skulle Sudersand få möjlighet att utvecklas relativt mycket, Ekeviken i lite mindre skala, medan Norstaura och Skalasand ges ett större skydd än de har i dag.
Likabehandlingsprincipen får inte heller vara så svart eller vit att antingen alla eller ingen ska tillåtas göra avsteg, vilket kan ses skrivet mellan raderna. Det måste tas ett helt nytt beslut vid varje enskilt tillfälle.
Strandskyddet är viktigt och jag är en av dem som anser att våra stränder har ett stort skyddsvärde. Men det måste finnas möjlighet till utveckling för att göra stränderna än mer tillgängliga. Det får vi genom samarbete mellan myndigheter, boende och näringsliv. Då kan vi inte ha en tolkning av lagen som innebär att seriösa näringsidkare mer eller mindre förbjuds på våra stränder. Så stelbent får inte byråkratin vara, för i slutändan riskerar vi att ingen ens besöker våra nerskitade och igenväxta stränder.