Allt har sin tid i livet, menar Therese Löfgren Weinebrandt. Hon och maken Tomas lämnade barnen i lägenheten i Uppsala och flyttade till familjens sommarstuga på Fårö. Nu vill hon utveckla Fårö kursgård och locka besökare att njuta av ön och naturen en större del av året.
Krispigt kristallklart möter havet horisonten utanför raukarna på Digerhuvud. För Therese Löfgren Weinebrandt är det hemma – igen.
– Jag växte upp på Fårö och i Fårösund. Farmor och pappa är båda födda vid Langhammarsvägens början, och farfar på en gård vid Helgomannen, säger hon och berättar hur många av hennes trådar i livet flätats ihop just på Fårö – ön som hon nu både bor och jobbar på.
I Fårösund jobbade båda föräldrarna på KA3, Fårö fanns alltid bara en kort färjeresa bort på andra sidan sundet.
– Jag var 18 år när jag träffade Tomas på midsommar 1989 på Sudersand, säger Therese Löfgren Weinebrandt och berättar att de efter att han gjort sin värnplikt vid KA3 ett drygt år senare flyttade till Uppsala:
– Vi sa att vi åker upp ett år – 1990 till 1991. Men vi kom tillbaka i mars 2022, säger hon.
Även om drömmen att en dag återvända till Fårö hela tiden fanns i bakhuvudet blev livet i Uppsala toppen. Med barnen Thyra och Tilde, i dag 20 och 23 år gamla, samlades familjen kring ett gemensamt sportintresse. Tomas hade bra jobb på ett stort företag i byggbranschen. Therese hann med nästan 30 år som anställd på UNT, Upsala Nya tidning, med allt från personalmatsal, kundtjänst till event och sponsring.
– Under pandemin blev jag först permitterad, sedan uppsagd. Annars hade allt det här nog inte hänt, säger Therese Löfgren Weinebrandt och berättar hur snabbt det sedan gick:
På Helagotland fick Tomas ögonen på en jobbannons.
– Byggföretaget Kenova sökte vice vd i Visby. Tomas åkte till Gotland en vecka senare. De tog i hand vid sittande bord och han kom hem till Uppsala och berättade att han hade fått nytt jobb, säger hon.
Therese Löfgren Weinebrandt menar att hon har två hemma i sitt hjärta, ett i Uppsala där barnen vuxit upp och finns kvar, och ett på Fårö där hon själv vuxit upp och numera bor.
Med utsikt över heden inte långt från Lauters fiskeläge på Fårö hade Therese och Tomas bara ett par år tidigare köpt en mindre sommarstuga, fullt isolerad med vedeldning och bastu.
– I februari åkte vi ner med hans kläder, och då började jag googla hur besöksnäringen på Gotland var uppbyggd. Jag slängde iväg ett mejl till Frida Ganshed, som då var vd på GFB, Gotlands förenade besöksnäring, säger Therese Löfgren Weinebrandt och berättar att spontaniteten föll i god jord.
Den 22 mars för snart två år sedan började hon en projektanställning hos GFB.
– Vi flyttade hemifrån och lämnade döttrarna i lägenheten i Uppsala. Vi flyttade från en stor fyra, centralt hundra meter från domkyrkan i Uppsala, till en sommarstuga. Tomas brukar skoja och säga att man når allt från hallen, säger hon.
Naturen finns alltid precis inpå knuten. Att gå en promenad till havet, laga mat på lokala råvaror, eller stapla ved är Therese Löfgren Weinebrandts avkoppling.
På Fårö finns inte bara familj och vänner, också en närhet till naturen som saknades i Uppsala.
– Vi älskar den här platsen. Här kan vi gå en promenad till stranden, eller gå ut och stapla ved. Tomas gillar att fiska och jag att laga mat med lokala råvaror, säger Therese Löfgren Weinebrandt.
Båda två tog 06-färjan för att pendla till Visby. Det gjorde dagarna långa. Längs vägen, uppe vid kyrkan och dolt i skogen, ligger Fårö kursgård, i folkmun kallad FBU-lägret.
– Redan för 15 år sedan skojade Tomas och jag om att man borde bli husfru eller huskarl på Bergmangårdarna, eller platschef på Fårö kursgård, säger hon och berättar att hon hade tur.
