Fästingarna är aktiva så fort temperaturen överstiger fyra, fem grader, men i takt med att vi själva rör oss mer i skog och mark ökar också risken för fästingbett.
Virussjukdomen TBE, hjärninflammation, är sedan några år etablerad på Gotlands huvudö.
Tidigare har flera blivit smittade på Stora Karlsö och Gotska Sandön.
De nationellt största riskområdena är dock Södertörn och Mälardalen samt vissa öar i Mälaren, därifrån kommer 70–80 procent av de omkring 200 rapporterade fallen per år.
Sven Montelius, smittskyddsläkare på Visby lasarett, säger att det under 2015 konstaterades fler TBE-smittade personer på Gotland än tidigare:
– Vi hade fyra personer som bedöms ha smittats på Gotland, dessutom sökte fler vård efter att sannolikt ha smittats på andra platser, säger han.
De första symtomen på TBE är huvud- och muskelvärk, feber och trötthet, vilket vanligtvis försvinner inom någon vecka.
Omkring en tredjedel utvecklar hjärn- eller hjärnhinneinflammation och är då i behov av vård, uppger sajten fasting.nu.
Ännu har man från Visby lasarett inte gått ut med några rekommendationer om vaccinering.
– Vi avvaktar årets tendens, skulle det bli aktuellt med vaccination så talar vi om det, säger Sven Montelius.
Han betonar dock att risken är att betrakta som liten, även om fjolårets fyra fall är betydligt fler än tidigare.
Den andra fäsingburna sjukdomen, borrelia, finns inom sjukvården ingen statistik, då den inte är anmälningspliktig.
Helt klart är dock, säger Sven Montelius, att borrelia även den förekommer på Gotland.
Borrelia är en bakteriell infektionssjukdom som kan behandlas med antibiotika.
När fästingen är aktiv sitter den på grässtrån eller liknande, ett par decimeter från marken, och väntar på att ett värddjur ska passera.
När den känner av rörelser, koldioxid eller dofter sveper den med frambenen och griper tag i det passerande offret.
En oupptäckt fästing kan sitta upp till en vecka innan den sugit färdigt och faller till marken.
För att återgå till det geografiska rapporteras alltså flest TBE-fall från Stockholms, Södermanlands och Upplands kusttrakter.
Men riskområdet omfattar i själva verket hela kuststräckan, från Roslagen ner till Kamlar/Öland.
På senare tid kan även områdena runt Vänern och Vättern, liksom Göteborgstrakten och östra Skåne räknas som riskområden.