âVi har ju generellt tappat den gotlĂ€ndska kulturen och traditionen kring hur man bakar gotlandslimpa, i dag liknar det mer ett delikatessbröd i sin mjuka konsistens. Det traditionella sĂ€ttet jag Ă€r uppvuxen med Ă€r att det bakades i vedeldad stenugnâ, berĂ€ttar Tindre.
Den 6 april slog paret upp dörrarna till bageriet och pizzerian ĂjnÂŽs stenugnsbageri, i de före detta KA3-lokalerna i FĂ„rösund. Tanken var att smygöppna lite försiktigt, men ordet spred sig fort och det började genast att trilla in folk.
â Det har gĂ„tt över förvĂ€ntan. Vi tĂ€nkte innan att vi Ă€r glada om vi fĂ„r sĂ„lt 30 pizzor per dag, för det ligger ganska avsides. Men nu sĂ€ljer vi 30 pizzor en dĂ„lig dag och en bra dag Ă€r vi uppe i det tredubbla, sĂ€ger Tindre Godman och fortsĂ€tter:
â Vi startade för att vi ville öka tillgĂ€ngligheten och fĂ„ en Ă€nnu mer levande landsbygd. Vi vill komplettera och inte konkurrera med andra stĂ€llen. Det skulle vara vĂ€ldigt trĂ„kigt om nĂ„gon skulle fĂ„ lĂ€gga ner sin verksamhet bara för att vi öppnat â dĂ„ hade jag misslyckats med mitt mĂ„l. Jag vill inte ha monopol pĂ„ nĂ„got, utan att det ska gĂ„ bra för alla.
De huserar i en del av GotlandsknÀckes lokaler. Det var GotlandsknÀckes grundare, Christer Andersson, som hörde av sig och undrade om de ville jobba som anstÀllda hos honom i det som var tÀnkt att bli ett kafé.
â Efter att vi berĂ€ttat om vĂ„r vision med den hĂ€r lokalen sa han att vi kunde fĂ„ köra pĂ„ sjĂ€lva. SĂ„ nu huserar vi i hans lokaler och bageri, men det Ă€r vi som driver det, sĂ€ger Tindre.
I GotlandsknĂ€ckes lokaler huserar nu ĂjnÂŽs stenungsbageri, dĂ€r allt frĂ„n bullar och bröd till pizzor finns.
BÄde Tindre och Christoffer har lÄng erfarenhet frÄn branschen. Tindre vÀxte upp pÄ familjegÄrden vid Friggars pÄ FÄrö, dÀr hennes mamma hade hand om bageri och café, hennes morfar rökte och sÄlde flundror och familjen hade Àven hand om uthyrning av stugorna pÄ gÄrden. Service var alltsÄ nÄgot hon lÀrde sig tidigt i livet.
â Jag Ă€r bĂ„de upplĂ€rd och sjĂ€lvlĂ€rd i att baka. Jag var faktiskt nyss pĂ„ en surdegskurs i Stockholm för att skaffa mig mer kunskap och inspiration om det traditionella sĂ€ttet att baka, sĂ€ger Tindre.
Christoffer, som Àr upplÀrd av en av Sveriges första pizzabagare, började redan som 14-Äring baka pizzor pÄ en pizzeria i Uddevalla. Efter tvÄ veckors upplÀrning lÀmnades köket över till honom och tillsammans med en servitris fick han sjÀlv ratta restaurangen under tvÄ mÄnaders tid.
â Vi löste det med bravur. Sedan dess har jag arbetat med mĂ„nga olika saker, ett tag var jag mekaniker pĂ„ dagtid och pizzabagare kvĂ€llstid, sĂ€ger han.
Tindre Godman och Christoffer Arvidsson flyttade till ön och öppnade stenugnsbageri i FÄrösund.
Men frÄn början fanns ingen tanke pÄ att starta nÄgot eget pÄ ön. Tindre hade flyttat frÄn FÄrö redan som 16-Äring och ville upptÀcka vÀrlden. Först landade hon pÄ vÀstkusen dÀr hon fortsatte sina gymnasiestudier och det var ocksÄ dÀr som hon trÀffade Christoffer. De tog sig sedan vidare till Barcelona, dÀr de bodde i fem Är och jobbade med telefonförsÀljning.
