Ingvar Söderdahl, i dag 76 år, tittar ut mot resterna av fartyget Fortuna av Rhaudermoor som gick på grund tidigt på morgonen den 28 oktober 1969. Platsen är Norsholmen på nordligaste Fårö
– Det var dimma och dis, men det blåste inte så farligt. Styv kuling på sin höjd, men det skulle bli storm senare, säger Ingvar Söderdahl.
Vid den här tiden var han fyrvaktare och hade hört radiokommunikationen där sjöräddningshelikoptern i Visby larmades ut. Lars Flemström var helikopterpilot och 27 år gammal när Fortuna gick på grund. Han hade flugit stridsflygplanet Lansen i flera år innan han gick över till att flyga räddningshelikopter i Flygvapnet. Larmet kom 04.40 på morgonen den 28 oktober 1969. Besättningen lyfte från Visby vid 05.06 och var framme vid Fårösund vid 05.25. 06.06 var de framme vid Fortuna. Han läser högt ur flygdagboken där räddningsaktionen beskrivs.
– Det västtyska fartyget hade satt en livbåt i vattnet, men kunde inte använda den. Helikoptern hade vinschen på höger sida och man kunde inte gå ner med någon ytbärgare. De hissade ner en sele och tog upp de fem ur besättningen, säger Lars Flemström, om insatsen för 50 år sedan.
Uppdraget tog inte mer än 15 minuter. Han flög inte själv helikoptern, men har varit på många liknande uppdrag.
– Det här var ett typiskt jobb under den här tiden. Ett rent rutinuppdrag kan man säga. Många fler fartyg gick på grund jämfört med i dag, det fanns inte alls samma navigationsutrustning som nu när vi har satelliterna, säger Lars Flemström.
Fortuna var vad sjöfolket kallade en "paragrafbåt", ett mindre fraktfartyg som hade undantag från regler om besättningens storlek.
– Det var inte samma kompetens på besättningarna på den tiden. De här små fraktfartygen var ofta familjeägda och det var inte ovanligt att ägaren också körde fartyget, säger Ingvar Söderdahl.
Kustradion skickade ut väderleksrapporter på den här tiden och varningen om den förestående stormen hade gått ut.
– Fortuna hade sökt sig in i Ekeviken för att ta skydd mot stormen, men de gick för nära land, säger Ingvar Söderdahl.
Kaptenen Dieter Baschin berättade om det hela i Gotlands Allehanda.
– Vi var på resa från Antwerpen till Örnsköldsvik med 315 ton kaustiksoda i fat och i säckar då vi råkade ut för hårt väder. Det blåste cirka 10 Beaufort (drygt 25 m/s). Vid tvåtiden på natten till tisdagen gick vi på grund och då läget var mycket utsatt, berättade kapten Baschin för GA 1969.
Fortuna var ett gammalt fartyg när hon gick på grund. Det var byggt 1917 och vid grundstötningen kastades fartyget upp på en pallkant.
– Senare på dagen var det alldeles stilla. Det var lugnet före den stora stormen Jag hämtade upp farsan och så åkte vi ut för att titta på fartyget, säger Ingvar Söderdahl.
Fårö var präglat av sitt läge. När ett fartyg gick på grund strömmade öborna till för att stilla sin nyfikenhet, men också för att se vad för last som kunde bärgas. Försäkringsbolagen kunde betala bra för att få lasten bärgad, men det hände förstås att delar av lasten försvann.
– Hehe, särskilt när det var fartyg lastade med virke. Då försvann en del. Det finns flera hus som är byggda med sådant virke här, säger Ingvar Söderdahl.
Den stora storm som följde gjorde alla bärgningsförsök omöjliga. De som var först ombord på vraket kunde konstatera att en kastrull med fläsklägg ännu stor på spisen i byssan.