Ska man skryta om hur många gånger man har flugit mellan Visby och fastlandet genom åren, då är det inte särskilt smart att göra det med Bjerne von Schulman på andra sidan bordet. Det har nämligen inte någon effekt alls.
Den i dag 62-årige Visbybon pensionerade sig för fem år sedan, men har suttit bakom spakarna i de flesta flygplanstyper som har trafikerat Visby flygplats sedan början av 1990-talet och vid ett snabbare överslag kom vi fram till att det handlar om närmare 30 000 starter och landningar.
De flesta gotlänningar har sannolikt flugit med denne legendariske kapten någon gång, medvetet eller omedvetet.
Han har skakat sig fram genom molnen på dryga 2 000 meters höjd i klassiska ”Fulingen”, den flygplansmodell som egentligen heter Shorts 330. En kantig skapelse utan tryckkabin. Men han har även haft tusentals betydligt skönare upplevelser i Fokker 50 och Saab 340.
– Får jag välja ett av dessa plan så väljer jag Fokkern. Den gick hyfsat tyst och var bara att lasta, fylla med fotogen och köra. Saaben är betydligt mer stum och nästan helt omöjlig att landa mjukt. Fokkern kunde jag sätta ner utan att någon märkte att vi tagit mark, säger Bjerne von Schulman.
Detta något nostalgiska samtal äger rum med anledning av att Visby flygplats i dag fyller 75 år. Den 27 januari 1942 invigdes nämligen flygplatsen och det första planet som någonsin satte ner noshjulet på den nylagda banan var ”Göteland”, en tysk Junker Ju-52.
Sedan dess har mycket hänt och under det gångna året kom inte mindre än 460 000 resenärer till Gotland via flyg. Bjerne von Schulman betonar dock att det inte bara är resenärerna som uppskattar Visbys flygplats.
– Den har mycket gott rykte bland piloterna. Personalen är proffsig, trevlig, lyhörd och förstående. Allt fungerar väldigt smidigt, berömmer han.
Att Visby skulle ha ett ovanligt utmanande läge vädermässigt här ute i Östersjön, det stämmer heller inte. Visst kan kraftiga sidvindar ställa till problem, en plötslig dimma eller ett kraftigt snöoväder, men faktum är att under 25 års flygningar till och från Gotland har Bjerne bara blivit ”strandsatt” på fastlandet tre gånger.
Han har också sluppigt undan allvarliga tillbud och olyckor, även om han såklart har ställts inför svåra utmaningar.
– Jag vill inte gå in på exakt vad, men visst har det uppstått allvarliga situationer som måste lösas snabbt. Innan det hände första gången visste jag inte hur jag skulle reagera, men man är häpnadsväckande iskall. Ställs man inför ett problem så löser man det, lite som på instinkt. Om det brinner så släcker man elden, man frågor inte vem det var som tände på, säger Bjerne.
Att han hamnade i pilotyrket var inget kall, ingen pojkdröm som skulle förverkligas en vacker dag. Det var mer en slump, faktiskt.
– Jo, så är det. Man brukar säga att det finns två sorters piloter, de som lever för att flyga och de som flyger för att leva. Jag tillhörde den sistnämnda kategorin, säger Bjerne.
Visby flygplats har funnit i 75 år nu, men om vi spolar fram tiden ytterligare 75 år, vad möts vi då av för syn här?
– Oj, oj! Det där är en fråga som mina två hjärnceller inte kan svara på. Vi kanske inte ens flyger. Vi kanske far fram blixtsnabbt genom tunnlar under havet i stället för i flygplan ovan molnen? 75 år är en väldigt lång tid och tekniken och utveckligen går fruktansvärt snabbt.