Glasformgivaren Göran Wärff fastnade tidigt för glas som arbetsmaterial. "Det är ljuset tror jag. Ljusets mystik har jag fått uppleva med glaset", säger han.
– Det känns som att man har hittat platsen, säger Göran som har ett galleri ihop med Lena på deras gård i Fleringe.
Han är född i Slite och ville efter många år tillbaka till den norra delen av ön. Hon är född i Småland men bor hellre här. Men konstnärsparet har länge delat sin tid mellan utlandet och de två svenska landskapen. De bor intill det gotländska galleriet, men möttes i det småländska glasriket.
– Jag träffade Göran första gången i mitt liv när jag var 17, då såg jag upp till honom och alla stora glaskonstnärer där, berättar Lena.
Hon var praktikant hos ett konstnärspar som arbetade på Kosta Boda. Göran var anställd på Pukebergs glasbruk. Han hade egentligen kommit till trakten några år tidigare som praktikant han också, men som murare. De skulle bygga en glasugn i hyttan, men Göran blev mer intresserad av själva glashantverket.
– Jag skissade och tecknade gubbarna som var glasblåsare och jobbade vid ugnarna runt om. Det var mästare av alla slag, berättar han.
Direktören på bruket upptäckte honom och undrade om han kunde skissa fram några hushållsglas åt dem för tillverkning.
– Det lät spännande, så jag satt några nätter hemma och ritade. Jag var som i en slags trans, berättar han.
Det blev början på en lång karriär som glasformgivare. Han designade flera kollektioner med bruksföremål som serviser och vaser. Han har även gjort publika verk, som den stora glaspyramiden på lasarettet i Visby, minnesmonumentet på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och Jerringpriset som finns utplacerad i hemorterna för svenska idrottshjältar.
– I 37 år har de delat ut det. Det känns kul att de håller fast vid den, säger Göran.
Under tiden som Göran hade flyttat till Kosta och öppnat en ateljé, hade Lena sin bas i Stockholm där hon hade gått på konstskola. Hon började som scenograf på SVT och gick vidare med att jobba ihop med komikerna Hasse Alfredsson och Tage Danielsson.
– Hasse kallade upp mig och frågade om jag kunde träffa Tage, då han ville att jag skulle jobba med förberedelserna till "Glaset i örat", berättar Lena.
Hon jobbade med revyn under ett år och åkte på turné med dem.
– Hasse och Tage hade en förmåga att se alla i teamet. De levde verkligen sina politiska övertygelser. Man lärde sig något nytt varje produktion och det blev som en skola, säger Lena som arbetade med flera av deras föreställningar.
Hon tog med sig sina erfarenheter till Dramatiska institutet och i sina egna dokumentärfilmer. Hon gjorde främst konstnärsporträtt och reste till Pakistan för att filma textilhantverk, till Japan för att studera pappershantverk och till Turkiet för att dokumentera matthanttverk.
– När jag var där blev mattor det viktiga och jag kände att jag ville hålla kvar den kontakten med människorna i byarna. Jag kände att det var något jag skulle fortsätta med, säger Lena.
Textilkonstnären och dokumentärfilmaren Lena Nilsson Wärff fastnade för formgivning av mattor efter ett filmprojekt på det turkiska höglandet.
Göran var också verksam utomlands och flyttade till Australien under flera år. Där arbetade även han med film, tillsammans med regissören Peter Weir, som bland annat har gjort Hollywoodfilmen "Döda poeters sällskap". Göran var produktionsdesigner för den australiensiska filmen "Den sista vågen". Under inspelningen kom han att tänka på sin vän Lena som han hållit kontakten med.
– Jag tänkte att jag skulle se till att hon kunde komma dit och få vara med om det här. Lena är en väldigt bra filmare och har gjort konstfilmer som är enastående. Hon har en känsla för att gå in i material och människor, säger han och tittar på henne.
Han hörde ändå inte av sig då, men de blev senare ett par.
– Kostabruket ville att jag skulle komma hem några månader varje år och hålla på med glaset. Sedan blev det mer varaktigt att komma tillbaka till Småland. Lena och jag hade då mötts på riktigt och vi bosatte oss sedan i Kosta tillsammans med vår lilla flicka, berättar Göran.
De bodde kvar i Småland och flyttade ett tag till England, men tankarna fanns även på Gotland. Deras dotter växte upp och familjen åkte hit i perioder.
– Jag ville komma tillbaka till min födelseö. Vi var här varje sommar, men då hade vi inte hittat Hau ännu, säger Göran.
Entrén till Galleri Hau som har fått en utmärkelse från intresseorganisationen Svensk Form. "Det var väldigt förvånande. Det hade vi aldrig räknat med, att vi kunde göra ett sådant avtryck", säger Lena Nilsson Wärff.
De fann så småningom den byggnadsminnesmärkta gården Hau.
– Jag tyckte det var spännande med en sådan här miljö på en gammal gård, säger Göran.
Lena tyckte till en början att den var för stor för de två.
– Det var mycket att ta hand om och först lade vi om taket som är 60 meter långt. Om vi skulle ha det här så måste vi ha en verksamhet. Det var då idén om Hau Galleri kom upp, säger Lena.
Nu rymmer ungefär hälften av ladugården ett galleri, som har haft öppet under 2000-talets somrar.
– Vår första utställning hette "Material". Vi skulle visa vilka material vi jobbade med och då var det glas och foto, film och japanskt papper. Vi har alltid bjudit in gästutställare under årens 20 utställningar, säger Lena.
Ägarna till Hau Galleri, Göran Wärff och Lena Nilsson Wärff, i ett av husen på den byggnadsminnesmärkta gården i Fleringe där de bor.
Några av de gotländska gästerna har varit korgbindaren Rune Svensson, bokbindaren Leif Malmgren och keramikern Lis Husberg.
Paret själva blev nyligen utsedda till årets formbärare för sitt galleri. Enligt motiveringen är det en plats där olika material och tekniker möts, avlöser och berikar varandra i utställningarna. I utställningslokalen och butiken finns deras egna konstverk och kollektioner.
– Det handlar inte så mycket om att sälja glasbitar utan om att möten med andra och vad det väcker hos den som man möter, säger Lena.
– Och möten med materialen, tillägger Göran.
Och det är just mötet mellan material och människor som har präglat deras liv.
Göran Wärff med ett av hans minnesmärken för barnboksförfattaren Astrid Lindgren. Där hennes profil har formgetts med innesluten luft i glasmassan.
Lena Nilsson Wärff framför en av hennes mattor, som är vävd för hand i vinterull från Turkiets högland.