Fårös förskola är hotad och en nedläggning skulle innebära en och en halv timme om dagen med att pendla över sundet, för de få föräldrar och förskolebarn som bor kvar.
Nordanvinden friskar i över Kyrkvikens vatten när Mikaela du Rietz kramar om sonen Gösta, fyra månader.
– Jag har alltid tyckt om vinden! När jag känner den känner jag mig alltid hemma, säger hon och berättar att Gösta nästa sommar ska skolas in på den kooperativa förskolan.
För många är Fårö ett paradis på jorden, men också en plats där huspriserna har skenat mer än på andra håll. På ett år har två olika fastigheter sålts för mer än tolv miljoner kronor vardera och tre andra för mer än fem miljoner. Det senaste har haft en värdeökning på 25 000 kronor i månaden sedan det senast såldes 2015. Nyligen såldes ett ödehus, med två små rum utan golv, för 6,8 miljoner kronor.
– Det är svårt att köpa något. Man måste nästan få eller få ärva, säger Mikaela du Rietz och berättar att hon och Gösta har tur som kan bo på gården Gåsemora som hon driver tillsammans med sin mamma Birgitta.
Fårös framtid, om man vill ha året runt-boende barnfamiljer kvar, hänger på möjligheten att hitta bostad. Mikaela du Rietz växte själv upp på Fårö och hoppas att sonen Gösta, fyra månader, ska trivas på vindarnas ö lika bra som hon har gjort.
När Mikaela växte upp på Fårö hade skolan ännu inte lagts ner. Bland som mest 13 barn i hennes klass fanns klasskompisen Christoffer Malmqvist.
– Välkommen till vårat halvslitna 1970-talshus. Vi hade en jäkla tur, säger han, medan sonen Love väntar på att få skjuts till förskolan.
Att Christoffers stora barnfamilj, som också består av mamma Fannie, snart färdigutbildad barnmorska, tvillingarna Ossian och Elias, tolv år, Harry, åtta år och Love, fyra år, bor kvar på Fårö är en milt sagt skakig historia. Fannies hjärta klappade liksom Christoffers för Fårö, där hon tillbringat sin barndoms somrar. När de väntade tvillingarna hyrde de en del av huset hos hans föräldrar, längs stora vägen strax efter kyrkan.
Love Malmqvist stortrivs på den kooperativa förskolan på Fårö, men hotet hänger över de få barnfamiljer som finns kvar.
– Jag har alltid haft tanken att jag ville bo på Fårö. Men redan då kände jag att jag började ge upp tanken, för att det var för dyrt, säger Christoffer Malmqvist och berättar hur det var nära att de blev kvar i Östersund, dit de en tid flyttade för att Fannie skulle plugga:
– Ett fint hus där kostade bara en halv miljon och en femrumslägenhet 300 000 kronor, säger han.
Christoffer Malmqvist och sonen Love, framför 1970-talshuset som var fyllt med bråte men nu blivit familjens hem.
De flyttade tillbaka till hans föräldrar på Fårö, och till en flyttkarusell på sex år. De två äldsta barnen skulle hinna med sju olika ställen med tillfälliga bostäder, bland annat en oisolerad sommarstuga med vedspis som enda värmekälla. De lediga hus som fanns såldes till omöjliga priser.
– Med en liten nyfödd på hösten började vi känna paniken, säger Christoffer Malmqvist och berättar hur de så äntligen kunde lägga ett bud som accepterades av en säljare.
Då var det sen fredag, och kontraktet skulle skrivas först på måndagen.
– Det var det dummaste jag har gjort. För på måndagen ringde mäklaren och hade fått ett bud som var 100 000 kronor högre.
För att Christoffer och Fannie skulle bli kvar på ön, och kunna vara med i budgivningen, gick andra Fåröbor samman.
– De samlade in 25 000 kronor – för att många tyckte att det var så viktigt att en stor barnfamilj blev kvar.
Men budgivningen fortsatte att skena, till det omöjligas gräns.
– Då sa jag att nu skiter vi i det här! Jag orkade inte längre, inte min fru heller. Vi var totalt slut, säger Christoffer Malmqvist och berättar om det lilla ljus som trots allt tändes i mörkret den tunga hösten 2015.
Love är bara fyra år och har sluppit att flytta. När hans syskon fyllde sex år hade de bott på sju olika ställen. "Helt sjukt", säger pappa Christoffer Malmqvist om bostadsläget på Fårö och berättar att han och hans fru Fannie hade en otrolig tur som hittade fast bostad.
I ett hus i skogen vid Austers, strax efter Ica-butiken där Klara Blochmann nu är förstagångsmamma och dit vi snart ska återvända, hade en sjöman gått ur tiden.
