– Generellt kan man säga att djuren dels behöver tillgång till mat och dels till vatten. Torkan skapar problem i båda de aspekterna, säger Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet.
De senaste veckorna har det rapporterats mycket om gotländska bönder som tvingats stödutfodra boskap eftersom torkan förstört betesmarkerna.
– Det problemet drabbar även vilda djur. Men det kan också bli problem att dricka, säger Didrik Vanhoenacker.
Som ett lokalt exempel tar han upp Gothemsån, Gotlands största vattendrag. Häromdagen fick han se en bild av ån, som torkat ut ordentligt. Bristen på dricksvatten gör att djuren får leta på annat håll.
Urban Åkerbäck är ordförande för Jägarnas riksförbund på Gotland och rör sig mycket ute i de gotländska skogarna. Han har märkt förändringar i djurens rörelsemönster.
– Det syns på de vilda djuren, de drar sig tillbaka in i skogarna. Man ser inte rådjuren så mycket som man brukar, säger han.
Vad gäller fåglar har Urban Åkerbäck noterat att bland annat rapphöns och gråsparvar rör sig mer mot bebyggelse, troligtvis för att hitta föda.
– Det har jag inte sett förut.
Han hoppas att privatpersoner ska kunna hjälpa fåglarna genom torkan.
– Har man en egen tomt får man gärna ställa ut ett fågelbad.
Framgent hoppas Urban Åkerbäck att bönder ska få upp ögonen för så kallat viltvatten, vilket är grävda dammar ute i skog och mark. Om de anläggs på passande platser kan djuren få tillgång till dricksvatten.
– Det skulle man vilja se mer av. Jag tror att det är viktigt för de vilda djuren.
Utöver fåglar och däggdjur får även en del insekter som livnär sig på växter problem, då växtligheten torkar ut. Det inkluderar humlor och bin, och andra insekter vars diet i huvudsak består av nektar.
– Färre växter får blommor, och de kan också ge mindre nektar. Den består ju till stor del av vatten, säger Didrik Vanhoenacker.
Men vissa drabbade djur ömmar få för. Illa omtyckta djur som fästingar och mygg vantrivs i torkan, och lär vara betydligt färre till antalet än vanligt. Mygglarverna behöver vattenpölar för att kunna kläckas, och när vattenpölarna torkar ut får de svårare att föröka sig. Fästingar brukar i regel lägga sig länge på samma plats för att vänta på ett förbipasserade djur, men när det är så torrt och varmt söker de sig ner till jorden, där den hoppas hitta fukt. Didrik Vanhoenacker:
– De har det kämpigt, men det är nog inte många som klagar på det.