Nästan ett år efter att Lotta och Anders Bogren köpte sina första fjällkor är nu produktionen av mjölk, filmjölk, yoghurt och färskost igång på Puttersjaus gård i Rute.
De är tv-kändisar från både Mandelmanns gård och dokusåpan Farmen, fjällkorna, som är en liten svensk lantras med en mankhöjd som liknar ett russ på mellan 120 och 130 centimeter. Lotta och Anders Bogren har smugit igång produktionen och försäljningen av mjölkprodukterna, det är den småskaliga livsmedelsförädlingen de vill satsa på.
Det andas kärlek och omsorg när paret visar upp sina djur. I ladugården och på betet i skogen går sammanlagt 29 kor, kvigor och stutar av den gamla lantrasen.
Anders berättar om urmodern i den lilla hanterliga besättningen, som har en kalv som är rund som en tunna, och nästan har dubbelhakor av all fet mjölk den fått i sig under sina första månader. Hon får gå kvar hos sin mamma, trots att det ger mindre mjölk till Lotta och Anders.
– Målet är inte att de ska mjölka mycket, utan målet är att vi ska ha den här kvalitén på mjölken, så som den smakade förr helt enkelt, förklarar Lotta.
Den lilla fjällkon är känd för en mjölk med både hög fetthalt och proteinhalt.
– Den är lite gulaktig och har lite andra egenskaper och beter sig annorlunda, berättar Lotta, som sköter det mesta av förädlingen av mjölken.
Fjällkorna äter inte något köpt kraftfoder, utan bara ensilage och lite säd. Och så håller de landskapet öppet genom att beta gårdens marker, något som egentligen var det primära när de köpte djuren. Paret har tidigare haft kor, men slutade som så många andra när lönsamheten blev för dålig.
– Redan då var vi lite sugna på att pastörisera mjölk själva och sälja, men då var barnen för små.
De marker som utarrenderades när korna såldes, fick Lotta och Anders tillbaka förra året. Det var då Lotta började fundera på de gamla lantraserna.
– Bevarandet av dem tilltalar mig, och vi ville verkligen ha en liten homogen grupp. Först började jag kika på både rödkulla och fjällkor, och när jag ringde runt var det en kille som berättade om fjällkornas fina skinn och att köttet var otroligt efterfrågat. Dessutom tyckte Anders att de var sötare.
De första korna hittade de hos en kvinna i Lindesberg som de fick köpa åtta kor och fem kalvar av.
– Vår första tanke var att de skulle gå som amkor, med kalvarna i skogen. Sen funderade vi lite, och tyckte att det var synd att de mjölkar mer än vad kalven behövde.
När de började kolla runt lite och hittade en kvinna i Småland som sålde slut på sin fjällkomjölk för 35 kronor litern, kände de att det var dags att starta eget mejeri hemma på gården.
– Vi började läsa på om hur nyttigt det är med fjällkomjölk, och blev sugna på att testa.
Lotta har nära till jobbet. En trappa ner i källaren har hon sitt lilla mejeri där hon pastöriserar gårdens mjölk, innan den kommer ut på marknaden.
Hon sätter på sig mössa och handskar och häller upp dagens mjölk i en kastrull för pastörisering, något som är ett lagkrav.
– Det är viktigt att man kollar kärntemperaturen, att allt är jämnvarmt, förklarar hon under värmebehandlingsprocessen.
Lotta mäter temperaturen som ska upp till 73 grader och omedelbart efter värmebehandlingen hälls mjölken upp och försluts i glasflaskor och kyls ner för att förhindra kontaminering.
Etiketterna som Lottas kusin gjort, datummärks noggrant.
– När du ser det här kanske du förstår varför vi tar 35 kronor litern för mjölken. Allt går ju att rationalisera, men vi har valt att inte göra det i det här läget. Vi vill veta hur vi ska jobba, och vad som är smartast. Så småningom har vi tänkt pastörisera direkt i en ledning i ladugården, förklarar Lotta.
Det är egentligen till osttillverkning som mjölken passar allra bäst, eftersom fjällkorna har mjölk med ett högt kasein som ger ett högre ostutbyte. Men att ge sig in i ostbranschen är inget man gör i en handvändning, eftersom det är striktare regler än för att sälja egen mjölk, fil och yoghurt, berättar Lotta.
Men de har börjat tillverka hårdost för husbehov, mest för att slippa slänga mjölk.
– Jag kommer ihåg första gången jag skulle göra ost, då blev det helt misslyckat. Mjölken var fortfarande råmjölk, men det fattade inte jag. Jag höll på och höll på, och den ville inte löpa, berättar Lotta med ett skratt.
Men nu har de fått bättre kläm på osttillverkning, och nere i det lilla mejeriet ligger några ostar på rad inlindade i handdukar. Ostarna vänds två gånger om dagen och lagras i den svala källaren.
Anders berättar att när resten av familjen var i USA över julen, passade han till och med på att göra grönmögelost.
– Jag gjorde den strax före nyår, den blev ju faktiskt rätt krämig, säger han stolt.
Lotta berättar om gårdens kalkyl, och förklarar att de hittills varit försiktiga med stora investeringar.
– I min lilla budget har jag räknat på 2000 liter per ko och år. Har du 15 kor blir det drygt en halv miljon kronor per år och det är ju mer än vad vi sålde för när vi hade 28 kor tidigare. Men det beror ju lite på hur mycket mjölk kalvarna dricker. Vi håller på att bygga upp allt nu, och det här året går ut på att testa sig fram.
– Man kan inte investera en massa pengar, och så går det åt skogen direkt. De enda investeringar vi gjort nu är att köpa in djuren, flaskorna, en vacuumpump och några kastruller. Vi har nog inte investerat mer än 25 tusen kronor, förutom djuren, förklarar Anders.
Så småningom ska de skicka djur till slakt, men det tar lång tid att få fjällkorna slaktfärdiga, eftersom de bara äter gräs.
– Köttet är otroligt efterfrågat och gott. En av kollegorna på fastlandet berättade att fjällkoköttet är helt fantastiskt att jobba med. Han säljer det till restauranger i Malmö som gör carpaccio på innanlåret eftersom det är så mört och fint. Vi hoppas kunna hitta i varje fall tre restauranger på Gotland som vill köpa vårt kött, och så blir det ju ett ben till att stå på, säger Lotta.
Mjölkprodukterna säljs till privatpersoner, och inom kort hoppas Lotta kunna sälja till några försäljningsställen på Gotland och under lågsäsong även i Stockholm vid enstaka tillfällen.
– Jag kommer att leverera till livsmedelsbutiker, hotell, caféer och restauranger, samt ha en egen försäljning direkt till kund. Jag gör fil halva veckan, filmjölken är folk verkligen jättesugna på, berättar Lotta entusiastiskt.
Idéer saknas inte för att hålla gården vid Puttersjaus levande.
– Tänk om man kunde få tag på en sån där liten engelsk mjölkbil, då kunde man åka runt i Rute på sommaren och lämna bröd och mjölk till turisterna. Eller tänk att ha ett fjällkosafari, att folk kommer hit och är bönder för en dag, där de får mjölka, göra ost och vara med vid pastöriseringen, fortsätter Lotta drömmande.