Den förre platschefen sa upp sig och sedan första januari är Therese Löfgren Weinebrandt ansvarig för verksamheten. Hon är den första kvinnan på posten, och den första som inte har militär bakgrund.
– Jag är jätteglad och har en fantastisk styrelse i ryggen som lyssnar på vad jag säger, säger hon och berättar att hon både vill förvalta och utveckla verksamheten med inriktning mot besökare och gäster året runt.
Helgomannens fiskeläge är släktens plats att koppla av och mötas på. Här har Therese Löfgren Weinebrandt vuxit upp och här vill hon leva.
Barackerna kom ursprungligen på plats under andra världskriget. Under decennier har frivillig befälsutbildning bedrivits, liksom lägerverksamhet för bland annat skolklasser, där danslägret för barn varje sommar är det som flest känner till. Försvarsutbildarna Gotland äger kursgården, som i dag har 190 sängplatser, en konferenslokal för 200 sittande gäster, och eget restaurangkök.
– Jag tycker att det är så läckert här, det är baracker men med något helt annat inuti, säger Therese Löfgren Weinebrandt och låser upp boendet "Lansa", som på insidan är rustat som hotellrum för åretruntboende.
Just nu handlar det mesta för henne om att ta hand om de bokningar som kommer in, och hitta personal till sommaren. Rekryteringen är en oro.
– Vi har två kockar och en del ungdomar som kommer tillbaka. Just nu söker jag lokalvårdare, frukostvärdar, och en kock som hjälper till i köket, säger Therese Löfgren Weinebrandt och berättar att hon är den enda åretrunt-anställda, men att kursgården sommartid har tio till tolv anställda.
Therese Löfgren Weinebrandt har tagit över som chef för Fårö kursgård. Utvändigt ser barackerna ut som de gjort sedan andra världskriget, invändigt får de en efter en hotellstandard.
Efter en lugn start i april drar verksamheten i gång på allvar under maj. Kurser för frivilliga försvaret blandas med bröllopsgäster, skolresor, och luncher för kryssningsgäster från hela världen som bussas över dagen från Visby.
– Det finns gubbar som en gång har gått Försvarshögskolan som kommer hit på reunion. Och danslägret har varit här i typ 30 år, de är så sjukt disciplinerade, säger Therese Löfgren Weinebrandt och berättar att det den veckan vimlar av barn som dansar överallt.
En bit in i oktober brukar säsongen hålla på, men målet är att utveckla den med temaveckor och aktiviteter även vintertid.
Till julen 2021 gjordes ett sådant försök, med julbord på kursgården.
– Jag skulle vilja ha julbord för föreningar, pensionärsgrupper och privatpersoner. Att vi blev en större del av lokalsamhället, och visar att vi finns och att man kan hitta på rätt mycket här – kanske addera nya kundgrupper med yoga och sportfiske, säger hon.
Fårö räknar vintertid varje fast boende, sommartid exploderar ön i antal människor. Just nu råder ett förväntansfullt lugn över landskapet.
Hur blev omställningen i privatlivet då, från en familj på fyra i en storstad till att leva som par på betydligt mindre yta?
Therese Löfgren Weinebrandt menar att det har gått väldigt bra.
– Tomas och jag är utomhus mycket mer nu, men kontrasten från att ha varit dygnet runt med de två små människor man älskar allra mest i livet, till att inte vara det, är enorm och känns konstig, säger hon.
Med inställningen att allt har sin tid i livet söker Therese Löfgren Weinebrandt nu efter nya sociala sammanhang. Föreningsliv, nätverkande och frukostmöten kan höra dit.
– Jag gillar att hänga med folk och skapa kontakter. Både jag och Tomas känner att vi flyttade hem, även om Uppsala fortfarande också är som hemma för oss. Det bästa nu är att när vi kommer hem på fredagskvällarna har vi en hel helgs semester i stugan. Då är vi lediga, säger hon.
Sommarstugan med utsikt över heden, innanför Lauters fiskeläge, har blivit Therese och Tomas fasta punkt i livet.
Therese Löfgren Weinebrandt och hennes man Tomas bytte från en stor lägenhet centralt i Uppsala till en sommarstuga där det mesta nås från hallen.