Det är eftermiddag på biblioteket i Burgsvik som håller extraöppet med kafé för nyanlända och andra suderbor. På utlåningsdisken har eldsjälen Anita Widén, föreståndare på Burgsviks bibliotek, dukat upp med kaffe och nybakade kärleksmums.
– I början hade vi ordnat med handarbete också men de flesta vill bara komma hit och fika och prata, säger hon.
Vid ett bord sitter Sahar Al Rammadah och Rabab Al Adeem. De har varit i Sverige fyra månader och försöker lära sig svenska. I biblioteket finns en hylla med nyinköpt litteratur på både svenska och arabiska men utbudet är för litet.
– Det som är jobbigt är att man aldrig kan uppnå deras önskemål. Min budget räcker inte till och det finns inte litteratur varken att köpa eller låna. Allt är slut, det har kommit många asylsökande till Sverige och litteraturen är slut överallt, säger Anita Widén.
Även om det inte är något uttalat språk-kafé så är det ändå svenska de flesta kommer till biblioteket för att lära sig.
Två gånger per vecka besöker volontärer asylboendet på Björklunda och håller lektioner i svenska, men det behövs mer resurser för att alla ska kunna få vara med.
– Vi letar efter lärare. Vi har två grupper som går på svenskundervisning men det räcker inte. Det är bara tio i varje grupp och vi är 100 personer som bor där, säger Nabila Samir som fått skjuts till biblioteket av vaktmästaren på Björklunda där hon bor.
Hon frågar alla svenskar som kommit till kaféet om de kan tänka sig att ställa upp som svenskalärare men ingen har möjlighet att undervisa regelbundet.
Nabilas son Wadi Samir sitter vid bibliotekets dator och spelar flipperspel. Han testar sig fram och lyckas skjuta iväg bollen som studsar runt på skärmen i takt med att poängen tickar upp på spelets mätare. Plötsligt har den digitala bildskärmbilden vridit sig och han måste sitta med huvudet på sned för att kunna se. Några äldre killar kommer snabbt till undsättning, och efter en liten stund lyckas Ehsan Habibi få ordning på datorn, trots att allt står på svenska.
– Jag jobbade med datorer innan jag kom hit, både praktiskt och med programmering, säger han.
Även 22-årige Hassan Alarafi har kommit till biblioteket denna eftermiddag, han har varit i Sverige i tre månader och pratar lite svenska.
– Jag gick på universitet i Syrien och studerade till lärare, säger han.
Hans föräldrar är fortfarande kvar i Syrien tillsammans med en av hans bröder. Han berättar att det är svårt att hålla kontakten med dem eftersom internet i Syrien är så dåligt. Hans lillebror, som också bor på Björklunda, går i skolan men Hassan Alarafi är för gammal för det och har inte rätt till SFI eftersom han inte har uppehållstillstånd.
– Jag vill gå i skolan men nu är äta, sova och sitta det enda jag kan göra. Det är långtråkigt, det finns så människor här i Burgsvik.
Han gillar att spela fotboll och sedan en tid tillbaka spelar han med ett gotländskt fotbollslag i Hemse.
– I Syrien gick dagarna fort. Där gick jag i skolan, arbetade och spelade fotboll. Inget sittande, säger han.
Vanligtvis brukar det komma ungefär 50 besökare till kaféet, i dag är det något färre eftersom det blivit ett missförstånd med transporterna från boendet. Men 30-40 personer har ändå tagit sig hit.
Anita Widén har gjort egna broschyrer med information om rutinerna på biblioteket på arabiska, persiska och dari.
– Det står också om vikten att läsa för sina barn, säger hon.
Hon bläddrar i en av broschyrerna. På en av sidorna står det ”ditt språk är din röst, det är det finaste du kan ge till ditt barn”.
– Ja, och så är det, säger hon.