Uppdraget var att såga ner sjuka almar på Ted och Ann-Kristina Ljungqvists tomt på Strandvägen i Fårösund. Men när Skogsstyrelsen var klar saknades även en 40 år gammal ek med en omkrets på 92 centimeter.
Myndigheten erbjöd sig att betala en ersättning för misstaget, men var inte villig att betala den summa Ted Ljungqvist först begärde – 20 000 kronor. Skogsstyrelsen erbjöd sig att betala för virkeskostnaden – 55 kronor. Paret lämnade då ett skriftligt skadeståndsanspråk på 50 000 kronor, kostnaden för att köpa och plantera två mindre ekar, eftersom så stora träd inte går att köpa.
– Det var rent oförskämt tycker jag. Skogsstyrelsen erbjöd att de skulle återplantera två ekar, men jag tackade nej till erbjudandet. Mitt förtroende är förbrukat efter att de inte kunnat skilja på ek och alm, sa Ted Ljungqvist i en tidigare artikel.
På fredagen föll domen och tingsrätten gick helt på Skogsstyrelsens linje, som bland annat hävdar att paret inte påtalade att det stod något annat än almar i dungen, att eken var toppbeskuren och inte gick att särskilja från almarna och att eken inte hade något skönhetsvärde.
Kontentan är att paret Ljungqvist inte får någon ersättning alls för skadan, utan istället får betala motpartens rättegångskostnader, 17 400 kronor.
– Jag är både besviken och förvånad, säger Ted Ljungqvist.
"Tingsrätten gör [..] bedömningen att det inte var möjligt ens för en erfaren yrkesman att med för situationen normala undersökningar urskilja att det bland de träd som fälldes fanns en enstaka ek. [..] det var frågan om ett mindre träd vars gestaltning och placering på fastigheten inte kan sägas ha något skönhetsvärde eller fylla någon särskild funktion", skriver tingsrätten bland annat.
– Jag är mycket, mycket förvånad över att Gotlands tingsrätt kommit fram till så märkliga slutsatser, säger Ted Ljungqvist.
Han säger att han innan händelsen hade stort förtroende för både Skogsstyrelsen och det svenska rättsväsendet, att han aldrig skulle ha släppt in utomstående på sin tomt med motorsåg om han inte litade på att de visste vad de gjorde.
– Människor som är anställda på Skogsstyrelsen borde väl kunna det är med träd bäst i världen? Jag anser att det är grov oaktsamhet att de har begått ett sådant misstag.
Det var Skogsstyrelsen som tog kontakt med paret Ljungqvist för att de ville ta bort de sjuka almarna och Ted Ljungqvist påpekar att han "inte i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att något sådant här skulle kunna hända".
– Vi hade en överenskommelse att de skulle såga ner sjuka almar. Punkt. Vi hade ingen överenskommelse om att vi skulle vara med vid själva avverkningen och vi visste inte ens när de skulle komma.
– Vi skulle alltså ha stått där och pekat, "det där är en alm och det där är en ek, såga inte ner eken". Det blir ju fullständigt horribelt, säger Ted Ljungqvist.
Han är också mycket förvånad över att tingsrätten tar upp skönhetsvärdet i sin dom.
– Att tingsrätten nedlåter sig till uttrycka sig så, att den var värdelös, tycker jag är oförskämt. Jag är mycket besviken på den delen av rättssystemet som jag varit med om. Jag får en känsla av att vara rättslös, jag har ju blivit av med en stor fin ek.
Paret kommer att överklaga domen till Svea Hovrätt.
– Det måste jag. Jag kan inte nöja mig med att bli behandlad på det sättet, säger Ted Ljungqvist.