Naturgeografen Magnus Martinsson var hänförd när han i söndags morse tillsammans med GA:s reporter paddlade ut till den flytande träskholmen i Ajkesträsk på Fårö.
Det var i slutet av januari som kraftiga vindar fick en bit land att slita sig loss och driva ut på Ajkesträsk. Den spektakulära händelsen blev en snackis och många nyfikna passerade landsvägen för att få en skymt av den flytande träskholmen. Magnus Martinsson är naturgeograf, med särskilt intresse för det gotländska landskapet, och har hittills bara sett ön från land.
– Jättespännande, och en ganska märklig och ovanlig företeelse i svensk natur. På Gotland är det väldigt sällsynt. Ön är uppbyggd av torv och har lossnat från underlaget, och med träd och buskar drivit i väg ut på sjön där den flyter runt, säger han och kliver i en av två gula kajaker.
Ett par hägrar flyger över den stilla vattenytan medan våra kajaker ljudlöst glider genom vattnet.
– Här går nog att gå i land, säger Magnus Martinsson och låter sin kajak skära in i bältet av tjock vass som omger hela ön.
Som en av ytterst få, om än någon, kliver han i land på ön. På nära håll är den förbluffande stor, med en flytande skog av alträd. Magnus förklarar att al via sitt rotsystem har en unik förmåga att ta upp näringsämnen, där nästan ingen finns, och så banar vi väg in genom vassen.
Marken är täckt av kärrbräken och ett område ser blötare ut än omgivningen. Plötsligt sjunker Magnus ner, nästan till midjan, i en illaluktande gegga.
– Oj, här luktar det riktig sumpgas! Det visar just de syrefattiga förhållanden som är här i torven, där döda växtdelar bryts ner under vattenytan i frånvaro av luft och bildar ny torv, säger han och berättar att det kan handla om så lite som någon enstaka millimeter tillväxt om året, ofta till och med betydligt mindre.
Som en av ytterst få, möjligen ingen alls, kunde Magnus Martinsson kliva i land och dra upp sin kajak på den flytande ön i träsket.
Den flytande ön har strandat mot den grundare sydöstra kanten av träsket. Magnus Martinsson uppskattar att det handlar om åtskilliga hundra ton torv som nu flyter omkring, utan förankring i bottenlager och hällmark.
– Du kan tänka dig vilken enorm flytkraft torven har, säger han och menar att högt vattenstånd möjliggjort att området kan driva omkring.
Vi fortsätter försiktigt fram genom sumpskogen medan solen strilar ner genom lövverket.
– Här ser man stora träd, de är gamla och det är en ganska imponerande landmassa. Det har samlats dött växtmaterial för länge sedan och en torvbildningsprocess har påbörjats, där materialet har brutits ner väldigt långsamt. Det tar hundratals år, säger han och berättar om torvlager som kan vara flera tusen år gamla.
Medhavd fika under alträdens kronor, att besöka den flytande skogen är både spektakulärt och spännande.
Det är en märklig känsla att plocka fram termosar och fika, som besökare i den udda miljön med oklar lagstadgad markägare.
– Hade ön legat här från början hade det reglerats vem som ägde den, säger Magnus Martinsson.
Han visar Lantmäteriets karta på nätet. Ajkesträsk är styckat i tolv markområden med olika ägare och ön finns inte med. Träden omfattas av strandskydd, men al kan användas till exempelvis spån för rökning.
– Vill någon ta enstaka träd är det inte hela världen, men det skulle vara trist om de tog alla, säger han och menar att träden och deras lövmassor är en förutsättning för att torven ska kunna fortsätta att bildas.
Ett tjockt bälte av vass omger den flytande ön. Magnus Martinsson banar väg med kameran i högsta hugg.
Efter att ha dokumenterat den flytande ön och dess växter lämnar vi den på samma sätt som vi kom, ljudlöst och utan att lämna några spår. Till våren vill Magnus Martinsson återvända.
– Det kan finnas unika arter i den sura miljön. Sannolikheten att ön ska dra till sig för Gotland udda arter är stor, säger han.
