I telefonen kan Marcus Olofsson se sina egna kvoter, och hur mycket av dessa han redan fiskat upp.
I Herrvik gör sig den gotländska lågsäsongen påmind. Soldyrkande turister med glass i hand har bytts ut mot hungriga skarvar på vågbrytarna. Stilla skvalpar de fåtal fiskebåtar som ligger kvar i hamnen. Men inifrån den största, vid namn Mindy, hörs oljud.
– Det var en torskbåt innan, men han som hade den gav upp. Det blev torskstopp och en båt kostar även om den ligger i hamnen, säger Marcus Olofsson hängandes över relingen.
Han är tredje generationens fiskare och har nyligen införskaffat båten. Lagom till nästa års fiske beräknas den vara färdigombyggd och istället lämpa sig för att fiska skarpsill och strömming. Hemmahamnen Botvaldevik får han i så fall ge upp, då Mindy går djupare än den gamla båten. Men den nya båten till trots verkar det inte bli en fjärde generations Olofsson på Östersjön.
– Det tror jag inte, säger han skrattandes.
Han tillägger:
– Då ska det ändra sig drastiskt. Men så ser det inte ut just nu. Det är ovissheten som är svår.
Fiskekvoterna gällande strömming kommer minska med 43 procent till nästa år. Men bland annat WWF hade velat se ett totalstopp för fisket av strömming. Marcus Olofsson själv menar att det aldrig gått snabbare att fylla fiskekvoterna, trots samma fiskemetod och redskap som tidigare. Det skulle alltså vara en indikator på mer fisk. Men 2023 års kvoter var också större, en ökning med 32 procent. Nästa års sänkning innebär dock inte en sänkning av den nuvarande höjningen, utan utgår istället från ett grundbelopp.
Marcus Olofsson är en av fiskarna som har personliga kvoter och innefattas inte av kustkvoter. Men sänkningen gäller även honom.
Trenden generellt har varit minskade kvoter under de senaste åren. Det har inneburit ett lugnare leverne. Måndag till torsdag fiskas det normalt och enligt Marcus är det inte ”kniven mot strupen” att fylla kvoterna nu för tiden. Men att det skulle vara att föredra dementerar han starkt.
– Jag vill ju fiska mer, jag har aldrig tjänat en ärlig krona på något annat.
Här kommer fisken skjutsas ner under nästa års fiske.
Han kan på sina två händer räkna öns heltidsfiskare, ”tre, sex, Johannes, Bosse, sju, åtta”, hörs han mumla samtidigt som han spanar över Herrviks fiskebåtar. Inom en tjugoårsperiod tror han att det inte längre finns fiske med utgångspunkt Gotland. När det är dags för pension för de existerande står få på kö för att ta över. Marcus Olofsson menar att han varit lyckligt lottad som är född in i yrket, för att slå sig in i branschen är ingen lätt historia. Dels måste det skaffas en duglig båt, över 12 meter om det ska fiskas med personkvoter.
Men just kvoterna är en krångligare historia. För om någon kvot skulle komma ut på den gotländska marknaden tror Marcus Olofsson att det hade varit svårt för de lokala fiskarna att få fram pengar att köpa kvoten. På västkusten är fiskekvoterna en miljardindustri och det är där rikedomarna finns. Fyra svenska fiskebolag med säte på Västkusten äger exempelvis 23 procent av de danska fiskekvoterna.
– Jag skulle nog kunna ringa ett samtal och sälja vår fiskekvot på fem minuter. Men jag har aldrig frestats av den tanken, säger han.
Mindy, som den nya båten heter, är den största som ligger i Herrvik idag.
Vad är det bästa med att vara yrkesfiskare?
– Det har varit friheten, säger han.
Han funderar en stund och tillägger:
– Men den finns inte längre. Myndigheterna vill veta var vi är, men det är vi som ska betala för det.
Det han syftar på är det övervakningssystem, om man så vill, som innebär att en GPS konstant berättar var båtarna befinner sig. Ett måste för att båtarna ska få fiska. Men samtidigt är den årliga avgiften på drygt 7 000 kronor för själva systemet en kostnad som båtägarna själva får stå för. En kostnad som sånär är densamma oavsett storleken på båt. Det blir med andra ord mer kännbart för småbåtar med en mindre fiskekvot.
Herrvik blir ny hemmahamn Marcus Olofsson nästa år. Efter generationer i Botvaldevik. Anledningen är djupet på den nya båten som han nu anpassar till sitt fiske.
Förutom strömming fiskar han också skarpsill. Skarpsill som i sin tur blir fiskemjöl som används till att ge laxar i odlingar föda. Ett kretslopp som många finner märkligt, enligt Marcus Olofsson själv.
– Men svenskar äter inte skarpsill och det är liknande som när man ger spannmål till grisar för att sedan äta grisarna. Det går ju att baka bröd på spannmålet.
Kvoterna för skarpsill är beslutat att bli 10 procent mindre 2024. I år är Marcus Olofssons totala skörd uppe i över 700 ton hittills, då inkluderat både skarpsill och strömming. Någon annan fisk fiskar han inte.
– Vi har laxredskap, torsknät, piggvarnät och en massa grejer. Men med facit i hand skulle man bara ha satsat på strömming. Men man vet ju inte vilken lottorad som vinner imorgon.