Det börjar lida mot slutet av säsongen. För en månad sedan var det över ett dussin intresserade som fångade fjärilar i håv, för att märka och släppa ut dem igen.
– Toppen var den 27 juni. Då märkte vi 600 apollofjärilar, berättar Markus Franzén från Linnéuniversitetet som tillsammans med Cementas konsulter studerar fjärilar vid Filehajdar.
Det är hans fjärde sommar i området. Markus känner varenda liten väg på hällmarken, som i år har en blomning som sällan skådats. 2020 är ett bra år för fjärilarna här. I år har cirka 4 500 apollofjärilar fångats och märkts. Markus Franzén tror att det finns minst 30 000 individer på Hejnum hällar och Filehajdar, dubbelt så många som i fjol.
För att studera näringskällor och rörelser återfångas de märkta fjärilarna. Noteringar görs om fångstplats, nektarkälla, kön, skador – och om det är en wiskotti.
– Wiskotti är en unik form som bara hittas på Gotland. Och av apollofjärilarna här är det bara 1–3 procent som har de extra stora röda prickarna på vingarna. Det är så vacker en apollofjäril kan bli, säger Markus Franzén.
Vi kör en liten grusväg mot populationens centrum, knappt två kilometer från Cementas kalkbrott. Där det i juni vimlade av apollofjärilar är det desto glesare nu. Så få att Hannah Norman springer med håven för att få fatt på några. Medellivslängden för en apollofjäril är omkring en vecka. Men de kan bli upp emot en månad, och i slutet av juli fångas de mest långlivade.
Att Hannah hamnade med håv på Filehajdar är en slump. Hon och Demieka Säwenfalk läser vid Linköpings universitet och skulle egentligen gjort sina examensarbeten på masterprogrammet i tillämpad etologi och djurbiologi med att studera primater i Kenya. Det satte corona stopp för. Så i stället för apor blev det fjärilar.
En apollofjäril kan återfångas flera gånger, vilket ger information om hur stort område de rör sig över och vilken typ av vegetation de föredrar. Men bara cirka tio procent av de märkta fjärilarna hamnar i håven en gång till. I sommar har man därför prövat att förse fjärilar med radiosändare. Lyckade försök har gjorts utomlands på större fjärilsarter.
– Apollofjärilarna är stora, lite klumpiga och flyger inte så graciöst. På Gotland är de dessutom lite mindre, vilket gjort att vi inte lyckats. Med sändare flyger de inte normalt, trots att den bara väger 0,28 gram. Det blir ändå som att ha en för tung ryggsäck, säger Markus Franzén.
Han ger dock inte upp, utan tänker försöka med sändare på några av de större individerna som fångas nu mot slutet.
Trots Filehajdars stora population har apollofjärilarnas liv på hällmarken inte dokumenterats i skrift. Hannah Norman, som själv fångat och märkt över 900 apollofjärilar, ska efter sommaren gå igenom alla data och skriva en masteruppsats som hon räknar med ska vara klar nästa vår.
Efter att ha kört längs med avspärrningen mot kalkbrottet fortsätter vi mot Othemars. Där finns marker som Cementa gallrat för att anpassa vegetationen för fjärilarna. Förutom apollofjärilar studeras även svartfläckig blåvinge och väddnätfjäril. Demieka Säwenfalk studerar väddnätfjärilen som är sårbar på Artdatabankens rödlista och fridlyst inom EU.
– Vi har fångat nästan 1 300 individer på Filehajdar i sommar. Till skillnad från apollofjärilen så stannar väddnätfjärilen ofta på samma yta och därför har vi återfångat fler. Upp emot 40 procent, berättar hon.