Peter Landergren och Pia Lindberg Wilson ser till att hinken blir full av fisk.
Varje år ger sig länsstyrelsen ut till Gotlands strömmande vattendrag för att räkna och mäta fiskarna som lever där. Vi hängde på när det elfiskades i Ireån.
– Vi tar upp allt vi hittar. Sen mäter, väger och artbestämmer vi och lägger in i en databas. Efter det släpper vi ut fisken igen, säger Pia Lindberg Wilson på Länsstyrelsen.
Infångandet sker med hjälp av el, men det är inte helt lätt att begripa hur det går till.
– Man har ett batteripack på ryggen så man ser ut som i Ghostbusters. Sen har man en anod i form av en stav med ring på och strömbrytare. Katoden går som en svans bakom. När jag trycker på strömbrytaren bildas ett spänningsfält runt mig och då drar sig fisken inom ett visst område mot den här ringen. Och då har jag en håv och håvar in dem.
Faktum är att man inte riktigt vet varför fiskarna simmar mot ringen när strömmen kopplas på. Men det gör de alltså. För jobbet krävs två personer och idag är det öringsexperten Peter Landergren som sköter elen medan Pia Lindgren Wilson går med fångsthinken där fisken släpps i bakom. Duon sköter det årliga elfisket i tjugo åar och det är lika spännande varje gång.
– Det är fantastiskt roligt, det är det bästa på hela året, säger Pia Lindberg Wilson.
Vad har ni fått upp här idag?
– Idag har vi fått upp havsöring, flodkräfta och gädda. Och det är vad vi kan förvänta oss här.
Peter Landergren visar upp dagens största havsöring. Han bedömmer att den är fyra år och antagligen levt hela sitt liv i Ireån.
Innan fiskarna mäts så stoppas de i ett bedövningsbad för att de ska vara lugna. Kontrollfisket sker på bestämda bitar av åarna och man går varje sträcka tre gånger för att det ska bli så exakt som möjligt. När GT är på plats har man hunnit gå två vändor med håven.
– Hittills har vi fått lite färre än vanligt. Men den största skillnaden är att vi inte fått så många nollplus som det heter. Det är öringar som föddes i våras och har vuxit upp och varit kvar i ån hela tiden. När vi får upp lite större fisk kan de lika gärna ha varit någonannanstans. Så det är de små öringarna som stannar kvar där de blev kläckta vi vill åt. Då kan vi se hur mycket som producerats i den här ån i år, säger Pia Lindberg Wilson.
Hon anar varför det finns mindre småöring än vanligt. Det stavas gädda och i år fångades tre exemplar av den glupska rovfisken i Ireån. Förra året fick de bara än. Gäddorna som lever i ån är förstås små, men de kalasar gärna på öringarna innan de har hunnit växa till sig.
– Vi tror att det läckt gädda uppifrån dammen som finns här och sen har de hittat de lite lugnare områdena där småfiskarna hänger. Där har gäddorna bara käkat upp dem. Nollplussarna är ju enkla byten.
Länsstyrelsens team in action.
Elfisket sker innan de stora havsöringarna simmar upp i åarna för att leka. För de reagerar mer på strömmen än de små som bara blir lite omtöcknade.
– Vi vill inte påverka de stora havsöringarna och försöker hinna fiska våra sträckor innan de går upp.
Varför är det här så viktigt?
– Det är väldigt viktigt för att vi ska kunna se förändringar i miljön. Om vi fiskar på ett ställe och helt plötsligt är det tomt, eller att fiskarna beter sig konstigt eller att det bara finns större eller bara mindre exemplar. Då är det en varningsflagga. Det är inte säkert att vi kan göra något åt det, men vi försöker vi ta reda på vad som hänt för att om möjligt förhindra att det sker igen, Pia Lindberg Wilson.
Liten havsöring på vågskålen.