Fridlund må vara pensionär och professor emeritus, men han har ett gediget CV bakom sig. Bland annat som professor inom akut vård och hjärtsjukvård.
Han finns också på Stanford Universitys just publicerade lista över två procent, eller 160 000, av världens främsta forskare. Listan bygger bland annat på antalet publicerade vetenskapliga artiklar – i Bengts fall över 400 – antalet citeringar och samarbetande nätverk.
Fridlund rankas på plats 101 945 och 151:a i sitt forskningsfält.
Men vi rundar det där i den här intervjun och förenas istället – på Fårö där han permanentbott sedan 2017 efter en 40-årig akademisk karriär – i en lång varm kram, 20 sekunder, minst!
För så är det, kramas bör man annars dör man. Sagt med glimt i ögat men också med djupaste allvar. Behovet av beröring grundläggs redan när vi är små och fortsätter att vara av vikt livet igenom.
Fyra kramar per dag för att överleva, åtta för att må bra och tolv för att växa som människa. Det är vedertagna fakta genom historien.
Bengt Fridlund har huvudsakligen forskat kring psykosociala frågor inom hjärtsjukvården, eller, som han själv uttrycker det: "De mjuka variablerna".
– Allra störst effekt ger det när det är äkta kärlek i kramarna, när man bryr sig. Då stiger oxytocin-nivåerna vilket också gör att stressnivåerna minskar, förklarar han.
Att inte ha möjlighet till fysisk närhet kan leda till stress vilket i sin tur kan ge högt blodtryck, förkalkade kärl och i förlängningen hjärtinfarkter.
– Upprepade studier visar att de i fungerande nätverk lever åtminstone fem år längre, säger Bengt Fridlund.
Allt handlar inte om kramar, det kan lika gärna vara smekningar. ”Orgasmer går också bra”, som han säger.
Så har man mycket sex slipper man bekymmer?
– Inte nödvändigtvis i form av kvantitet, men du ska ha kvalitet på din sex, det är ett bra sätt att förebygga åtminstone hjärtsjukdom. Så är det.
Men här är vi alltså nu, pandemiåret 2020 som övergått i 2021. Bengt Fridlund menar att det över tid redan nu är en realitet med förlorade levnadsår, bland annat på grund av – enkelt uttryckt – minskad närhet. Förutom dödligheten av viruset i sig, förstås.
I vilken omfattning får historien utvisa.
Det handlar nu att än mer ta vara på de möjligheter som finns vad gäller social och fysisk kontakt.
– Många på äldreboenden sitter isolerade från sina anhöriga, men det är ändå personal som jobbar där. Att lägga en hand på en axel, stryka över armen, och inte minst använda språket på ett empatiskt sätt, det har alltid fungerat, säger han.
Och har man en mobiltelefon, en dator, ett skyddande plexiglas, går det att upprätthålla en viss kontakt där. Det gäller att ha sunt förnuft, empati och göra det bästa av situationen.
För egen del håller han liv i kramkalasen med hustrun Bodil. Sedan 2017 bor de alltså permanent på Fårö, i de hus de byggde för drygt tio år sedan.
Ursprungligen östgöte är han, Bengt, men har främst bott i Varberg. Kärleken till Gotland och Fårö sitter i sedan 70-talet, de allra flesta somrar sedan dess är tillbringade på ön.
En gång i tiden arbetade han som sjukvårdsinstruktör på Lottaskolan i Bunge medan hustrun var skolsköterska.
Nu har de yrkesåren bakom sig.
Men trots det står hans namn alltjämt högt inom forskarvärlden. Lite stolt är han:
– Det har varit mitt arbete och mitt fritidsintresse, på gott och ont. Kunskap är aldrig tung att bära, så det är klart att det varit meningsfullt för mig som person och förhoppningsvis även för samhället i stort.