Medan bilarna på väg till Fårö rullar ned för backen mot färjeläget rullar Julia Levin bollar av den deg som Linda Piri väger upp på vågen. Lunchruschen är över och nu laddar paret för kvällens bokning, en pizzabuffé för 50 gäster.
– När vi startade tänkte vi, pizza, hur svårt kan det vara. Men det har vi fått äta upp många gånger, säger Linda och får medhåll:
– Det här har varit 4 000 lektioner i ödmjukhet, säger Julia och berättar hur de nyligen lärt sig att använda det aningen grövre malda durumvetet till att baka ut pizzorna med till den deg som först jäst i 72 timmar för att få rätt elasticitet.
Linda och Julia berättar att de fortfarande har svårt att greppa allt det som har hänt under det senaste ett och ett halvt året i livet, en historia som lika gärna kunde varit filmmanus.
– Vi säger själva att det är jätteknäppt, säger Linda och sjunker ner i en grön sammetssoffa, hand i hand med Julia.
Julia Levin växte upp i Ludvika, granne med familjen Spendrup, men bodde sedan länge i Stockholm innan hon flyttade till Lärbro.
– I Stockholm stack jag ut och var väldigt alternativ, säger hon och berättar att hon jobbade som lärare på Gotland med en son från ett tidigare förhållande, när den stora blixtförälskelsen slog ner.
Linda var också skild och levde med sina tre barn i en lägenhet i Västerhaninge.
– Vi satt på Tinder en kväll båda två, säger hon och berättar att de efter det magiska matchen kvällen den 9 november 2019 bestämde sig för att ses på en fika i Nynäshamn.
Kort därpå blev Linda allvarligt sjuk, i akut leversvikt.
– Läkarna visste inte vad det var. Jag låg ett par veckor på sjukhus, på canceravdelningen på Huddinge, och ingen visste vad det var för fel på mig. Men Julia fortsatte ändå att komma och hälsa på – vi lärde känna varandra extremt fort, säger hon.
Linda hade jobbat som redovisningskonsult innan hon blev sjukskriven. Successivt blev hon bättre och kunde snart lämna sjukhuset.
– Då kände jag att livet är kort, och så kom corona. Jag blev påmind om hur skört livet är. När jag träffade Julia kände jag att det bara var att tuta och köra. Jag sa upp mig och tog ungarna med mig och flyttade hit, säger hon och berättar att den nu ganska stora familjen sedan dess hyr ett hus i Fårösund.
I juli 2020 förlovade de sig vid Blå lagunen och när en foodtruck stod ledig i Fårösund bestämde de sig för att börja baka pizza i den.
– Vi ville ha hämtmat, men då fanns det inte ens en korvkiosk i Fårösund, säger Linda och berättar att det var kollegorna på Räddningstjänsten i Fårösund som berättade att de drömde om att få en pizzeria till samhället.
Ja, kollegor det fick hon, eftersom hon utan att berätta om sin allvarliga sjukdom hösten innan hade anmält sig som deltidsbrandman.
– Det gick ju bra, nu är jag rökdykare och håller på att ta lastbilskort också, säger Linda.
Mindre bra gick det i den lilla väldigt kalla ouppvärmda pizzarestaurangen på hjul. Julia jobbade i skolan och Linda tänkte att hon skulle klara att göra en handfull beställningar under en helg själv.
– Det blev katastrof! Jag hade 40 beställningar och folk fick vänta i två och en halv timme på pizza. Då var jag en halv sekund från att bara släppa allt och dra, säger hon och skrattar åt starten på den nya karriären i restaurangbranschen, med de pizzarecept som de fått av kompisar till Julia som jobbade på en napolitansk pizzeria.
Degblandaren som döptes till Bosse knådade bara åtta degar i taget. Kunderna var oväntat förstående och att vänta gjorde dem inte så mycket.
– Jag stod i dunjacka med en kupévärmare. Det var hemskt, men jag gjorde det för att det var roligt. Och vi kunde ju inte bara sluta, säger Linda om den vinter som följde.
Förra sommaren hade de sin foodtruck i den gamla kalkugnen i färjeläget, men sedan i höstas hyr de lokalerna som tidigare inrymde Bunge krog.
– Vi har fått så sjukt mycket stöttning av folk här i Fårösund. Inget av det här hade varit möjligt annars, säger Linda och syftar på restaurangen Skumpanerna, vars udda namn kom till efter att Julia råkat säga fel och kalla henne skumpan istället för stumpan.
I sommar planerar de för att skala upp med ett 20-tal anställda och plats för närmare 160 matgäster.
För att minska matsvinnet har de också börjat sälja frysta pizzor, som de gör när det blir råvaror över. Om det skulle dyka upp lediga lokaler finns tankar på att starta större tillverkning av bake off-pizzor.
Linda har ett förflutet som artist i bandet NG3, som turnerade i Tyskland och i de nordiska länderna. Som att det inte räckte med saker att fylla det gemensamma livet med har paret byggt en musikstudio i källaren till huset där de bor.
– Vi har släppt två låtar, och gör just nu den tredje – jag var ledig några timmar i går, säger Julia och berättar att hon producerar de texter som Linda skriver och sjunger under sitt eget namn på Spotify.
Från söndag utökar de dessutom verksamheten med ett helt nytt café, i lokalen intill restaurangen.
– Jag vill kalla det "Folkhemmet", eller "Per-Albins". Det är som att komma hem till mormor och morfar eller farmor och farfar, säger Julia och visar tidstypiska gula begonior i fönstren och berättar att det ska serveras praliner till nymalt kaffe.
Både Linda och Julia är övertygade om att ingen av dem hade kunnat genomföra något av det de gjort utan varandra.
– "Hur orkar ni" är den vanligaste frågan jag brukar få. Så knasigt livet kan vara – men jag är så jäkla tacksam, säger Linda.
Energin av att både bo och jobba med sin livspartner delar hon med Julia.
– Jag är störtkär! Kärleken är grunden, sedan är allt annat en bonus, säger Julia och berättar hur de små sakerna i vardagen blir kittet som håller dem ihop.
En hand eller kram i förbifarten, att se varandra i vardagen även om det är stressigt, är receptet.
– Att verkligen ta vara på de små stunderna tillsammans, säger Linda och berättar att deras fyra barn får se en annan sida av dem där de allihop är viktiga.
Att våga tro och lyssna på sina drömmar, även om de är gränsöverskridande, delar de gärna med barnen.
– Vi hoppas att vi lär dem något och visar att det inte finns något som man inte kan göra. En del andra frågar hur vi blivit mottagna, ett gaypar som kommer till Fårösund? Men det har gått jättebra, här vet alla att vi är ett par och det är coolt, säger Linda och får medhåll:
– Inget av det här var meningen eller vår avsikt. Jag blir lika chockad varje helg som det kommer in folk och vill äta vår mat.