Murspisen är av ryskt slag och har sin centrala plats.
Genom historien har spisen, eller eldstaden, ofta kallats "hemmets hjärta". Så är det nog inte i de flesta hem numera, men hos Claudia Kim är talesättet på sin plats.
Hennes murade variant är verkligen kärnan i huset, som ligger invid Fårösunds folkhögskola, nedåt vattnet till.
När hon tänder en brasa är New Yorks modescen långt, långt borta. Men där var hon en gång, innan den nya resan började – som snart leder fram till en utbildning på folkan, i hållbart leverne.
Det började, som sådana resor inte sällan gör, med en rejäl smäll.
– Jag var ganska välbetald modedesigner, men de sista åren blev jag utbränd, jag sov ingenting och kunde inte fortsätta. Det stred också mot vad jag egentligen tycker är rätt, berättar Claudia Kim.
Vi går ytterligare något tillbaka i tiden: Omkring 2010, en surfresa till Panama.
– Jag träffade några människor som hade byggt ett ställe, ute på en udde, där de bodde och odlade mitt i naturen. De visade mig en bok om permakultur, som jag köpte men glömde bort. När jag väl blev utmattad tog jag fram den där boken igen...
Det handlar om ett förhållningssätt i samklang med naturen. Claudia Kim vände hem till Sverige och gick en utbildning, som hon avslutade för två år sedan.
Så småningom gick flyttlasset till Gotland. Först Visby.
– Där hade jag en kolonilott, men det kändes för kontrollerat.
När hon köpte huset i Fårösund var målet att göra det klimatsmart. Här värms varmvattnet av solen, regnvatten samlas in, toaletten är icke-spolande och skafferiet kyls av utomhusluft, så att inget kylskåp behövs.
– Jag är sparsam, lite som folk var förr, och lever ganska enkelt.
Parallellt med allt detta – eller åtminstone det senare – ville en kock vid folkhögskolan ha en liten köksträdgård. Det ledde fram till en helt annan idé.
Claudia Kim hade lärt känna sina grannar alltmer och en vacker dag ringde rektorn.
– Han frågade om jag ville skapa en utbildning i hållbart leverne och jag sa ja. Jag tror de odlingar vi ska bygga upp blir fantastiska och något som kan ge hela Fårösund mer liv.
Men det kommer inte bara att handla om odling.
– Nej, jag har ringt runt hela vintern till olika föreläsare. Jag har tänkt på sånt som rättvisa, vi behöver inte quinoa från Sydamerika när de behöver den själva. Hantverk blir det också, för att det är kul, men också för att förstå allt arbete som läggs på en sak, i relation till vad den kostar i butiken.
Kursens framtida odlingsplats, invid folkhögskolan.
Holistiskt är ett ord som passar in, när Claudia Kim beskriver sin kurs, alltså ett helhetstänk.
Småskaliga ekologiska odlare ska bjudas in, det blir textilt återbruk, kanske göra ett trädgårdsbälte av ett par gamla jeans? Vattnet, dess väg och vikt, är en annan del.
Konsumtion och kapitalism; vilka svinnappar som är bra och hur det funkar med takodling i stan. Men även makt och normer.
– En kvarlevande kolonialistisk anda gör att vi tillåter exploatering av jord och skog, fastslår kursledaren.
Sekulärbuddismen finns med, men även vanlig biodling – en kupa står redan på plats vid folkan. Studiebesöken varierar från Suderbyn till stenbrotten.
Finns det någon risk med denna bredd?
– Att vi inte hinner allt. Och att folk hoppar av för att vi inte följer nån viss inriktning.
Till sist: Hur lever man hållbart?
– Det handlar mycket om etik. Omsorg om människan och naturen och en rättvis fördelning. Får det genomsyra det du gör har du kommit långt.