Det gjorde de fram tills Tindre fick beskedet att hennes pappa blivit sjuk. DÄ hon ville vara nÀra sin familj, flyttade de bÄda till ön för snart 1,5 Är sedan. Tanken var att hjÀlpa hennes pappa att sÀlja av sina saker och sedan flytta utomlands tillsammans, men det blev inte som de hade tÀnkt sig.
â Allt skedde vĂ€ldigt hastigt, han gick inte bort av det han var sjuk i, utan han drabbades av en hjĂ€rnblödning. Nu har det gĂ„tt ett Ă„r sedan hans bortgĂ„ng, berĂ€ttar Tindre.
I samband med deras flytt till ön, startade de en pizzeria i Hemse, men den blev inte en lika stor succé som i FÄrösund.
â Det var ett sĂ€tt att komma tillbaka till livet. Dock gick det inte sĂ„ bra för pizzerian i Hemse, men det Ă€r jag glad över för nu Ă€r jag pĂ„ rĂ€tt sida av ön, sĂ€ger Tindre och tillĂ€gger:
â Jag var vĂ€ldigt vilsen efter pappas bortgĂ„ng och det var svĂ„rt att hitta meningen med att leva. Men nu Ă€r jag tillbaka och jag Ă€r hĂ€r för att stanna. Det kĂ€nns som att jag har mormor, morfar och pappa stĂ„ende bredvid mig och som hjĂ€lper mig till att det blivit sĂ„ hĂ€r bra.
För Christoffer var resan till Gotland ocksÄ speciell, dÄ han knappt visste att ön fanns frÄn början.
â Jag kĂ€nde vĂ€l panik frĂ„n början över att vara fast pĂ„ en ö dĂ€r jag inte kunde bestĂ€mma sjĂ€lv nĂ€r jag skulle Ă„ka dĂ€rifrĂ„n. Men nu Ă€r det helt klart det bĂ€sta valet jag har gjort i mitt liv. Det var framför allt naturen som avgjorde det, men ocksĂ„ vĂ€nligheten bland mĂ€nniskorna, de har ett annat tankesĂ€tt Ă€n vad folk pĂ„ fastlandet har. De Ă€r mer öppensinnade och överseende med saker hĂ€r, sĂ€ger han.
SjÀlvklart kan Christoffer, som lÀrde sig baka pizza redan som 14-Äring, kasta runt och tunna ut pizzorna i luften.
Deras brinnande intresse för att baka sĂ„vĂ€l sötsaker som pizzadegar Ă€r det som fĂ„r dem att fortsĂ€tta med stenugnsbageriet, trots lĂ„nga dagar och trötthet. De har redan hunnit anstĂ€lla en person till, Albin Ăsterström, men behovet av ytterligare personal Ă€r fortsatt stort â framför allt till sommaren.
â Vi har knappt hunnit kolla efter mer folk. Det Ă€r ett tiotal personer som kommit in och ansökt, vilket har varit roligt. Men eftersom vi bĂ„da brinner sĂ„ pass mycket för yrket och ser det som ett hantverk har vi ocksĂ„ ganska höga krav, sĂ€ger Christoffer.
MÄlet Àr att i första hand fÄ in nytt folk, men dÀrefter Àr planerna för framtiden mÄnga.
â Drömmen inför nĂ€sta sommar Ă€r att det ska vara Gotlands största pizzeria med 300 sittplatser. Vi behöver ju öka produktionen av pizzor, för som det ser ut nu sĂ€ljer vi mer eller mindre slut, sĂ€ger Christoffer:
â Sedan har vi en vision om att servera mer Ă la carte, som köttrĂ€tter och hamburgare. Vi vill ocksĂ„ fĂ„ vĂ„ra italienska vĂ€nner, som vi trĂ€ffade i Barcelona, hit till ön och lĂ„ta dem gĂ€starbeta hĂ€r â det vore roligt att erbjuda pizza bakad av en italienare.