Eyas Berekdar är sju år gammal och går i ettan på Tjelvarskolan. Han är född i Jerusalem och pratar arabiska. För en vecka sedan fick Eyas följa med sin pappa Tareq till asylboendet på Gustavsvik, för att hjälpa till att välkomna de asylsökande.
– Det kändes inte så bra att de inte hade leksaker, det måste de verkligen ha. Alla har rätt att ha leksaker, säger Eyas Berekdar efter sitt besök.
Han kom tillbaka till skolan och berättade för sina klasskamrater.
– Eyas ville göra något. Hela klassen var med och alla åkte hem och letade och rensade, säger Tove Carlgren, en av Eyas lärare.
Snabbt fylldes hallen i skolan av leksaker för alla åldrar – till de som inget har.
– De har haft leksaker, men förlorat dem. För barnen som kommit är det jätteviktigt att få en normal vardag, säger Tove Carlgren.
I går hjälpte Tareq och några föräldrar och lärare till att lasta allt i bilar. Med sig till boendet tog de hela klassen, 18 nyfikna och mycket förväntansfulla skolbarn.
– Det här är barn till barn, förutsättningslöst. Och de vet att de andra barnen kommer från krig och hemska förhållanden, säger Tove Carlgren.
På asylboendet var planen att leksakerna skulle läggas i högar och att barnen skulle få välja i lugn och ro. Så blev det inte. Suget efter att få saker att leka med var för stort. Mammor och pappor från Syrien, Irak och Kurdistan trängdes med sina mindre barn i famnen för att få. De större barnen var snabba att titta vad som fanns i kassarna. Gosedjur, plastbilar, dockor och annat försvann snabbt som blixten. Snart lyste tindrande barnaögon.
– Verry happy, säger Noor och ler med hela sitt ansikte.
Hennes familj lämnade det utbrända hemmet i Bagdad och på Gotland trivs de hittills väldigt bra.
Läraren Berit Sefastsson försöker bringa ordning i utdelningen.
– De har nästan tagit allting! Det känns bra, säger Eyas Berekdar och tittar ner i den stora backen, där bara ett par små plastbitar ligger kvar.
Med Tareq som tolk berättar en mamma om flykten med sina två barn.
– På vägen hit kunde barnen få leksaker, men de kunde inte bära. Båten från Turkiet sjönk och vi låg fyra timmar i vattnet. Ingen kom för att rädda oss, men vi drev iland på kusten i Grekland, säger hon.
Nu är hon glad att hennes barn har fått nya leksaker, och möjlighet till en framtid.
Ella Björkander har gett bort barbiedockor, bilar och ett kortspel.
– Det här var mycket roligare än jag hade tänkt mig, säger hon.