Nissedörren har fått en egen hylla invid spisen hos familjen Overmark-Sjöqvist.
Inskickat 1: Tittskåpsvariant på nissedörr, med glasvägg framför, hos Isabella Larsson i Lärbro. Till höger ett av nissens bus; en kran inklädd med glitter.
Inskickat 2: Så här ser "nissehuset" ut hos Ljugarns föräldrakooperativ Bikupan.
Från koncernarkivet: En bild från ett "nissereportage" publicerat i Piteå-Tidningen.
Nissen hos familjen Overmark-Sjöqvist i Fole är inte så där jobbigt superbusig, bara lite lagom. Hen verkar vara särskilt intresserad av storebrors strumpor.
– En av dem har han haft som matta och en satte han i granen! Ibland får vi städa efter honom, som när han bjöd mina dinosaurier på disko, berättar femåriga Dylan själv.
Populärkulturella fenomen som "nissedörr" eller "nissebrev" kan vara svåra att hitta en enskild källa till, men här verkar det faktiskt finnas tydliga små träskospår att följa.
Det här förefaller vara en nordisk variant på den amerikanska traditionen "elf on a shelf" – som enligt både USA Today och Forbes har sitt ursprung i en specifik familj: Texasmamman Carol Aebersold och dottern Chanda Bell gav för snart 20 år sedan ut boken "The Elf on The Shelf: A Christmas Tradition", baserad på ett eget jul-påhitt.
– När vi var barn kom vår scout-nisse Fisbee hem till oss varje år för att vaka över familjen, berättar Chanda Bell, fritt översatt, för Forbes.
Hon kunde nog knappast ana vilken lavin, av bus och upptåg, som familjen senare släppte lös – i USA, i Fole, ja över hela världen.
Generellt har det blivit som en variant på julkalender, där en nisse lämnar en lapp till barnen varje dag. Där kan det stå om evenemangstips inför dagen, eller om något bus som genomförts redan under natten. Kanske har tomtens lilla hjälpreda klätt in granen i toapapper, eller färgat mjölken med karamellfärg...
Men att nissarna flyttar in överallt, i början av december, gillas inte av alla. Nya traditioner väcker ofta debatt, så även här. Vissa kallar det helt enkelt fånigt, medan andra ogillar kommersialiseringen; det går förstås lika bra att skriva egna brev som att köpa på nätet.
Det finns även dem som menar att "nissetrenden" blir ett gissel, något man inte orkar med att upprätthålla under en redan stressig decembermånad.
Även Amanda Overmark i Fole fick ett varningens ord:
– Visst funderade jag kring vad jag gett mig in på? Några sa att det kommer bli roligt, medan andra trodde vi skulle få fullt upp.
Hon satte upp dörren även i fjol och hade fått färdiga brev från sin svärfar, med dessa "hanns inte riktigt med" det året.
– Nu satte jag mig i förväg och skrev egna lappar, som jag blandar med dem vi hade fått. Men jag använder mest mina, för då blir det på min ambitionsnivå. Någon dag fanns det inget brev; då hade nissen i förväg meddelat att hen skulle resa bort, för att barnvakta någons husmus.
Amanda Overmark och sonen Dylan.
Det blir ju vad man gör det till, resonerar Amanda Overmark:
– Jag har hört om nissar som är heltokiga och vänder upp och ner på hela huset. Vi har "turen" att ha en som är mer rimlig, som kan busa lite men som ibland kommer med presenter i stället.
Dagen innan den här intervjun hade den lilla varelsen bjudit på glass – och sedan bett om att få pinnarna tillbaka. Morgonen efter hade hen satt fast dem på sina små träskor. Bredvid de hemgjorda skidorna fanns ett brev som tipsade om just detta, alltså aktiviteten skidåkning.
– En annan dag hade nissen krympt en teckning som jag ritade. Den satt sen på väggen bredvid dörren, berättar sonen Dylan.
Han verkar övertygad om att den lilla vännen återkommer även nästa år. Mamma Amanda har inga invändningar där:
– Det handlar mycket om magin som skapas; Dylan rusar upp varje morgon för att se vad nissen har skrivit och hittat på, säger hon.
Amanda Overmark och sonen Dylan välkomnade läsarna till ett hem i Fole i juletider.
Ettåriga Millie "hämnas" ibland på nissen genom att busa med dennes saker utanför dörren.