– Det känns jättekonstigt och jättefint. Jag blev förvånad, man tror inte att någon ens vet vad man gör, säger Barbro Kalström om priset "Årets landsbygdskvinna" på norra Gotland, som hon fick motta vid Hushållningssällskapets årsmöte i går.
I köket på gården vid Kalbjärga värmer elden i vedspisen och köksbordet står dukat med kaffebröd från bageriet Sylvis döttrar. Maken Fredrik Kalström hinner också med en fika innan han ska iväg på jobb.
April till oktober, när Barbro och hennes syster Lisa Blochmann jobbar i bageriet, är det han som drar det tunga lasset på gården. Så här års är det ombytta roller, medan Fredrik jobbar med sin grävfirma har Barbro huvudansvaret för gårdens djur.
– Det är jätteroligt med bageriet – det hade nog blivit långsamt att bara gå på gården och det är roligt att jag har det med min syster. Det är ganska fördelaktigt att ha två så olika jobb. När jag kommer hem hit efter sommaren så får jag gå och röja ute i skogen, säger Barbro Kalström.
Hon levde sina första år på Fårö men flyttade sedan med sin mamma och sina syskon till Finnspång. Kvar på Fårö fanns dock pappa och hans släkt.
– Vi var här på loven. Fredrik och jag träffades när vi var 18 och 20 när jag jobbade på Sudersand.
I fem år bodde paret i Finnspång medan Barbro utbildade sig till förskollärare. Ett yrke hon inte hunnit praktisera särskilt mycket men som kom väl till pass när den kommunala förskolan på Fårö lades ned och Fåröborna startade ett föräldrakooperativ.
– Det är en jättefin förskola, jag är så glad att vi har den och den bidrar också till gemenskapen på Fårö, säger Barbro, som precis lämnat styrelsen efter nio år.
För det blev ändå till Fårö makarna Karlström vände hem. 1995 startade Barbro och systern Lisa bageriet uppkallat efter mamma Sylvi.
– Vi trodde aldrig vi skulle komma över 5000 kronor per dag i omsättning, men det gjorde vi redan första sommaren, säger Barbro Kalström om företaget som under de mest hektiska sommarveckorna engagerar hela släkten.
Året efter att de startade bageriet tog Barbro och Fredrik över gården vi Kalbjärga, som gått i Fredriks släkt i många generationer.
– Jag kunde faktiskt ingenting om lamm, men jag jobbade jättemycket med min svärfar och det var bra, berättar Barbro.
Som mest hade de närmare 200 tackor, nu är besättningen inte ens hälften så stor. För drygt tio år sedan köpte de sina första kor och de har sedan dess blivit en allt viktigare del av gården. Kärleken till djuren är påtaglig, över kökssoffan hänger bilder på korna och senare, i hagen, med en småilsk och efterhängsen bagge i släp, klappar Barbro de tillgivna djuren med namn som Björnbär och blåbär.
– Våra kor är så otroligt snälla, så lugna, säger hon.
Den dröm de från början närde, om att kunna leva bara av det gården ger, har fått breddas till att innefatta fler verksamheter, men gården är fortfarande en viktig del av familjens liv och ekonomi.
– Vi har försökt att leva mycket på vårt eget, vi har mycket kött och har odlat en del grönsaker de senaste åren. Vi har ett återtag på nästan 100 lammskinn och säljer de flesta i bageriet, berättar Barbro Kalström.
Att leva och verka på Fårö är en livsstil, som kräver uppfinningsrikedom men som också ger frihet och sammanhang.
– Jag är väldigt tacksam över att få leva så här, jag tänker på det varje dag. Jag ser ännu hur vackert det är på Fårö, säger Barbro Kalström.