Det pågår fyra olika delprojekt i Ronehamn som Region Gotland, hamnens ägare, driver och sammantaget handlar det om investeringar på närmare tio miljoner kronor. Det gör Region Gotlands hamnkapten, Mats Eriksson, både stolt och glad:
– Den här hamnen betyder mycket för arbetstillfällena och det är viktigt att satsningar görs utanför Visby. Det är jättekul att kunna visa hur hamnar bidrar till Gotlands utveckling, på många sätt, säger han.
I Ronehamn bedrivs yrkesfiske från trålbåtar. Här finns fiskeförädlingen Pelagic med 5-6 fast anställda och flera entreprenadföretag. Bland annan verksamhet sker här bland annat motorutbyten på fartyg som trafikerar Stockholms skärgård.
I hamnen finns en liten marina, inte långt från hamnen ligger det gamla fiskeläget Hus i norr och angränsande i söder kan man bada, campa och besöka ett naturreservat med hög tillgänglighet. Så den första anblicken under en oktoberdag utan folkliv i hamnen, med Lantmännens tomma stora betongsilos som dominerande byggnad, ger ingen riktigt rättvis bild. Och nu ska den levande hamnen alltså utvecklas än mer.
Regionens första projekt handlar om att uppföra en helt ny servicebyggnad på 65 kvadratmeter för 2,3 miljoner kronor. Den finansieras helt med EU-pengar och statliga medel. Hamningenjören och projektledaren Joakim Olsson visar platsen där den ska stå, intill några bodar:
– Den ska få ett pentry, allrum, toaletter och familjevänlig dusch. Den ska serva såväl besökande från fritidsbåtar, som yrkesfiskare och folk som har fasta båtplatser i hamnen.
Innan vintern ska grunden till servicehuset vara gjuten.
Ett annat projekt gäller en återvinningsgård för avfalls-fraktioner som plast, glas, papper och metall. Det blir en inhägnad på 25 kvadratmeter med behållare avsedda att serva verksamheterna i hamnen.
Men de stora – och mer komplicerade projekten – handlar om renovering av hamnens slip och om muddring. Projekten hänger nära samman, då muddringen egentligen går ut på att göra slipen möjlig att använda. I dag är rälsen, som sträcker sig en bit ut i hamnen ner till fyra meters djup, överhöljd med slam.
– Här har man blästrat och skrapat båtar målade med bottenfärger från tider då man inte ägnade miljön samma omtanke som i dag. Så det här är faktiskt ett av Gotlands mest förorenade områden. Här finns zink, koppar och bly i slammet och när vi muddrar sker det under hårt bundna villkor för hur arbetet ska gå till, säger Mats Eriksson.
Projektledaren Joakim Olsson påpekar att det blir en teknisk utmaning:
– Med tanke på slipens räls så är det inte möjligt att gräva, så vi får sugmuddra i stället.
Länsstyrelsen har anvisat att man i projektet ska använda dubbla ”gardiner” som håller muddringsmassorna i det grumlade vattnet på plats. De kommer att vallas in på en plats vid ensmärket i hamnens södra ände. Där blir det kontinuerlig provtagning för att kartlägga tungmetallerna i slammet.
– Sedan får proverna visa om det måste köras till en deponi utanför Västerås, eller om halterna är så låga att det kan gå till deponin i Tofta, säger Mats Eriksson.
Slipens räl har bedömts vara i användbart skick, liksom dess kuggspår. Spelet för upptagningen är också intakt, men Joakim Olsson funderar på om det behöver kompletteras med hydraulisk broms. De fyra stora slipvagnarna har dömts ut, men i Visby har smeden Kari Kasankin byggt nya kopior av de gamla.
– Slipen kommer att kunna ta fartyg på upp till 160 ton, säger Joakim Olsson.
En effekt av det är att yrkesfiskare i framtiden slipper åka till Bornholm för underhållsarbete på fartygen.
Alla projekten beräknas vara avslutade till våren. När det gäller muddringen så ska den enligt miljövillkoren vara avslutad före den 1 april 2019.