Delar från Katamarangen som gått på grund sprider sig längs Bungeörs strand.
Bungeör är en liten ö, en halvtimmes färd österut från Fårösund. Söder om kajen står Bungeörs soldrivna fyr och bara ett stenkast bort syns masten från en båt. Det är en grundgående katamaran som har förlist, försmädligt nära strandkanten.
Mikael Hamberg går längs stranden och vet inte vad han och de andra medlemmarna i Bungeörs hembygdsförening ska göra.
– Vem ska ta upp det här? säger han och håller ett par neongröna simglasögon i handen.
Runt omkring honom ligger det träbitar, klädhängare och mängder av cellplast som efter hand lossnat från båten och drivit i land medan annat har stannat kvar i vattnet. Än så länge sitter båten fast mellan stenarna som gått upp i skrovet men nedskräpningen kommer att bli värre.
– Den sjunker om det blir storm. Då sprids all cellplast över havet. Det är ren miljöförstöring, säger Mikael Hamstedt.
– Myndigheterna satsar oerhört mycket pengar på att få bort mikroplast ur havet, men det finns ingen som tar ansvar för båtar som gått på grund.
Reglerna säger att det är ägaren som ska ta bort båten. Det kostar mycket pengar men skulle fungera om båten var försäkrad. Det var den inte.
– Ägaren har sagt att han inte tänker ta reda på båten, säger Hamstedt som funderar på vem som då har ansvaret.
Bungeörs fyr står bara ett stenkast från strandkanten.
Kustbevakningen har som uppgift att värna miljön. De har pumpat ur diesel och tagit bort andra miljöfarliga ämnen. Dit räknas inte cellplast.
Kustbevakningen är troligen de enda på Gotland som har så mycket muskler att de skulle kunna ta bort katamaranen.
– Vi har utrustningen men våra resurser är ändliga och vi måste hålla oss inom lagar och regler för vår verksamhet. Det kan uppfattas som att vi är en fyrkantig myndighet, säger pressekreteraren Mattias Lindholm och påpekar att de inte får konkurrera med den privata marknaden.
Sjöräddningssällskapet har också deltagit i händelsen med katamaranen. Deras uppgift är att rädda liv och de såg till att alla kom oskadda ur båten.
Sjöfartverket har ansvaret för den men inte för vrak i sjön. De ska se till att det inte finns några hinder på farlederna. En båt som går på grund torde inte vara i vägen för en farled.
Mikael Hamstedt i Bungeörs hembygdsförening är orolig för vad som ska hända med båten när höststormarna kommer.
Ägaren till den lettiska båten, har inte gått att nås. En mellanhand har hört av sig och berättat att en passagerare kontaktat regionen. Hon ville att regionen skulle sätta ut en grön ledlampa på en boj som markerade hur nära man kan gå.
– Här går ett rev i syd-sydostlig riktning 500 meter ut från stranden. Det är ju bara att titta på sjökortet, visar Mikael Hamstedt.
Han tittar upp mot den soldriva fyren på nästan 14 meter som står så nära stranden. Den måste de också ha missat liksom den gamla båken som signalerar land.
– Det är det mänskliga ögat.
Regionen sa nej till en grön lampa men nedskräpningen brukar falla på regionens lott. Det är dock tveksamt om de tar reda på en 13 meter lång katamaran som sakta men säkert går i tusen bitar när havet börjar röra på sig. Till sådant skräp finns ingen laglig skyldighet.
– Det måste finnas ett samhällsansvar, säger Mikael Hamstedt.
Det finns ett men det räcker inte riktigt hela vägen.
Havs- och vattenmyndigheten har kommit en bit på väg och delar ut en skrotpremie för båtar. Det innebär att alla som vill skrota sin båt kan vända sig till ett nationellt nätverk som samlar in och återvinner fritidsbåtar. Båtretur heter det.