Entrédörren var helt täckt av murgröna, men gick ändå att få fram och öppna. Tiden tycks ha stått still sedan 1950-talet på gården vid Butleks.
Vid den gamla gården vid Butleks tycks tiden ha stått still. Men historiens vingslag låter fortfarande fantasin få flyga hos den som kliver in genom dörren.
– Här är finrummet och här fick inte barnen leka. Allt värdefullt är inslaget i tidningspapper, säger David Ruthström och vecklar upp ett exemplar av Gotlands Allehanda fredag den 16 juni 1939 – där Langes damfrisering på S:t Hansgatan på förstasidan lockar blivande brudar med "Slöjor, diadem och kronor. Telefonnummer 245".
Mangårdsbyggnaden just i kurvan mot Ekeviken byggdes i början av 1800-talet och har gått i arv på David Ruthströms mammas sida. Han berättar husets spännande historia. Hur unga soldater under kriget spenderade kvällarna där med kortspel och en smörgås, och hur folket i närheten samlades för att följa kriget med hjälp av den knastrande radio som fanns på gården.
– Mårten och Märta var min mormors föräldrar. Här inne i köket brukade Mårten sitta framför vedspisen och knacka skor, säger han och berättar att skor med torkat sprucket läder från 1940-talet fortfarande ligger överallt i lador och uthus.
David Ruthström är general för Fårönatta, evenemanget som ingen kunnat missa reklamen för på hans bil.
Fårö välkomnar den här helgen tusentals besökare över sundet. David Ruthström håller tillsammans med flera av öns eldsjälar i trådarna för evenemanget och folkfesten Fårönatta. Hans egna rötter går djupt ner i öns steniga mylla.
– Jag är 15:e generationen Fåröbo. Morsans sida är från 1600-talet och farsan, som är den största patrioten på Fårö, är lite bitter över att hennes släkt är äldre än hans, säger David Ruthström och berättar hur äpplet inte fallit långt från trädet.
Som näst sista årskurs innan skolan stängde gick David ut årskurs 6 på Fårö. Trollbunden av vita dukens magi åkte han efter gymnasiet till S:t Barbara i Kalifornien, för att studera filmproduktion.
– Jag ville hitta min roll i filmvärlden. Men jag blev ett kugghjul i produktionen – medan jag ville vara själva maskineriet, säger han och berättar att han efter tre terminer reste hem till Sverige och Stockholm för att läsa till medicinsk massageterapeut.
Med handduk, massageolja och sina bara händer hittade han känslan av att vara just maskineriet. Efter att dessutom ha hunnit med ett års studier till innovationsutvecklare i Lidköping flyttade David Ruthström i januari 2017 hem till Fårö – för gott.
– När jag träffade min flickvän Desirée i Stockholm sa jag att jag var jätteflexibel och kunde flytta upp när som helst, säger han och flinar åt halvsanningen.
Desirée arbetar som sändningsproducent på SVT och är fortfarande kvar i huvudstaden, men med insikten att det nu är hon som måste vara flexibel.
På årets allra första dag sken solen när David och Desirée gick på promenad.
– Jag hade pratat om min mormors bror, Bror Bogren, säger han och berättar att Bror var den som senast bodde på gården.
När Fårö fick elektricitet i mitten på 1950-talet vägrade Bror att dra in nymodigheten. Han levde hela sitt liv utan rinnande vatten eller toalett inne, och när det bilbatteri som omtänksamma grannar tog dit för att han skulle kunna se på tv tog slut brydde han sig aldrig om att låta ladda det igen.
– När vi stod ute på gården sa Desirée att det här var exakt vad hon ville ha, säger David Ruthström och berättar att hans morbror hade fått ärva huset efter Bror som inte hade några barn.
Efter diskussioner med sin bankman gjordes en kalkyl som tog höjd för "Fåröpriser" på huset.
– Vi skrev papper i slutet av augusti och arrenderar än så länge gården, så att min morbror hinner flytta alla grejer. Planen är att tänka långsiktigt och att renovera efter plånboken, säger han.
Med den prislapp som följer med allt som är beboeligt och till salu på Fårö ingår i stort sett bara väggar och tak. Det mesta måste annars renoveras och el, vatten och avlopp ska lösas. När det projektet är klart återstår sedan lador och uthus.
– Jag kommer gå här till döddagar och fixa, konstaterar David Ruthström.
David Ruthström har tagit över släktgården vid Butleks på Fårö. Här drömmer han om en framtid för sig och flickvännen Desirée, och en kattbåns till sällskap åt hennes två honkatter.
Viljan att vara en drivande motor, i kombination med den innovationsutvecklare han är, gör att David Ruthström har många järn i elden. På Fårö tar han emot kunder för massage och sedan flera år jobbar han tillsammans med sin pappa Anders med att hyra ut cyklar i stor skala på Sudersand.
– Jag är cykellog – det är ett pappaskämt, säger han och berättar att årets sommar har varit helt fantastisk för Fårös besöksnäring.
Ett tiotal dygn har varenda cykel, 250 stycken, varit uthyrda.
– När vi har stängt på kvällen har vi inte haft en enda kvar, säger han och berättar om vuxna som till och med hyrt barncyklar i brist på annat.
David Ruthström svarar dessutom som reservatsförvaltare för tillsynen av Fårös naturreservat och fågelskyddsområden. Han sitter också i styrelserna för föreningarna Fårö Framtid och Hela Sverige ska leva, med en övertygelse om att landsbygden går en ljus framtid till mötes.
– Det behövs optimism och driv, och jag har en positiv syn på livet, säger han.
Köpet av gården vid Butleks har fört David Ruthström närmare sina rötter och sina släktingar. När han flyttade hem till Fårö började han umgås med sin farfar K-G.
– Han hade en negativ syn på Fårös framtid, men jag vet att Fårö kan bli bättre för de som bor här. Mycket av det jag har gjort har varit för att ändra hans och andras synsätt, säger David Ruthström.
Kvällens Fårönatta blir hektisk för honom, men även för Desirée som kommer hem och ska ställa ut i kvarnen ett stenkast ifrån gården vid Butleks.
– Hon har plockat upp en tidigare passion för måleri och är jätteduktig. Tanken framåt är att hon ska ha ateljé i den gamla ladan, där det också kan bli utrymme för sommarkvällar och ladugårdsfester, säger David Ruthström.
Planen för gården sträcker sig flera år framåt i tiden, men i maj nästa år hoppas han på Fåröbröllop med Desirée.
– Jag har lovat Fåröborna att här ska dörren alltid vara öppen och att alla är välkomna förbi – så som min mormors föräldrar levde, säger han.