– Hela huset var fyllt med grejer från golv till tak, och det fanns bara en stig genom kåken. Jag föll för det och kunde se förbi bråten, säger Christoffer Malmquist och berättar att det tagit dem drygt tre år med loppisar för att bli av med alla grejer.
Att efter så många års kamp äntligen ha fått fast tak över huvudet för sin familj var svårsmält för honom.
– Det tog nog 18 månader innan jag fattade det. Sedan jag själv flyttade hemifrån har jag levt som en vagabond, både själv, med fru och med barnen, säger Christoffer Malmqvist.
Sedan drygt ett år är Christoffer Malmqvist ordförande för föräldraföreningen. Nu hoppas han att en insamling bland de boende på Fårö ska rädda förskolan och därmed möjligheten att bo kvar för öns barnfamiljer.
Regionen hade stängt förskolan ett par år innan tvillingarna skulle börja, men den hade tagits över av ett föräldrakooperativ. Sedan ett år är Christoffer Malmqvist ordförande. Han berättar hur hans familjs historia upprepar sig för andra, som liksom han drömmer om en framtid med barn på Fårö.
– Just nu vet jag en familj som har jobb på Fårö och gärna vill hit. För dem känns det omöjligt, och förskolan trånar verkligen efter barnen.
I höst är bara fem barn inskrivna på förskolan, men 16 barn på fritids. Ekonomin är på bristningsgränsen.
– Det ser väldigt dystert ut. Förskolan är allvarligt hotad, om det fortsätter så här kommer den att läggas ner om tre till fem år, säger Christoffer Malmqvist och berättar hur hoppet nu står till en insamling.
Fårö lever till stor del på turism och deltidsboende hjälper till att hålla infrastrukturen i gång, med året runt-butik, många företag och bensinmack.
– För att förskolan ska kunna överleva kommer vi att be om hjälp av våra fantastiska sommarboende. Det var så vi startade förskolan med 400 000 kronor i bidrag. Men för mig som ordförande är det dystert att behöva be privatpersoner om bidrag, när regionen inte kan hjälpa oss, säger Christoffer Malmqvist.
Klara Blochmann blir mamma för första gången. Tack vare sina föräldrar kan hon bo kvar på Fårö, ovanpå Ica-butiken där hon jobbar.
Röster har höjts med förslag om skatteplikt eller boplikt, för att öka barnfamiljers chans att bo kvar. Överst på Christoffer Malmqvists önskelista står dock någon form av startboende, ett instegsboende med lägenheter för de som vill bo permanent på Fårö. Han får stöd av Klara Blochmann, hon som jobbat under hela graviditeten på Ica och bor tillsammans med sin man ovanpå butiken.
– Att köpa något här är svårt. Vi är en generation som står utanför bostadsmarknaden på Fårö, säger hon och berättar att läget är lika dystert för unga barnfamiljer på många andra ställen på Gotland, som på Storsudret och i området kring Ljugarn.
Klara Blochmann lyfter möjligheten att införa någon form av krav på att hyra ut de hus som står tomma.
– För att rädda attraktiv landsbygd har våra grannländer hårdare reglering. Vi har extrem bostadsbrist, med hus som står tomma nästan hela året. Det känns som att det skulle gå att hitta en lösning, säger hon.
Ett annat bekymmer för de unga familjer på Fårö som har haft turen att ärva eller få tag i en bit byggbar mark är den långa väntan på bygglov.
– Bekanta till mig i barnafödande ålder försökte bygga. De hade mark och tomt, men det tog för lång tid. De gav upp och flyttade till Halland, säger Christoffer Malmqvist.
Klara Blochmann håller med, och menar att regionens bygglovsenhet kunde dela på de sökande för att korta köerna för fast boende.
– Jag tror att man måste underlätta och prioritera bygglovsprocessen för gotländska förstagångsbyggare, säger hon.
För Yngve Ohlsson, känd profil och pensionerad kapten på Fåröfärjorna, blev lösningen att göra som hans egen pappa en gång gjorde.
– Vi satt i badet på midsommarafton förra året när min svärson sa att de funderade på att flytta hem till Fårö. Då erbjöd min hustru stora huset till dem, säger han.
Fåröbon Yngve Ohlsson fick möjligheten att ta över barndomshemmet från sina föräldrar, nu har han lämnat gården vidare till dottern med familj. Att ha barn och barnbarn nära är viktigare än pengar, tycker han.
Gården intill kyrkan mot Lauters fick Yngve köpa av sin pappa för bara byggkostnaden, när han och Britt gift sig. Nu har den gått i arv till dottern med familj. Yngve och Britt är mer än nöjda. De bor i det ombyggda garaget.
– Allting i världen handlar inte om pengar. Många säger att man inte kan bo så här nära, men vi har det hur mysigt som helst, säger han.